Svenska är Sveriges officiella språk – vad händer när allt färre människor behärskar det? OBS! Gäller i hög grad också svenskar.
Jag läste det här inlägget på Twitter och kan inte annat än instämma med professor Mark Klamberg i orden ”ej imponerad när SOU översätter ’crime against humanity’ med ’brott mot humaniteten”.
Vad är det för fel på ett folk som inte ser till att värna sitt lands officiella språk, det språk som ska vara gemensamt och förstås av alla i landet, det språk som lagar skrivs på? Att inte göra det, för redan nu med sig många problem och på lite sikt kommer följderna att bli katastrofala. När nu denna översättning i en officiell text är felaktig, hur kan man då lita på att annat man läser och hör som översatts (eller bara skrivits direkt på svenska!) är korrekt?
Ett annat exempel på allvarlig felaktig översättning är denna, som fortfarande lever kvar och till och med har blivit en ”värdegrund” som man i Sverige håller högre än nästan något annat, som nästan blivit ”gudsord”. Och de, som inte omfattar den, kan hamna långt ute i kylan och stämplas med allehanda ”icke godkänd värdegrund”stämplar. Om den här översättningen skrev jag i texten Nytysken och jag om Sveriges nationalmantra nr 1: “Alla människors lika värde” den 17 september 2018:
Hur blir det inom rättsväsendet när folk använder felaktiga ord och uttryck? Vems tolkning ska gälla när en mening, ett stycke, en polisutredning, en dom är utformad enligt den nu allt mer rådande (o)ordningen:
Skriv och prata som du vill! Du behöver inte heller kunna stava rätt eller veta när du ska sätta ut punkt eller kommatecken.
Den ordningen verkar redan råda inom media, där korrekturläsning skulle behövas mer än någonsin, men nästan helt lyser med sin frånvaro. Många journalister, skribenter, recensenter, kommentatorer, debattörer etcetera skriver både bra och korrekt, men tyvärr är det alldeles för många som inte gör det. Och hos Public Service, som har ett särskilt uppdrag att värna om svenska språket, står felaktiga texter och felaktiga uttal som spön i backen så gott som varenda dag.
Några tidigare texter i ämnet:
• Svenska språket i Ankebadstappning – 10 december 2014 (för 8,5 år sedan). Ur texten:
För att ytterligare göra det klart för alla och envar att regeringen faktiskt menar att det är den dömde som ska verkställa sitt eget straff, sägs det också att:
Syftet är att den dömde ska verkställa påföljden i den medlemsstat där den dömdes sociala återanpassning kan förväntas ske bäst.
• Sveriges Radios vd: “Alla som jobbar här är duktiga journalister”. – 3 oktober 2020 (för snart tre år sedan). Ur texten:
Och alltför många kan inte skriva korrekt, språkbrister; även rent slarv förekommer dagligen. Det är inte acceptabelt och kan knappast anses vara i enlighet med Public Services uppdrag.
I sändningstillståndet för Sveriges Radio 2020-2025, 5 § står bland annat:
SR har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor ska beaktas i verksamheten.
Inte med bästa vilja i världen kan jag tycka att det ansvaret tas av Public Service. Nästan tvärtom ibland, då man tillåter uppläsning av nyheter med så felaktigt uttal och betoning att det kan vara svårt även för en person som är mycket van vid att höra svenska talas av personer med annat modersmål att hänga med. Rubriker är ofta felaktiga, man vet inte skillnad mellan ”omkommit” och ”avlidit”, man säger ”ta till vara på” i stället för ”ta tillvara” eller ”ta vara på”; bara för att ge två av hur många exempel som helst på språklig okunskap.
Att klar och tydlig rikssvenska inte längre är norm för nyhetsuppläsare är tråkigt, men måste accepteras med tanke på hur mycket befolkningssammansättningen i landet har förändrats. Många invandrare som kommit hit tidigare, medan tydlig ”svensk svenska” var vanlig i Public Service, har berättat att de lärt sig mycket genom att lyssna på Sveriges Radio. När det nu inte längre är så att svenskan i Public Services nyhets- och aktualitetsprogram är helt svensk så att man lär sig den svenska språkmelodin, så borde man ändå kunna kräva att den svenska som talas (och skrivs) är korrekt och tydlig även om man har en (svag) brytning. Orden måste vara korrekta och uppläsningen tillräckligt tydlig för att alla ska förstå vad som sägs, i enlighet med vad som anges i sändningstillståndet. Men det lever Public Service inte upp till.
• Något om att behärska – och inte behärska – landets officiella språk – 21 november 2022 (för mindre än ett år sedan). Ur texten:
Dessvärre är kunskaperna i det egna modersmålet inte sällan tämligen torftiga, ibland nästintill undermåliga också hos många svenskar. På alla områden och nivåer i samhället. Lärare behärskar ofta inte svenska (vare sig de som är utrikesfödda eller svenskfödda). Politiker svänger sig med uttryck de inte förstår. Många journalister, skribenter, debattörer klarar inte heller att tala/skriva korrekt på landets officiella språk. Givetvis finns det gott om undantag, men det trista är att de som till fullo behärskar språket, har en rik vokabulär och kan beskriva människor, händelser och platser målande, använda synonymer för variation och använda lämpliga ordspråk och historiska referenser vid rätt tillfälle, verkar bli allt färre.