I kapitlet Oväntat möte med Sten i min bok Personliga meriter (utkom 1999), berättar jag hur beslutet om att försöka få Utlänningsnämnden nedlagd, kom till i juli 1996. Advokaten Sten De Geer och jag skrev sedan en artikel, som undertecknades av 68 kända och okända människor. Det var första gången som DN Debatt publicerade en artikel undertecknad av så många.
Det var i alla fall så här det började. Och det tog nästan tio år innan vårt initiativ bar frukt: den 31 mars 2006 lades den av så många avskydda och misstrodda nämnden äntligen ner.
Att det var det enda rätta – men att det borde ha gått mycket, mycket snabbare än tio år – bekräftas också av detta uttalande av Migrationsverkets förre överdirektör, Lars-Gunnar Lundh, i en intervju med skribenten Maciej Zaremba i DN Kultur den 5 november 2009 om hur kulturen och kutymen såg ut:
Man (Migrationsverket, min anm.) hade relationer till överinstansen som fick nackhåret att resa sig på en jurist. Till exempel bjöd Utlänningsnämnden in mig och verkets rättschef för att diskutera hur de skulle avgöra ett ärende som redan var avgjort av oss och överklagat till dem. Det skulle vara helt främmande för en hovrätt att bjuda in tingsrätten och undra ’hur tycker ni att vi skall göra?’ Eller så skickade de ett mejl som antydde att vi inte borde verkställa en avvisning till Eritrea – som de själva beslutat om. Varför inte? Jo, Sverige kan få kritik från UNHCR om ni verkställer, hälsade Utlänningsnämnden. Men då skall de för tusan inte fatta sådana beslut! Man måste ta ansvar för vad man gör. Man kan inte ha en agenda inåt och en annan utåt.
Det är beklagligt att en kompetent, rakryggad och juridiskt mycket kunnig person som Lars-Gunnar Lundh inte blev generaldirektör vid Migrationsverket när dåvarande generaldirektören Janna Valik avgick. Lars-Gunnar Lundh hade hunnit sluta någon månad innan beskedet om att Janna Valik skulle avgå. Han borde ha erbjudits tjänsten som generaldirektör. Eller erbjudits en position på justitiedepartementet, hos migrationsminister Tobias Billström. Att hans kompetens på asyl-och migrationsområdet inte tagits tillvara är fullständigt obegripligt, det hade varit värdefullt för verksamheten och därmed för Sverige om så varit fallet. Men tyvärr: ingen ”fångade upp” honom.
Det som Lars-Gunnar Lundh i mycket raka och mycket tydliga ordalag år 2007 berättade om hur det gick till mellan Migrationsverket och Utlänningsnämnden, borde även idag få människor att uppröras. Och man (=ansvariga) bör fråga sig nu och inte om fem år, hur det kommer sig att det bevisligen är så, att beslutsfattandet i migrationsdomstolen i Stockholm är betydligt striktare än i migrationsdomstolarna i Malmö och Göteborg. Kan det ha något att göra med att många av dem som arbetade vid den utskällda Utlänningsnämnden flyttade över till migrationsdomstolen i Stockholm?