I många år har jag haft kontakt med den svenske man som jag aningen skämtsamt kallar nytysken”. Den benämningen använder jag som en alludering på den svenska vanan att kalla alla som kommer till Sverige för ”nysvenskar”.
Nytysken har bott i Tyskland i decennier och även i andra länder, men följer vad som händer i hans födelseland och ser sig själv som den svensk han är, inte som en tysk, vilket han inte är. Alltså ”en svensk som sedan länge bor i Tyskland”. Precis som jag är en finländare som sedan länge bor i Sverige. Svensk blir jag ju aldrig; inte ens ”nysvensk”, och mannen i Tyskland förblir också svensk.
Vi har lite roligt åt den skämtsamma benämningen ”nytysken” och använder den för att markera att det är löjligt att påstå att människor från olika länder skulle bli ”nytyskar” eller ”nysvenskar” i stället för att vara sina rätta jag, sin rätta nationalitet, när de emigrerar. Så småningom blir de kanske medborgare i sina nya hemländer och är då till exempel ”iranier med svenskt medborgarskap” eller ”svensk med tyskt medborgarskap”. Vill någon från ett annat land kalla sig ”svensk” för att den har flyttat hit så står det den givetvis fritt, men andra kan inte sätta ”svensk”- eller ”nysvensk”-etikett på någon.
Hur som helst. Det kom ett mejl från nytysken idag. Det började:
Jag har nog läst ditt/Thomas Gürs inlägg sju gånger nu. Och kommer säkert att läsa det flera gånger till. Det är bra!
Han refererar till det här inlägget:
Sedan skriver han också:
Allas lika värde? Efter dödsskjutningar i USA skriver Aftonbladet typ fem artiklar och tre spaltmeter text och Trump är skyldig. Efter liknande skjutningar i Kairo och Kabul skriver samma tidning … ingenting och ingen är skyldig.
Tidigare texter, reflektioner, analyser, tankar av nytysken kan läsas här.