Om Migrationsverkets uppdrag att anvisa kommuner att ta emot nyanlända

Migrationsverkets vikarierande generaldirektör skriver brev till alla Sveriges kommuner. Bland annat:

Syftet med det här brevet är att skapa en gemensam bild av förutsättningarna inför det viktiga arbete som pågår och ligger framför oss.

Han skriver också:

För många kommuner har det stora antalet asylsökande 2015 skapat stora utmaningar, bland annat eftersom det råder brist på bostäder.

Ska det vara så svårt att tala om ”stora problem” och inte ”stora utmaningar”? För stora problem är ju vad kommunerna själva talar om, inte ”utmaningar”. Och stora problem är vad det handlar om, inte något positivt som kan kallas ”utmaningar”!

Vikarierande generaldirektören för Migrationsverket har det inte lätt. Han har varit med länge och även innan han blev vikarierande generaldirektör hade han stor makt och stort inflytande som rättschef. Men det var ändå andra som hade det slutliga och högsta ansvaret.

Innan Anders Danielsson (”låt Anders vara Anders”) avgick och tog ett betydligt mindre krävande jobb som generalsekreterare på Röda korset, var den vid det här laget beryktade Dan Eliasson, idag rikspolischef, som var generaldirektör för Migrationsverket. Det var under de här två herrarnas styren som man inte såg till att strama upp och vässa hanteringen av asylprocesserna. Man såg inte till att utredningarna var tillräckligt gedigna och inte heller att de som fick avslag på sina ansökningar utvisades.  Mycket om hur det gick till på deras tid kan man läsa om här på bloggen genom att söka på deras namn i rutan Sök.

Det är inte enbart de här före detta generaldirektörernas fel att asyleriet i Sverige inte fungerar, till skillnad från i till exempel de övriga nordiska länderna, självklart inte. Det vill säga att ingen vet med någon som helst säkerhet vilka alla de människor är som kommit hit från länder utanför Europa. Inte heller vet någon varifrån de kommer eller varför de är här. Regeringarna – främst den under Fredrik Reinfeldt skulle jag säga – bär den största skulden till att det idag är kaos och en framtid full av katastrofer som Sverige skiljer sig från övriga Norden. Nej, det är inte överord, fråga kommunalråden i många kommuner! Det är kaos och katastrof för att det helt enkelt är omöjligt att lösa problemen. Det vore bra om alla de som använder fel ord – ”utmaning” i stället för ”problem” – kunde lära sig att ”utmaningar” är något positivt; positiv är inte den allt katastrofalare situationen i Sverige, den är ett jätteproblem. Nu och i framtiden.

I brevet till alla Sveriges kommuner skriver Mikael Ribbenvik vidare:

I år kommer behovet av kommunmottagande att vara som allra störst som en följd av att många som kom under hösten 2015 nu har fått eller får beslut och ska ta nästa steg. I Migrationsverkets anläggningsboende finns i nuläget cirka 2.100 personer som omfattas av förra årets länstal och som ännu inte har flyttat ut i de kommuner som har anvisats att ta emot dem.

De nya länstalen för året innebär att 23.600 ska bosättas efter anvisning under 2017. I den siffran ingår 3.400 personer som ska vidarebosättas inom ramen för Sveriges utökade flyktingkvot. Det är utsatta människor som ofta kommer från en omedelbar krissituation och där mottagandet är av särskilt stor betydelse. Numera är även det mottagandet reglerat i bosättningslagen.

I vilka sporthallar och containrar ska de få plats ? Eller ska kommuner fortsätta att – självsvåldigt för kommuninvånarnas pengar – köpa in bostadsrätter och placera personer som man inte vet något om i sådana bostäder som kommuninvånarna behöver och är beredda att köpa för att själva få bo i dem men kanske inte är beredda att betala för att andra ska bo där?

Här är brevet, läs det genom att klicka på textrutan. OBS! Det är inget fel i att Mikael Ribbenvik skriver brev, felet är att Migrationsverket, politiska partier i riksdagen samt denna och förra regeringen inte satt stopp för den enorma inströmningen av människor som nu beviljats uppehållstillstånd i sådana mängder att det saknar motstycke i något annat land. Och i sådana mängder att varken har bostäder eller annat i samhället (som jobb, till exempel) räcker till.

Många som har kommit hit av ekonomiska ”söka bättre liv”-anledningar har också felaktigt, i snabba och inte alltid så noggranna asylprocesser, getts nyckeln till alla bidrag, skolor, sjukvård, pensioner etc. Och till bostäder som människor har köat i massor av år för att få tillgång till, liksom till bostadsrätter som den egna befolkningen behöver och vill köpa och betala för. Allt detta förväntas skattebetalarna bekosta utan att knota. Men det fungerar inte, hur många brev Migrationsverket än skriver.

Det skulle betyda en hel del om ni som följer och uppskattar bloggen ville bli månadsbidragare och ”subscribe” på texterna för 50 kronor i månaden! Tack!