En påminnelse om detta, som jag skrev den 12 november 2014, verkar vara på sin plats. Delvis apropå det jag (och även Widar Andersson, Folkbladet, och Per Gudmundson, Svenska Dagbladet) skrev häromdagen om en märklig dom i Förvaltningsrätten i Umeå:
Här är ett utdrag (läs dock gärna hela texten):
För vistelser som överstiger tre månader, men understiger fem år (vilket är fallet i förevarande mål), uppställer direktivet som villkor för uppehållsrätt bland annat att personer som inte utövar förvärvsverksamhet ska ha tillräckliga tillgångar. Direktivet syftar således till att förhindra att unionsmedborgare som inte utövar förvärvsverksamhet utnyttjar den mottagande medlemsstatens välfärdssystem för att finansiera sina levnadsomkostnader.
En medlemsstat ska således ha möjlighet att neka unionsmedborgare sociala förmåner när dessa inte utövar förvärvsverksamhet, utan uteslutande har utnyttjat den fria rörligheten för att komma i åtnjutande av socialt stöd från en annan medlemsstat trots att de saknar tillräckliga tillgångar för att ha uppehållsrätt där.
Även kommuner och förvaltningsrätter kanske behöver läsa texten. Gärna också journalister, som kanske kan hjälpa till att sprida information om detta, som det verkar som om många inte har någon större kännedom om.
Jag vet inte om kvinnan som klagat hos Förvaltningsrätten i Umeå är EU-medborgare (det kommer sådana också och söker asyl i Sverige!) eller inte. Kanske gäller inte detta just henne, utan hon kanske enbart omfattas av utlänningslagen enligt vilken hon ska lämna landet efter avslag på asylansökan och inte beviljas försörjningsstöd medan hon lever ”öppet gömd”, det vill säga vistas här illegalt.
Det som anges i beslutet från EU-domstolen gäller i varje fall för de kommuner där de tycks tro att de ska tillhandahålla skolgång åt barn, ordna boendeplatser, ge sjukvård och även, i en del fall, betala ut försörjningsstöd till personer (oftast tiggare) som har rätt att fritt vistas här i tre månader för att söka jobb och etablera sig, men under den tiden ska försörja sig själva och ha ett acceptabelt eget boende. Personer som efter tre månader ska ansöka om uppehållsrätt i landet och, även fortsättningsvis, ska kunna försörja sig genom anställning eller annan verksamhet som täcker deras levnadsomkostnader.
© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till detta inlägg.