En nära vän sedan mer än tio år har skrivit denna tänkvärda text som jag har fått tillstånd att publicera:
”Synd att vissa bränner koraner istället för att diskutera”, säger vissa. Som att de någonsin varit intresserade av debatt.
Kommentaren gör mig rasande. Det enda jag ville 2006–2012 var att få föra debatt.
Min första text med öppen kritik av koranens innehåll ledde till hot. Tidningen jag skrev för kommenterade inte med en stavelse.
Allt jag önskade var att få prata med gymnasieungdomar om religionen de fötts in i. Få presentera de argument som fått mig att lämna religionen. Hade inga problem med att islamiska föreläsare fick komma till skolan och tala om religions förträfflighet, bara jag och likasinnade fick presentera våra kritiska argument – och sedan låta ungdomarna själva bestämma.
2012 fick jag hjälp av Foundation For Democracy i Belgien att anordna ett sådant projekt. Mejlade varenda gymnasieskola i Malmö, Göteborg och Sthlm. Kostnad stod FFD för. Arbetet skulle jag och en palestinsk kille stå för. Skolan behövde bara tacka ja.
Vi beslöt dessutom att inte säga att vi skulle prata om islam. Jag skulle prata om heder-schmeder och han om jihadism, vilka ansågs vara lite mer acceptabla och mindre skrämmande ämnen.
Bara två skolor i vardera stad var intresserade.
Mellan 2006–2012 var det inte EN enda svensk publikation som mejlade mig för att fråga: ”Hörru du, vad är din issue med islam som du ständigt tjatar om på din blogg?” så att jag skulle få chans att förklara inför en större publik.
Hur ofta har SVT debatterat islams urkunder eller dess osminkade historia? Hur ofta har programtid getts åt Christopher Hitchens, Douglas Murray, Bill Maher, eller Sam Harris?
Dessutom har medielogiken ständigt varit att konstruktivt samtal inte är av intresse, bara korta, stressade, gapiga ”debatter” från ”apberget” på SVT:s så kallade ”debatt”program. Provokationer har alltid ansetts vara bättre tv.
Det jag försöker säga är att man aldrig har haft debatt. Aldrig velat. Så klart att det slutar med att någon snabbspolar till provokationer. Eller hade något svenskt studieförbund låtit Momika hyra lokal för att hålla en debattkväll som koranens suror? Hade SVT nånsin ägnat en nanosekund åt honom?
Om det inte skapas utrymme för debatt och samtal har man gjort ett val; att senare ge utrymme åt skandal, kris och upplopp.
Kommentar: Ingen. Alltså ingen kommentar till innehållet i texten, som jag har publicerat för att var och en som läser den själv kan tänka, fundera, reflektera, tycka om innehållet i den. Allt måste ju faktiskt inte alltid kommenteras av andra människor, som till exempel ”proffskommentatorer” som valsar ut och in i alla möjliga sammanhang – i bland annat Sveriges Radio, Sveriges Television, TV4 – så snart något händer.
Tips & Råd:
1) Sätt er in i frågor som rör er, era barn, er och ert lands framtid.
2)Tänk själva.
3) Uttryck era egna åsikter.
4) Sök inte aktivt konfrontation.
5) Lyssna också på dem som har andra åsikter och annan syn på saker och ting än ni.
Vi har rätt att ha olika åsikter, men det är sällan skadligt – tvärtom! – att också tänka till lite extra i stora, viktiga frågor och att kanske lära av andra som har andra åsikter.