Jag skriver under rubriken Slå vakt om ogifta fäders rätt till vårdnad i Bulletin om den ålderdomliga lag enligt vilken endast modern automatiskt får vårdnad om barn som inte föds inom äktenskapet.

Den börjar så här:

I Sverige, som säger sig att alltid sätta barnets rättigheter i främsta rummet, är det en skam att lagen inte har ändrats. En skam att en mer än 70 år gammal lagparagraf, stadfäst av statsråd födda i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, bland dem Ernst Wigforss (1881), Gustav Möller (1884), Gunnar Sträng (1906) och Tage Erlander (1901), än i dag reglerar fäders rätt till vårdnaden av sina barn och barns rätt till sina fäder

Och slutar så här:

Den gamla lagparagrafen från 1949, som alltså än i dag reglerar fäders rätt till vårdnaden av sina barn och därmed också barns rätt till sina fäder, borde ha gått till historien för länge sedan. Det är regeringens och riksdagens sak att se till att en nutida, relevant lagstiftning, som också harmonierar med barnkonventionen som den 1 januari 2020 inkorporerades i svensk lag, äntligen kommer på plats.

Läs också – inte minst för undanröjande av alla möjliga och omöjliga fantasifulla och ibland medvetet falska beskrivningar av vad den här nya dagstidningen är. Läs om vilka som står bakom den, hur den finansieras, vilken inriktning den – och få därtill hela den hisnande historien om hur människor med mod och kreativitet skapade den.

Klicka på textrutan och läs chefredaktören Paulina Neudings berättelse om ”how it all started” och hur ord blev till handling till en ny dagstidning på  nätet.

Ur texten:

Bulletin börjar med ett nej.

Faktum är att det börjar med ett dussintal nej över flera års tid. När jag beklagar mig över Sveriges tillstånd och pratar om vad man kan göra för att vända utvecklingen, uppmanar min kompis Tino Sanandaji mig med jämna mellanrum att starta en ny dagstidning. Jag upprepar att jag inte kan, hur gärna jag än vill. Jag är journalist och inte entreprenör. Jag kan inte se hur det skulle gå till.
———-
Det är först tidigt på våren 2020, när Tino och vår gemensamma kompis Pontus Tholin kommer till mig med en fullskalig affärsplan, som jag för första gången tänker att detta kanske inte är vansinne.

Handelskillarna Tino och Pontus lovar mig att göra allt administrativt förarbete för att bygga upp det som ska bli Bulletin. De ska sköta affärsbiten, och ger mig de ekonomiska försäkringar som jag behöver för att gå in i projektet genom att ta ett banklån på 300 000 kronor samt ytterligare 400 000 kronor i lån från vänner och bekanta.
———-
Bulletin bedriver opinionsbildning i en liberalkonservativ tradition på ledarplats, samtidigt som vi strävar efter att vara evidensbaserade och politiskt neutrala på nyhets- och kulturplats. Och våra läsare ska inte betrakta Bulletin som ett ideologiskt safe space, en säker men stängd hamn för någon åsiktsriktning – om ni alltid håller med varenda skribent har vi misslyckats.
———-
Jag vill gå så långt som att säga att Bulletin redan har förändrat diskussionen om medierna, genom vårt löfte till läsarna om en svensk daglig kvalitetstidning. Så brukar det vara: Omvälvande förändring framstår ofta som omöjlig – men ter sig oundviklig i efterhand.

Läs gärna hela berättelsen! Ovan utdrag är bara en del av historien. Läs texter av många eminenta skribenter och döm och bedöm själva. Inte minst Kulturdelen, som lanserades så sent som den 15 januari, håller en helt egen stil och de texter som hittills publicerats bådar riktigt gott. Krönikan Utan gränser klarar sig varken människan eller samhället av Lars Åberg är bland det bästa och klokaste jag läst på mycket länge. Och ledartexterna är också läsvärda.

Men smaken varierar, liksom intressena. Det absolut bästa är att bilda sig en egen uppfattning och inte förlita sig på någon annans ”recensioner”. Ett tips är att bekanta sig med Bulletin innan prenumeration införs. Läser man den nu och vill fortsätta göra det så vet man vad man får när man prenumererar.