Rubriken kan tyckas en aning drastisk, men den ligger tyvärr inte långt ifrån sanningen.
I åratal har miggorna berättat om ett utbrett asylfusk här på bloggen. Hade någon/man/de (vem, i detta land?) tagit vad de berättar på det allvar det förtjänar så hade läget inte varit så katastrofalt som det faktiskt är idag. Sverige hade också kunnat välja en stark, självständig och modig integrationsminister, det hade underlättat. Och man kunde ha lyssnat mer på migrationsministern, som faktiskt försökt vara så stark, självständig och modig som det går i den ankdamm som kallas Sverige. Han är dessutom – till skillnad från andra ministrar och även de flesta (inte alla) riksdagsledamöter, genuint kunnig på sitt område: asyl och migration. Men i Sverige är ensam inte stark, någonsin, så hur mycket migrationsministern än sått i lokförarhytten på Asyl&Migrations-tåget och viftat och hojtat så har det inte varit tillräckligt för att stoppa dess framfart.
En god början vore att sluta låtsas som problemet inte är så allvarligt, bara för att vi än så länge har råd att lägga pengar på att dölja det.
Så klokt och sansat skriver Thomas Gür i sin kolumn Ingen enkel väg till integration (SvD 16 september). Han har rätt till 100 procent. Detsamma har jag försökt visa i över fem år på min blogg. Och i min bok Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Och i artiklar i olika tidningar (också i SvD). Även Mauricio Rojas försökte redan för många år sedan varna för följderna av den icke-existerande integrationen av tiotusentals nyinkomna människor från utomeuropeiska länder. Han mer eller mindre tvingades lämna landet…
Om Sverige hade följt samma linje som dess nordiska grannländer och efterlevt sina egna lagar (främst utlänningslagen), så hade förmodligen färre än hälften av alla de, som nu kommit hit från utomeuropeiska länder, fått uppehållstillstånd och Sverige hade kunnat satsa rejält på dem för att se till att de blir självförsörjande. Svenska politiker och regeringar har under en lång tid varit så släpphänta och aningslösa eller – hemska tanke – så ointelligenta, att de låtit galenskaperna pågå trots oräkneliga varningssignaler!
Inget annat land har gjort som man gjort i detta land! Men de svenska politikerna fortsätter att ratta snälltåget Asyl&Migration mot avgrunden och det med accelererande fart. Och de skräckslagna passagerarna klamrar sig tyst fast där de kan. De skriker inte högt ens när de ser att avgrunden är bara några meter ifrån dem, för man skriker inte i Sverige. Och de väljer därmed att ändå lita så blint på dem som utsett sig själva till att styra landet – eller styra snälltåget med expressfart mot det slutliga haveriet – att de är beredda att störta ner i avgrunden för att de styrande bestämt att det ska vara så.
Läs det förra inlägget, av en migga som sitter med och tvingas hålla snälltågets motorer igång, bland annat genom att:
Fast när det gäller påstådda somalier är det svårt, oavsett hur mycket vi utreder. Om de talar somaliska och om språkanalysen visar att de talar sådan somaliska som talas i södra eller mellersta Somalia kan vi inte utvisa dem till något annat land även om det är fullkomligt klart för oss att de inte varit bosatta i Somalia eftersom de inte kan någonting om det landet. Vi vet inte vilka de är eller varifrån de kommer, men de får PUT på grund av sitt språk.
Och här finns boken, som med fördel kan laddas ner som e-bok, som berättar om hur åratal av vanstyre och märkliga politiska avgöranden på asylområdet och beslut hos Migrationsverket, bidragit till det katastrofala läge Sverige nu befinner sig i. Och det ännu katastrofalare läge som Sverige snart befinner sig i. Det finns inte en gnutta ”främlingsfientlighet” i dessa konstateranden, bara dumhet, naivitet, feghet, oförmåga att efterleva egna, stiftade lagar. Och oacceptabelt aninsglösa regeringar och riksdagar!