Jag städade mitt kontor

När jag storstädade mitt kontor häromdagen – och då menar jag gick igenom alla papper och slängde flera sopsäckar samt strimlade känsliga papper i dokumentförstöraren och fyllde fem plastkassar med pappersflis – så kom en hel del anteckningar och annat fram, som jag inte sett på många år.

Då och nu: 2007 och 2014

Den 9 januari 2007 hade jag ett samtalsmöte inbokat med dåvarande statssekreteraren hos migrationsministern. Inför det satte jag på pränt ett antal punkter som jag tyckte borde diskuteras. Jag hade 13 frågor/ämnen att ta upp, här återger jag tre av dem. Mina frågor då i svart och mina tankar idag,  7,5 år senare, kring samma saker i rött. Alltså:

•  Vad kan göras åt Migrationsverkets balanser, just nu, den 9 januari 2007, nära 18.000? /Hur stora är balanserna idag, den 10 augusti 2014 och vad kan göras åt dem?

•  Vad kommer att göras åt all dokumentlöshet? /Varför har inget gjorts åt all dokumentlöshet? (mellan 90 och 95 procent av de asylsökande styrker inte sin identitet).

•  Är det rimligt att det åvilar Migrationsverket att ta reda på vilket land den asylsökande kommer ifrån? /Är det rimligt att det åvilar Migrationsverket att ta reda på vilket land den asylsökande kommer ifrån? Eller att välja att strunta i det och ”tro” på vadhelst den asylsökande säger för att processen ska gå snabbare trots total rättsosäkerhet när så sker?

—————————————————————————————-

Den 27 augusti samma år, 2007, hade jag ett möte med samma statssekreterare och då var även en politiskt sakkunnig person hos migrationsministern närvarande. Jag hade även denna gång förberett vad jag ville ta upp och fråga resp berätta. Återigen är mina frågor då i svart och mina tankar kring samma saker idag, 7,5 år senare, i rött. De handlade bland annat om:

•  Falska pass. Falska identiteter. Falska nationaliteter. Asylsökande som reser tillbaka till sina hemländer både under och efter asylprocessen. /Samma problem gäller dag fast i betydligt högre grad eftersom det är väldigt många fler som kommer nu. Varför accepterade man allt detta då och varför accepterar man det nu? Enkla kontroller skulle ju visa vilka som inte visade sig ha skyddsbehov eftersom de reser hem och även vistas där långa perioder. Uppehållstillstånden kan dras tillbaka i enlighet med vad som anges i utlänningslagen när inget behov för skydd existerar!

•  Det är förödande att slentrianmässigt/automatiskt låta alla från ett visst land (nu Irak) få uppehållstillstånd, utan att ordentliga kontroller görs! /Det fortgår, nu främst gällande syrier. Med förödande konsekvenser eftersom a) långt ifrån alla som säger sig vara det är syrier, b) de som är syrier ofta redan har uppehållstillstånd och i en del fall rentav medborgarskap i andra EU-länder och c) eftersom alla syrier inte har asyl- eller skyddsskäl. Utlänningslagens intention att varje fall ska bedömas individuellt borde absolut följas!

•  De kristnas situation i Irak kräver speciell uppmärksamhet. /Miggorna och jag varnade redan då för det som pågått sakta men säkert och som nu står i full brand: förföljelsen och fördrivningen av kristna (och andra etniska och religiösa minoriteter). Ingen lyssnade.

•  Om 5 kap. 25 § utlänningslagen (2005:716):
Sveriges regering får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller 3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.

Det upplevdes redan 2007 att inströmningen av asylsökande var alldeles för stor, man fick härbärgera folk på campingplatser och i baracker och det var ett enormt tryck på det svenska samhället. Idag är det ännu fler som kommer och ännu fler som ska härbärgeras och försörjas. Den ”krisparagraf” som finns i utlänningslagen borde ha utlösts för länge sedan. Varför har så inte skett?

Det finns mycket annat i pappershögarna från bortåt tio år tillbaka, som jag ska gå igenom. En del kanske det finns anledning att ta upp på bloggen, i så fall gör jag det. Tydligt – och nedslående – är, att hur mycket miggorna och jag än rapporterar, så är det inga så kallade ansvariga som lyssnar och tar det ansvar de, i och med att de påtagit sig förordnanden/tillsättningar som riksdagsledamöter och statsråd, lovat att de ska göra. Det främsta ”ansvaret” många (inte alla, men många) svenska politiker känner, verkar ofta gälla främst dem själva och deras egna karriärer.

Sedvanlig brasklapp: Självklart kan man inte såga allt som alla politiker eller den svenska regeringen gjort/gör! Det säger sig självt, men för säkerhets skull påpekar jag det så att ingen får för sig att det skulle vara så. På asyl- och migrationsområdet däremot, där har de misslyckats kapitalt med svåra följder för det som en gång var ett folk . Och ett land, en nation. Som därmed också hade mycket att erbjuda dem som sökt sig hit med legitima asylbehov och en önskan om att komma in i samhället.

© denna blogg. Vid eventuella, korta citat vänligen länka till detta inlägg.