Idag skulle Astrid Lindgren ha fyllt 100 år. Jag tänker med värme och kärlek på henne och på allt hon har betytt för mig och hundratusentals, miljoner andra människor som varit barn och som är barn. Men jag tänker med extra värme och extra kärlek på Astrid för hennes personliga engagemang för Chrisen som skulle avvisas efter åtta år i Sverige, tio år gammal, och all den faktiska, praktiska hjälp hon gav oss. Det finns så få människor som genuint bryr sig och som kan få andra, inte minst barn, att känna sig sedda och viktiga. Det kunde Astrid. Läs här om boken om hela den kampen.
Nu är Chrisen vuxen, och i boken Ingen liten lort har hon skrivit ett kapitel om vad Astrid har betytt för henne. Chrisens kapitel i boken om Astrid som opinionsbildare heter Att hämta styrka ur Pippi och Astrid. Det slutar så här:
”Varje jul och varje påsk skickade jag en hälsning till Astrid och hon svarade alltid. Idag känner jag mig privilegierad som fått växa upp med hennes sagor och berättelser, hennes visor, hennes sagofigurer och haft förmånen och nöjet att få träffa henne flera gånger. Jag bär Astrid med mig i mitt hjärta och är tacksam för att hon har funnits.”
Läs mer här.