Widar Andersson på Folkbladet skriver under rubriken Tror dom att vi är monster eller? om det som också jag tänkt och reflekterat över.
Ur texten:
Efter terrordådet i Stockholm är det något med maktens infantiliserande tilltal gentemot medborgarna som stör och skaver. Jublet över att många människor var beredda att sträcka ut en hand till sin nästa; det indikerar förvåning över det som skedde. Under ett par dygn nu har jag hört programledare, chefredaktörer, kulturpersonligheter och politiker stå och hylla ”folket” för att det uppträder anständigt och erbjöd skjuts till en strandsatt eller hämtade en annan människas barn på förskolan eller frågade någon om hon ville ha en pizza. Tror dom att folk är monster?
Precis så. Jag tröttnade redan efter några timmar på allt hyllande av människor för att de bara, helt enkelt, var medmänskliga och gjorde det som människor gör i kris och nöd. Jag ville inte falla in i den kören, det är så barnsligt så man vet inte vart man ska ta vägen. Och oförskämt, när man tänker efter. Just som Widar Andersson säger: ”Tror dom att folk är monster?” Normala människor hjälper varandra i tider av kris och nöd, det är inget konstigt med det. Det är – och ska vara – det självklara i ett civiliserat land.
Däremot har jag, sparsamt men medvetet, visat hur medborgarna visat sin tacksamhet mot poliser genom att ge dem blommor och kramar. Inte heller det behöver göras i all oändlighet, polisen är en skattefinansierad verksamhet som vi alla är med och betalar och den ska fungera – oavsett vem som är rikspolischef och oavsett andra omständigheter. Dock kan det vara på sin plats, just dagen då ett ohyggligt iskallt mördande skett i centrum av landets huvudstad och poliser ryckt ut med några minuters varsel och även kommit in frivilligt från sina ledigheter, att människor visar att de uppskattar att polisen gör sitt bästa för att skapa ordning i kaoset. Hur allt har skötts och om det hanterats på det bästa och mest effektiva sätt, det vet jag inte. Men just där och då kan man ändå tycka att det är befogat med några kramar och blommor till ordningsmakten.
Nu får folk sluta ”barsnla” sig och de som är ansvariga för kaoset i landet (till stor del på grund av ohållbar och delvis okontrollerad asylinvandring under åratal) måste för en gångs skull och för landet Sveriges framtids skull, lägga sin prestige och all partipolitisk taktik åt sidan, kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och vidta alla de åtgärder och förändringar som de borde ha gjort för länge sedan. Hade de gjort det ”för länge sedan”, då hade den här uzbekiske manen inte kunnat köra ihjäl och lemlästa människor på Drottninggatan. Han hade varit tillbaka i Uzbekistan.
I sammanhanget vill jag också dela med mig av detta som en person inom rättsväsendet skickade till mig idag. Som en påminnelse till alla berörda, främst de som ständigt och jämt högljutt kräver att andra länder ska ”ta sitt ansvar” men inte alltid gör det själva:
