Marcus Svensson skriver i en ledare i Smålandsposten under rubriken Dubbla lojaliteter? bland annat följande:
2014 uppmärksammades frågan i Finland från ett oväntat håll, i regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska utskott. Bakgrunden var ökningen av antalet ryssar med dubbelt medborgarskap. Merit Wager satte fingret på den ömma punkten i Svenska Dagbladet: oron för officerare med ryska pass i den finska armén. Utvecklingen i Ukraina lär oss att lojaliteter kan skifta bland medborgare med delade identiteter.
Han avslutar sin läs- och tänkvärda text:
Om en allt större grupp i samhället är medborgare i andra länder blir frågan om lojalitet mer påtaglig. Frågan borde bekymra svenska politiker, på samma sätt som i Finland och Frankrike.
Jag har aldrig omfattat idén om dubbelt medborgarskap av alla de anledningar som jag själv fört fram och många av dem som förts fram av andra. Huvudprincipen är att man är medborgare i det land där man är född. Har man emigrerat och helt omfattat sitt nya hemlands språk, kultur, seder och bruk (självklart kan man ha kvar sina egna traditioner också), och vill stadfästa det genom att söka medborgarskap i det nya landet, då avsäger man sig sitt tidigare medborgarskap. Det går också utmärkt att leva och bo i ett land med permanent uppehållstillstånd.
Här är ett antal texter som jag skrivit just på temat ”dubbelt medborgarskap”, ur lite olika perspektiv, genom åren. Det första inlägget skrevs för snart 11 år sedan…
• Har man inget eget ansvar? – 18 juni 2006. Ur texten:
Vad skribenten inte framhåller tillräckligt tydligt, eller vad som lite grann skyms av hans påhopp på svenska myndigheter, är att mannen han skriver om har dubbelt medborgarskap: svenskt och irakiskt. Skribenten ifrågasätter inte en enda gång i texten vad Irak har gjort för sin i Syrien fängslade medborgare.
• Den som har dubbelt medborgarskap har själv valt det – 9 januari 2007. Ur texten:
En affärsman som är medborgare i Marocko och bor i Marocko men som bott länge i Sverige dessförinnan och även har svenskt medborgarskap, har blivit bortförd från sitt hem i en stad i Marocko. Hans familj har begärt att Sverige ska intervenera för honom, trots att han är marockansk medborgare och befinner sig i sitt hemland.
• Varje individ måste ta sitt eget ansvar, också den som har dubbelt medborgarskap – 26 maj 2007. Ur texten:
De som har dubbelt medborgarskap har valt det själv. Det har frivilligt valt att vara medborgare i sitt forna hemland och i Sverige. Många är f.d. asylsökande som säger sig ha flytt från sina hemländer på grund av förtryck, förföljelse m.m. och har fått en fristad i Sverige. Ändå väljer de att behålla sitt medborgarskap i det landet, och att återvända dit. Frivilligt, som sagt.
• UD om dubbelt medborgarskap – 8 augusti 2007. Ur texten:
I går lade UD ut ytterligare information och rubrikerna är (bland annat) följande:
– Vad gör UD om en svensk i utlandet grips misstänkt för brott?
– Gäller detta bara svenska medborgare?
– Gör UD någon skillnad på svenska medborgare som har dubbelt medborgarskap?
• Återigen riktas kritik mot fel håll – 1 oktober 2007
Ur texten: Snart borde nog Baksi och andra debattörer sluta att hela tiden påstå att ”ursvenskar” skulle behandlas annorlunda än ”nysvenskar”. Det börjar klinga lite patetiskt och dessutom: om ”nysvenskarna” själva inser att de inte kan särbehandlas och att ett svenskt pass inte är en sköld mot allt och alla så är också mycket vunnet. De kan, lika lite som ”ursvenskar”, kräva att utrikesministern ska resa iväg överallt dit svenska medborgare (oavsett bakgrund) rest frivilligt och sedan hamnat i svårigheter.
• Om allsidig och korrekt information – 11 maj 2008. Ur texten:
Det finns lagar och konventioner som reglerar vad dubbelt medborgarskap faktiskt innebär. Om människor medvetet återvänder till länder som de sagt sig behöva skydd gentemot i Sverige, måste man också diskutera deras eget ansvar att känna till eventuella faror med det. Vuxna människor ska ta eget ansvar för egna beslut, inte minst i rent juridisk mening.
• Apropå nyheten om att en ”svensk-irakier hålls fängslad i Irak” – 30 december 2008. Ur texten:
Varför lägger sig svenska UD i det hela, när en man med dubbelt medborgarskap väljer att återvända till sitt hemland där hans irakiska medborgarskap gör att han bedöms och döms som irakier, inte svensk, och när han alltså helt frivilligt återvänt till Irak? Det är väl knappast Sveriges sak att lägga sig i vad en irakisk medborgare i Irak sysslar med eller råkar ut för?
• Stater och enskilda har skyldigheter – 27 augusti 2009. Ur texten:
Den som förvärvar dubbelt medborgarskap ses i sitt ursprungsland enbart som medborgare i det landet. Det är varje enskild individs skyldighet att känna till bestämmelserna. Alla som blir svenska medborgare och som samtidigt behåller sitt ursprungliga medborgarskap får information om vad som gäller.
• ”Ska personer med dubbelt medborgarskap alltid i första hand få hjälp av just den svenska staten?” – 22 september 2009. Ur texten:
Skribenten undrar ”om personer med dubbelt medborgarskap alltid i första hand ska få hjälp av just den svenska staten?
• Finland. Regeringen informerar om sina asylpolitiska åtgärder. Del 2. – 8 december 2015. Ur texten:
… i enlighet med ovanstående lagstiftar vi om återkallande av finskt medborgarskap från person med dubbelt medborgarskap som deltagit i terrorverksamhet.
• Medborgarskap är en fråga med många bottnar – Svenska Dagbladet 17 december 2014. Ur texten:
Det skulle troligen vara svårt att till exempel ha en chef för Skyddspolisen (motsvarigheten till svenska Säpo) som också är medborgare i ett annat land än Finland. Eller om landets överbefälhavare i försvarsmakten hade dubbelt medborgarskap. Samma frågor bör i rimlighetens namn också vara relevanta i Sverige.