Nedan kommenteras citat ur en text som publicerats av en av aktivistgrupperna, den som efter namnbyte från ”Stoppa utvisningarna av afghanska ungdomar!” till ”Stoppa utvisningarna till Afghanistan!” nu anser att inte bara unga afghanska män utan alla afghanska medborgare, vare sig de kommit från Iran, Pakistan eller Afghanistan, ska beviljas uppehållstillstånd och full försörjning, bostäder, utbildning, sjukvård etc i Sverige, trots att de i flera instanser fått avslag på sina asylansökningar. I slutet av texten anges att ”Media äger rätt att återge texten, med angivande av författare och källa” vilket härmed efterföljs:

Bosse Bertilsson, fristående debattör
bo1952.bertilsson@gmail.com
Texten skriven som pressmeddelande hos nätverket ”Stoppa utvisningarna till Afghanistan!”

I början av skrivelsen med rubriken  ”Uppmaning till riksåklagaren plus alla andra som är delaktiga i detta rättshaveri” kan man läsa att författaren:

ifrågasätter det svenska rättssystemet då Migrationsdomstolen alltför sällan ifrågasätter Migrationsverkets uppgifter. Riksåklagaren bör granska alla asylärenden från 2015.

Och:

Migrationsverket söker intensivt efter luckor i en berättelse som handlar om desperation för att helt enkelt rädda sitt och sin familjs liv. Att då begära en detaljrik berättelse av allt som har hänt är närmast en förolämpning och kränkning och som godkänns av Migrationsdomstolen utan krav på bevisning från Migrationsverket som skulle styrka att flyktingen fabulerar. Migrationsdomstolen kommer med insinuationer och konspirationer och använder ord som upptrappning och efterhandskonstruktion utan några som helst belägg.

Kommentar: Det är självklart – och krävs också enligt utlänningslagen – att den som söker något så omfattande och genomgripande som uppehållstillstånd i ett annat land med allt vad det innebär, ska kunna lämna en detaljrik, korrekt och sanningsenlig redogörelse utan luckor, till den myndighet som har regeringens uppdrag att upprätthålla en reglerad invandring byggd på lagar och konventioner. Att påstå att dessa krav skulle kunna utgöra ”närmast en förolämpning och kränkning” av den som söker asyl eller skydd är befängt. Snarare utgör det faktum att så många inte styrker vare sig identitet och därmed inte heller nationalitet, eller har en hållbar, trovärdig asylhistoria närmast en förolämpning och en kränkning av hela svenska folket och landet Sverige.

•  Så stor andel asylsökande i Sverige har inte uppvisat pass eller annat godtagbart identitetsbevis vid asylansökan 2015-2019 – 16 juni 2020. Ur texten:

Var kan skribenten ha fått den felaktiga uppfattningen att det är svenska myndigheter och domstolar som ska bevisa något vad gäller asylansökningar?`Det är den sökande som enligt lag ska styrka, bevisa, göra trovärdiga (bland annat genom kontrollerbara fakta och utan uppenbara luckort etc) sina skäl till varför han söker skydd gentemot sitt hemland. Mot vad? Mot vem? Varför? Det är aldrig det land som en person söker skydd i som ska bevisa någonting. Dessutom är ingen asylsökande ”flykting” innan han gått igenom asylprocessen och då befunnits ha flyktingskäl genom att han berättat, styrkt, bevisat – och om det inte gått att göra: på ett ytterst trovärdigt sätt förklarat – varför han söker asyl i Sverige.

Pressmeddelandet har skickats via aktivistnätverket som nu heter ”Stoppa utvisningarna till Afghanistan!”. Tidigare arbetade enbart för att afghanska män utan asylskäl skulle ges uppehållstillstånd, nu tycks deras kamp omfatta alla med afghanskt medborgarskap. Alltså personer som fått avslag på sina asylansökningar, men som det här nätverket ändå anser ska få stanna i Sverige. Ur texten:

När det gäller brottmål gäller en traditionell västlig demokratiskt rättsprincip som utgår från att ingen ska betraktas skyldig förrän dom har fallit och det ska vara utom rimligt tvivel att den som döms är skyldig till det brott hen anklagas för. En annan princip är att fria hellre än att fälla. Det betraktas som mer oacceptabelt att en oskyldig fälls för brott än att en som är skyldig blir frikänd. Det är upp till en domstol att bedöma om en åklagare som har en polisutredning till stöd bevisat utom rimligt tvivel att den som döms verkligen är den misstänkte. Märk väl att det alltså inte är den misstänkte som måste bevisa sin oskuld utan bevisbördan vilar helt på åklagaren. Inte ens ett erkännande är tillräckligt. Självklart är det en hjälp för åklagaren om den misstänkte erkänner men ändå måste även annan bevisning presenteras som styrker åtalet. Detta gäller alltså brottmål.

När det gäller prövning av asylärenden är ordningen av någon anledning helt annorlunda. Här gäller att fälla hellre än fria. Det anses värre att en sökande får asyl på felaktiga grunder än att en flykting med skyddsskäl blir avvisad. Jag har den 9 juli begärt en kommentar från justitiedepartementet kring rättsprinciperna vad gäller asylärenden men ännu inte fått något svar.

Kommentar: Skribenten har inte heller tänkt på att utlänningslagen inte är densamma – eller ens lik – den lag som gäller för brottmål, vilket gör att det här resonemanget dessvärre faller platt. Enligt utlänningslagen är det den som söker en förmån, det vill säga söker rätt att få stanna och leva i Sverige, som har bevisbördan. Han har hela bevisbördan och ska styrka, bevisa, göra trovärdigt att han är i så stort behov av skydd att han inte kan leva någonstans i sitt medborgarskapsland. Det är den sökande personen som i detalj ska berätta varför han anser att han har skyddsskäl och bevisa/styrka det han säger. Inte Migrationsverket. Inte en migrationsdomstol.

Här blandar skribenten också in sådant som inte har med utlänningslagen att göra:

Det är upp till en domstol att bedöma om en åklagare som har en polisutredning till stöd bevisat utom rimligt tvivel att den som döms verkligen är den misstänkte. Märk väl att det alltså inte är den misstänkte som måste bevisa sin oskuld utan bevisbördan vilar helt på åklagaren. Inte ens ett erkännande är tillräckligt.

Detta har ju som sagt ingenting att göra med människor som söker uppehållstillstånd på grund av skydds- eller flyktingskäl och vilkas ansökningar prövas enligt utlänningslagen. Det hade man inte behövt skriva till justitiedepartementet för att ställa frågor kring, man kan läsa utlänningslagen och ta del av information på den myndighets (Migrationsverket) hemsida där många svar finns på hur processen går till, vad som krävs för att få tillstånd att stanna i Sverige och vem som har skyldighet att bevisa att han har asyl- eller skyddsskäl. Migrationsverket är regeringens utförare, alltså ett statligt verk som ska utföra det som riksdag och regering ålägger den genom att följa stiftade lagar.

Samma sak som Migrationsöverdomstolen uttalat om bevisbördan gällande en asylsökandes ålder, gäller också på alla andra områden inom asylrätten:

Det är den sökande som har bevisbördan. Ingen annan.


Till slut i texten, som hade vunnit på att granskas av kunniga i asylrätt; uttalar sig skribenten om utrikesdepartementets allmänna avrådan från att resa till Afghanistan:

l utrikesdepartementets beskrivning av situationen i hela Afghanistan: “Afghanistan – avrådan. Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från alla resor till Afghanistan”. Denna avrådan har i princip gällt ända från 2006 men uppdaterats 2015 och så sent som i år.

Kommentar: Nog borde man, när man skriver en sådan här text, veta att ett lands utrikesdepartements reseråd rör landets egna medborgare och människor permanent bosatta i landet. Det är ju för svenskar departementet lämnar sina reseråd, inte för asylsökande som är medborgare i det aktuella landet och talar språket, är en del av kulturen och vilkas hemland det är, oavsett om de bott i Iran eller Pakistan eller någon annanstans tidigare. Samma sak, samma grunder för reseråden torde gälla i Sverige som i grannlandet Finland (och andra länder):

•  Finland. Asylsökande kan återsändas till osäkra länder, finländare rekommenderas inte att resa dit. – 21 maj 2016. Ur texten:

I Utrikesministeriets reseråd uppmanas finländska resenärer att undvika att resa till Afghanistan, Irak och Somalia på grund av det svåra säkerhetsläget.

Flora Kuparinen, som leder kris- och biståndsteamet säger, att Migrationsverket och Utrikesministeriet gör bedömningar om två helt olika saker.

– Migrationsverkets bedömningar rör personer som bor eller har bott i länderna, för vilka kulturen är bekant. De talar landets språk och avviker inte från majoritetsbefolkningen.

Utrikesministeriets reseråd riktar sig till vanliga finländska resenärer som inte känner till lokala förhållanden. Det är mot dem vi försöker uppskatta säkerhetsrisker, säger Kuparinen.

Slutkommentar: Läs hela den text som kommenterats, man slås med häpnad också över en hel del annat som står i den, förutom det som berörts ovan. Som:

Många som etablerat sig väl och i flera fall pratar och skriver bättre svenska än våra folkvalda politiker.

Som om det faktum att man talar och skriver svenska (jag tror inte riktigt på att de gör det bättre än svenska politiker…) någonsin skulle kunna utgöra asylskäl. Och:

Detta skulle hela landet tjäna på istället för att lägga kostnader för en gränspolis som likt grupper som ingen längre vill minnas, smyger runt på bland annat Malmös gator i sin jakt på människor vars enda “brott” är att vilja leva ett liv i trygghet och frihet.

Undrar om gränspolisen, som utför det som riksdag och regeringen beslutat om, tycker att beskrivningen är korrekt… Och skribenten talar om:

”…nysvenskar (som jag väljer att kalla flyktingar för istället för invandrare eftersom vi alla i landet i någon generation är invandrare)…”

Hur man ens kan komma på tanken att kalla personer som inte har rätt att uppehålla sig i landet för ”nysvenskar” är en gåta.

Som tidigare konstaterats så är det tråkigt, men också förvirrande för dem som tar del av texten, att någon utan gedigna kunskaper på ett så svårt område som asylrätt lämnar ifrån sig en text som blottar så stor okunskap och innehåller så många felaktigheter och udda påståenden.

Till sist: Skulle min text innehålla något/några faktafel så är jag tacksam för ett påpekande. Det gäller för övrigt alla mina texter. OBS! Jag talar alltså om faktafel. Inte åsikter, inte tyckanden etc. Dem är det fritt fram att ha och torgföra i sina egna sociala mediekanaler.
© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.