En organisationsförändring likt den som finska Migrationsverket, Migri, har genomfört och som träder i kraft på söndag den 1 mars 2020, har Sverige inte klarat av att genomföra.
Sedan ca 20 år har det föreslagits från olika håll också i Sverige att alla frågor relaterade till asyl och flyktingar ska hanteras av en myndighet eller en enhet inom myndigheten och alla andra frågor, så som bland annat medborgarskap och arbetstillsånd av en annan eller, som nu i Finland av två andra. Först ut med förslag åt det här hållet torde Mauricio Rojas, dåvarande riksdagsledamot för Folkpartiet (som idag kallar sig Liberalerna) ha varit i början av 2000-talet. Men som vanligt är bänkar ohyggligt lååånga* i Sverige… 20 år räcker inte för att svenska politiker vare sig till höger eller vänster eller mitt emellan, ska klara av att komma fram till det beslut som många av oss förespråkat och ansett borde vara självklart.
Migri:
Medborgarskapsenhet inleder sin verksamhet den 1 mars 2020
Enheten handlägger medborgarskapsansökningar och ansökningar om uppehållstillstånd på grund av arbete, studier och familjeband. Dessutom ansvarar enheten för registrering av EU-medborgare och deras familjemedlemmar.
Organisationsförändringen ska möjliggöra införande av automatisering i handläggningen av tillstånd i högre grad. Målet är att kraftigt förkorta behandlingstiderna och ansökningsköerna. Automatisering anses vara ett viktigt medel för att effektivisera verksamheten.
I Finland var förra året (2019) arbete den vanligaste ansökningsgrunden bland samtliga ansökningar om första uppehållstillstånd. År 2019 lämnades det in 12.687 ansökningar om första uppehållstillstånd på grund av arbete.
Så här kommer Migris organisation, uppdelad på tre stora områden, att se ut från den 1 mars 2020:
* Långbänk, att dra [något] i långbänk, är ett informellt politiskt uttryck för en fråga som debatteras under lång tid, utan verkställighet. Uttrycket har använts i Sveriges riksdag där en politisk fråga kan behandlas återkommande av de olika partierna och valkretsarna (bänkarna) utan att det går att nå ett faktiskt resultat på grund av oenighet mellan partierna eller valkretsarna. Således går frågan fram och tillbaka mellan riksdagens bänkar och enighet nås ej. Uttrycket har en negativ klang och anses visa på politikens brister.
