Migrationsdomstolen i Stockholm offentliggjorde idag, den 18 februari, kl 14.00, sitt beslut rörande Adil Hakimjan, uiguren från Guantánamo. Alla vi, som på nära håll följt honom och hört talas om hans otroliga och fruktansvärda öde, väntade med stor spänning på beslutet. Sten De Geer, Adils advokat, som gjort allt han kunnat för att Adils unika fall också skulle få en unik – men givetvis rättsenlig – prövning, sa på förmiddagen att han inte har en aning om hur det kommer att gå. En liten, svag känsla av hopp hyste han dock. Mycket svag.
Adil fanns på advokatens kontor för att få reda på vad Migrationsdomstolen kommit fram till i hans ärende. Jag kan bara ana hans oro och nervositet och att hans väntan måste ha varit olidlig. Fast inte värre än alla åren i Guantánamo, där han inte ens visste vad han väntade på…
I beslutet från Migrationsdomstolen slås nu fast att:
Migrationsdomstolen beviljar Adil Hakimjan uppehållstillstånd som flykting
Jag fick läsa meningen tre gånger innan jag trodde mina ögon! ”Beviljar”! ”Flykting!” Det finns människor som hittat fler stenar att vända på än den totalt ovillige Dan Eliasson, generaldirektör på Migrationsverket! Tack och lov för det!
Så här står det i pressmeddelandet:
– Det sätt på vilket Adil Hakimjan förmåtts söka skydd, familjeanknytningen och skälen av humanitär natur gör att migrationsdomstolen vid en samlad bedömning finner tillräckligt starka skäl för att göra undantag från första asyllandsprincipen och bevilja honom uppehållstillstånd som flykting, säger Carl-Otto Schéle, chefsrådman och domare i målet.
Migrationsdomstolen anser att hänsyn måste tas till det sätt på vilket han förmåtts söka asyl i Albanien. Även om en flykting i princip inte har någon rätt att välja asylland kan det rimligen inte godtas att en flykting, på sätt som skett i detta fall, mer eller mindre tvingas att söka asyl. Adil Hakimjan har här uppgivit att han av amerikanska myndigheter ställts inför valet att söka asyl i Albanien eller vara kvar i fortsatt fångenskap på Guantánamo. Detta utgör omständigheter som inte kan jämföras med att en flykting bör söka asyl i det första land han kommer till under sin flykt.
Adil Hakimjans familjeanknytning till en syster i Sverige har också vägts in i bedömningen. Både migrationsdomstolen och Migrationsverket anser att släktskapet numera är styrkt av den DNA-undersökning som genomförts. De är således att betrakta som syskon. Systerns familj är den enda släkt han har utanför Kina.
Migrationsdomstolen framhåller i sin bedömning även skäl av humanitär natur. Han har varit berövad friheten under nästan fem år under mycket pressade och speciella förhållanden. Hans erfarenheter de senaste åren kan inte betraktas som annat än udda och ömmande.
Efter en samlad bedömning av omständigheterna i målet beviljas Adil Hakimjan uppehållstillstånd som flykting i Sverige.
Migrationsdomstolen lade också den vikt som advokat Sten De Geer ansett borde läggas vid släktskapet mellan Adil och Kavser, hans syster. Migrationsverket struntade fullständigt i det och gjorde därför inte ens en dna-undersökning. I ett beslut skrev verket att man tror på dem och att de är syskon, i ett annat av deras meningslösa papper slogs fast att de ”inte är syskon”. Sten De Geer betalade drygt 6.000 kronor ur egen ficka för att få det självklara fastslaget, det som jag skrivit om under rubriken 5.817.199 gånger mer sannolikt – Adils advokat tog dna-prov.
Det här är en rejäl knäpp på näsan åt det ständigt stenvändande Migrationsverket som borde ha fattat detta beslut men vägrade! Här finns hela domen. Den är faktiskt inte bara en rejäl knäpp på näsan åt Migrationsverket, utan en svidande kritik av verket!