Sexuellt ofredande:
Om sexuellt tvång, våldtäkt m.m. kan man läsa i Brottsbalken (1962:700), 6 kap Sexualbrott.
Detta utdrag ur Polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder den 16 maj 2016 bådar inte alls gott för flickor och kvinnor i Sverige:
När ska vågen – tsunamin – av sexuella ofredanden, tafsanden, trakasserier och våldtäkter som har”drabbat” Sverige under senare år anses utgöra en epidemi? Den riskerar att skapa en farlig och bestående förändring av Sverige, landet där kvinnor trodde sig ha uppnått jämställdhet och frihet.
När ska alla dessa sexuella ofredanden, tafsanden, trakasserier och våldtäkter mot unga flickor och kvinnor anses tillräckligt allvarliga för att man ska anse att de måste stoppas? Eller är det något svenska flickor och kvinnor ska tvingas acceptera? Varför, i så fall? Och vad hände med ”värdegrunden”? Vad hände med ”alla människors lika värde?
När – om någonsin? – ska kraftfulla åtgärder sättas in för att förhindra dessa vidriga, sjuka och frihetsbegränsande brott? Bland annat enligt polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder den 16 maj 2016 begås sexualbrott ofta av hitkomna påstått och faktiskt minderåriga asylsökande. När ska asylsökande och – invandrade ”ensamkommande barn” som begår sexualbrott och inte sällan saknar asylskäl (och inte heller visar handlingar som styrker vilka de är och hur gamla de är) börja gripas, ställas inför rätta, bestraffas och utvisas? Som det ser ut idag signalerar samhället ju faktiskt att det går bra att skända, kränka, förnedra och skada svenska flickor och kvinnor, risken att åka fast är minimal. Och skulle man åka fast så verkar det vara samhällstjänst, skyddstillsyn eller ”ungdomsvård” i några månader som gäller. No big deal.
Utvisning av ”barn” som är sexualbrottslingar påstås ofta inte kunna ske eftersom dessa ”barn” oftast de är helt ensamma i världen, alla deras släktingar är döda och ingen kan ”ta hand om dem” i hemlandet… Att sexualbrottslingar – oavsett om de är 16, 17 år gamla eller äldre – beviljas uppehållstillstånd och att skattebetalarna, inkl de trakasserade, ofredade och våldtagna och deras familjer, tvingas försörja dem och bekosta utbildning här, strider mot de flestas rättsmedvetande.
I Polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder beskrivs uppdraget så här:
I rapporten anges kort att i Tyskland, Frankrike, Norge och Finland beskrevs de flesta misstänkta som ”utländska män som agerade i grupp.” Att det framkommit att så varit fallet också i Sverige (Kungsträdgården, Kalmar) nämns också:
Ett fåtal misstänkta gärningsmän har identifierats. De som har identifierats är medborgare i Afghanistan, Eritrea och Somalia.
De flesta sexualbrotten under 2015 har begåtts mot flickor under 15 år (60 procent). Det yngsta offret var sex år gammalt.
Exempel på ofredanden ges också:
Vid ett överfall mot en flicka i en park ledde ett sexuellt ofredande till en fullbordad våldtäkt av flera killar i grupp. De hade tidigare varit på samma fest och såg henne lämna stället.
———–
Vid ett överfall mot en 12-årig flicka uppgavs följande signalement; ” fyra män i 20-25 års ålder som såg ut att vara araber och talade utländska, möjligen arabiska dem emellan”. En förbipasserande ung man gick emellan och blev misshandlad.
När man läser Polisens uppräkning av var flickor och kvinnor (och i vissa fall även pojkar) tafsas på, ofredas, trakasseras och även våldtas så står det klart att det knappt finns en enda plats där flickor och kvinnor inte blir antastade. Alla tänkbara platser där de varit vana att kunna vistas fritt och utan rädsla finns uppräknade som ställen där sexualbrott av olika variationer förekommer. Notera det märkliga, att i den här rapporten ”är det miljöerna där brotten begås, inte vilka som begår brotten, som kartläggs” (även om det inte helt går att undvika att nämna vilka förövarna är). Det står alltså klart att det inte finns ett enda ställe, inte en enda plats annat än i hemmet bakom låsta dörrar, där flickor och kvinnor inte riskerar att bli ofredade och trakasserade. Ur Polisens rapport:
Övergrepp där grupper av pojkar och män i åldrarna 14-16 och 25-30 omringat och ofredat unga flickor, skett på gator, vägar, cykelvägar och promenadstråk. I parker, på lekplatser, i skogspartier och på parkeringsplatser. Sexuella ofredanden och trakasserier har även begåtts på allmänna transportmedel och hållplatser, på caféer, restauranger, nöjesställen, festivaler. Och på badanläggningar, där Polisen anger att det i 80 procent av fallen rörde sig om gärningsmän av uppgiven eller fastställd utländsk härkomst. De flesta saknade svenskt personnummer och av anmälningarna framgick det att de var ”asylsökande pojkar”.
Vidare begicks sexuella övergrepp och ofredanden i butiker, varuhus och närliggande platser samt på skolor, fritids– och idrottsanläggningar. Och i portar, trappuppgångar, hissar och på vårdinrättningar.
Uppdraget från Rikspolischefen till Polisens Nationella Operativa Avdelning var således att kartlägga var brotten begås ”för att polisen, direkt och indirekt, ska kunna medverka till att förebygga brott”. Men det borde vara självklart att det också behövs en lika noggrann och genomlysande kartläggning av vilka det är som utför dåden; hur ska man annars ”direkt eller indirekt kunna medverka till att förebygga brott”? För offren och för samhället är det förstås också av stor vikt att personer som utför de brottsliga handlingarna grips, döms och bestraffas. Också de som säger sig vara 14-16 år gamla. Oavsett etnicitet och bakgrund.
Alla flickor och kvinnor, systrar, mödrar, döttrar ska kunna fortsätta att leva det fria liv som de kämpat sig till i decennier, utan att behöva ändra klädstil för att det ska vara svårare att våldta dem. Flickor på festivaler berättar att de inte vågar/vill ha sina sommarklänningar på sig utan klär sig i shorts och långbyxor av den anledningen…
Vad behövs för att armbandsdirektören hos Polisen, Dan Eliasson (och andra) ska förstå det?
Svenska poliser, riksdagsledamöter och ansvariga ministrar bör snarast göra vad de borde ha gjort för länge sedan: åka på studiebesök i Danmark, Norge och Finland och lära sig hur man där behandlar den här typen av förövare. Och någon i så kallad ansvarig ställning borde väl kunna fås att begripa att straffskalorna måste skärpas så att de ligger på åtminstone samma nivåer som i de andra nordiska länderna? I enlighet med orden:
If you are old enough to do the crime,
you are old enough to do the time.
Klicka på text- och bildrutorna för att komma till artiklarna på Dagens Nyheters, Smålandspostens, Aftonbladets och Sveriges Radios sajter. Det här är givetvis bara en liten bråkdel av de texter som skrivits om de sexuella trakasserierna och våldtäkterna som begåtts på festivaler i Sverige under flera år. Också utomlands skrivs det om Sverige och våldtäkterna, det går lätt att googla fram artiklar i många länder, på många språk.
