Påvliga ord för två år sedan. Samma ord som ganska många av oss yttrat i åratal men inte fått gehör för. Inte heller påven fick gehör för dem. I Sverige.
Kommentar: Om så Gud Fader själv skulle säga samma sak så skulle svenska, inte tillräckligt begåvade men desto mer självgoda politiker i riksdag och regering inte lyssna. Och de olyssnande och oförstående har tyvärr varit i majoritet. Minoriteten, den som nu, när det är för sent insett att det som Påven och vi andra sagt i åratal nog verkar ha varit det rätta, de har varit för tröga och för svaga. Det finns i Sverige inte heller en stark känsla för sitt land och därmed ingen stark vilja att rädda det. För det är det är landet och folkets framtid som stått på spel. Nu twittrar de som tillhör minoriteten och nu skriver de på Facebook och uttalar sig i korta nyhetsinslag med en aning skarpare ord än tidigare. Men fortfarande kallas inte en spade riktigt för en spade och fortfarande har de inte heller förstått – vill inte förstå? – den verkliga vidden av de problem Sverige har haft, har och kommer att ha. De tror -fortfarande – eller låtsas tro – att fler poliser och ”insatser i socioekonomiska områden” kan hjälpa. Det är så patetiskt att det nästan är pinsamt att ens skriva om det.
Miggorna hade en hel del förslag på lösningar på många av problemen för 15, 10 år sedan. Jag också. En del förde jag fram men de möttes av en mur av tystnad. En del av förslagen på lösningar skulle aldrig någonsin någon svensk politiker ens ha velat lyssna på, trots att de inte på något sätt var särskilt kontroversiella utan helt rimliga och fungerar i andra länder. Och nu är det ingen idé längre att tala om dem eftersom det är för sent. Sverige är bortom räddning. Sverige är inte längre Sverige, det är något annat. Men det är ett faktum som inte alls passar in i ”Sverigebilden”, den som är viktigare än den sanna bilden av landet. Dock: vid vartenda tillfälle när människor möts och pratar en stund kommer frågan upp om varför Sverige på ganska kort tid tillåtits bli ett våldsamt, farligt, otryggt land. Det kommer alltid och ofelbart upp. Människor mår dåligt, människor vill fly från Sverige, människor är livrädda för att deras barn ska råka ut för hot, trakasserier, ”förnedringsrån med rasistiska motiv”, bli våldtagna. Men sedan ordnar många anletsdragen igen och spelar räddhågset med i elakt spel.
Jag citerar till slut, som så många gånger förr, min salig mormor:
Nu är det för sent att stiga tidigt opp!