Klicka på textrutan för att läsa texten (ligger troligen bakom betalvägg…).
Jag läser Henrik Sjögrens intervju med migrationsminister Maria Malmer Stenergard i Fokus. Och börjar med att reagera mot rubriken och mot att migrationsministern slentrianmässigt uttrycker sig så (om hon nu verkligen har uttryckt sig så och det inte ”bara” är rubriksättaren som gjort det…): ”Sätt fotboja på papperslösa.”
Det handlar inte om ”papperslösa”. Det är ett felaktigt uttryck som jag tror började användas av personer som av outgrundlig anledning inte ville använda det korrekta: ”personer som olagligt vistas i landet”.
Men till intervjun. Man får självklart inte kopiera hela texter ur en publikation, men man får citera ur dem. Så nedan följer några relevanta citat för den som inte kan läsa texten, som gissningsvis ligger bakom betalvägg. Den börjar med konstaterandet att:
Möjligen har migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) landets svåraste jobb. Invandringen till Sverige fortsätter att ligga omkring 100.000 per år och skuggsamhället växer stadigt.
Hon säger:
– Jag känner höga förväntningar över att jag ska leverera. Men lagstiftningsarbete tar tid och det finns goda skäl till det. Jag förstår frustrationen men jag tycker att vi har kommit igång bra.
I december 2022 sa migrationsminister Malmer Stenergard att över 100.000 personer bedöms befinna sig illegalt i Sverige. Ingen vet om det stämmer, uppgifter finns om att det kan röra sig om betydligt fler än så. Fokus uppger att:
Vissa bedömare menar att det kan röra sig om uppemot en halv miljon människor då många av de samordningsnummer som infördes 2000 och som har utfärdats till närmare 900.000 personer, har visat sig bygga på bristfälliga identitetsutredningar.
De bristfälliga identitetsutredningarna kan man läsa om här. Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln i Dagens Nyheter:
Tillbaka till Henrik Sjögrens intervju med migrationsministern i Fokus:
Oavsett hur många som rätteligen skulle utvisas, så räcker det med att konstatera att Migrationsverket i dagsläget endast har 567 förvarsplatser för att inse att det i praktiken är en närmast olösbar uppgift. För var ska alla få plats i väntan på utvisning?
– Förvarsplatserna är för få och vi har sagt att vi ska utöka dem. Men vi kan också göra som andra länder har gjort: elektronisk övervakning genom till exempel fotboja så att vi vet var de befinner sig den dag då flygplanet står redo för avfärd, säger Maria Malmer Stenergard.
———-
– Danmark var i samma situation som vi för några år sedan och vi har mycket att lära av dem. De har i dag ett frivilligt återvändande på runt 80 procent.Det handlar, menar Maria Malmer Stenergard, om ett mer målmedvetet arbete från myndigheternas sida när en person får avslag på en asylansökan.
– Om någon inte vill samarbeta vid en utvisningsdom ska man inte släppa personen vind för våg som man har gjort i årtionden. Vi ska införa en tydligare myndighetsövervakning och -handledning kring den personen.
Kommentar: Det här kan knappast vara kontroversiellt. Det kontroversiella är och har varit decennierna av icke-kontroll, av vindförvåg-hantering av personer som helt enkelt inte har rätt att vistas här.
Problemen är många. Som till exempel detta, som man inte lyckats komma tillrätta med:
Ett annat problem är att utredningstiderna idag är så långa. Somliga har hunnit bo flera år i Sverige när utvisningsbeslutet väl kommer och några har till och med hunnit gifta sig och skaffa barn. En del kommuner, som Malmö, fortsätter att betala ut bidrags som bland annat försörjningsstöd till dem, trots att de befinner sig i landet illegalt.
– I våra insatser för att få fler att vilja återvända ingår även ett kommande förbud för kommuner och myndigheter att ge bidrag till människor som befinner sig illegalt i landet, säger Malmer Stenergard. Jag tror att många inte ens förstår att de har fått ett utvisningsbeslut. Och då kommunerna fortsätter ge dem bidrag så har de inga incitament att vilja lämna landet.
Kommentar: Det är ofattbart att det ens är möjligt för kommunföreträdare i Sverige att fatta beslut om att använda skattemedel för att, i strid med lagligt fattade beslut om att personer ska lämna landet, möjliggöra för dem att vistas här olagligt år ut och år in. Med skattebetalarnas pengar! Det är – även om ordet börjar bli utslitet – oacceptabelt. Det kan rimligen inte krävas av befolkningen som arbetar och betalar höga skatter att de ska bekosta människors olagliga vistelser i Sverige! Det måste väl ändå var och en som är vid sina sinnens fulla bruk begripa.
Intervjun är lång och omfattar även frågor om arbetskraftsinvandringen, inte minst frågan om vilken minimilön som ska krävas för den som vill arbetskraftsinvandra till Sverige:
Regeringen meddelade nyligen att minimilönen för att få ett sådant som arbetsgivaren måste erbjuda höjs från 13.000 till 26.560 kronor från 1 oktober. Och enligt Tidöavtalet ska den sedan upp till drygt 32 000 kronor.
Om förvaren för dem som inte har rätt att befinna sig i Sverige och väntar på utvisning sägs en hel del, som i sin helhet kan läsas i Fokus. Men ett kort utdrag i ämnet – under mellanrubriken ”Hårresande att bevittna regelverken” – lyder:
I Fokus granskning av Migrationsverkets förvar under våren framkom bland annat att förvarspersonalen släppte ut även våldsbenägna människor vind för våg på gatan när förvarstiden har nått maxgränsen. Ett annat problem är att det förekommit mycket narkotika inne på förvaren. Ett tredje att det finns personal som av Säpo anses utgöra ett hot mot säkerheten och därför inte är välkomna in bakom Arlandas säkerhetskontroller.
– Jag har besökt förvaren under våren. Det är hårresande att bevittna vilket regelverk som personalen lyder under. Ett exempel är narkotikan. Det är absurt att vi har ett regelverk som gör att man inte får söka igenom boenderummen på förvaren, säger Maria Malmer Stenergard.
Nu ska hon tillsätta en utredning om förvaren vilken kommer att presenteras inom kort.
Kommentar: Varför man inte kan agera snabbare och genom beslut utan omfattande utredning är svårt för många att förstå. Det går ju i andra länder, varför inte i Sverige? Man borde väl kunna ändra i bestämmelser och regler utan månadslånga, ibland årslånga, utredningar och remissförfaranden, när reglerna så uppenbart är felaktiga och kontraproduktiva för det egna landet? Nog måste det väl ändå finnas möjlighet för en regering (och riksdag) att göra det?
Till slut: Den här texten i Fokus är, som alla deras artiklar, reportage, intervjuer på området asyl och migration, både lång och gedigen och ställer många frågor som också till ganska stor del får relevanta svar. Många borde läsa de här texterna för att ha fakta att utgå ifrån när de diskuterar och kommenterar asylområdet och överhuvudtaget den till stor del fallerade migrationen till Sverige.