Ja, det heter Munken konditori, inte ”Munkens konditori” (jmfr Svenska Fotbollförbundet, inte ”Svenska fotbollsförbundet”), och adressen är Renstiernas Gata 19. Sedan ett tiotal år (kanske lite längre…) har Monica och Jan huserat där och ofta är Monicas mamma också på plats och hjälper till.
Till den årligen återkommande glöggfesten brukar jag själv baka det mesta, men struvor och klenäter klarar jag inte så dem beställer jag hos Munken. Och en och annan tårta har jag också beställt genom åren. Plus köpt ostmackor. Och björntassar. Och matbröd av olika sorter. Ibland har jag stämt träff med någon och druckit kaffe där. Serveringsdelen är lite sliten och otrendigt mysigt inredd och det sitter ofta äldre farbröder där och pokulerar eller så kan det vara någon bostadsrättsförening som håller möte. Det känns lite gammaldags på ett positivt sätt på Munken. Men bakverken och brödet är moderna och fräscha! Och utsmyckningen utvändigt är jättefin!
Det fina träsnideriarbetet har en landsman till Monica och Jan gjort, en polack. Sådant fint hantverk är nog utdött – eller åtminstone nästan på utdöende – här i Sverige för det är tidsödande och pillrigt och ganska svårt. Jag blir alltid på gott humör när jag går förbi Munken och ser den dekorativa utsmyckningen som gör att man verkligen lägger märke till stället. Och när jag handlar bröd där så byter jag alltid några ord med Monica eller Jan, de är oftast någon av dem som är där. Ibland undrar jag om de någonsin går hem… Fast på nationaldagen den 6 juni, då hade de gått hem när jag tittade in vid 14.30-tiden. Men de hade varit där på förmiddagen, sa Mirjam, som skötte ruljangsen med den äran.
Det finns så många härliga ställen på Söder och så trevliga människor som bidrar till trivseln och ”hemkänslan” i den här underbara stadsdelen. Monica, Jan och Mirjam (samt Monicas mamma) är några av dem!