En av många bloggläsare som skriver till mig har skrivit följande tänkvärda mejl. Jag publicerar det med vederbörandes tillstånd, utan att ange personens namn. Inlägget börjar så här:
Din blogg är viktig. Just det du skriver idag, att du alltid arbetat ideellt, din erfarenhet, ditt kunnande – ingen ifrågasätter din integritet. Det du skrev på din blogg var mycket bra, du förklarade dina motiv och orsaken till att du bryr dig. Det som lyser tydligt är att du ser individer, inte en klump människor av viss etnicitet, eller för den delen ”invandrare” som en homogen grupp.
Och fortsätter med dessa viktiga reflektioner:
Det är väl ett av de stora felen som Sverige gjort – man har inte sett individer utan klumpat alla i en hög. Den högen av människor har setts som offer, som hjälplösa utan förmåga att ta hand om sig själv, som beroende, obildade och nästan som barn som samhället i sin välvilja bara ska ta hand om. Så de människor med initiativförmåga och gåpåaranda som tog sig hit, har snart blivit som de behandlats, en självuppfyllande profetia. Vägen till helvetet är som bekant kantad av goda föresatser.
Jag är sjuksköterska och författare. I mitt jobb som sjuksköterska arbetar jag ibland med utrikes födda läkare. Superskickliga. En av dem, Ryszard från Polen, lärde sig på sju månader i Polen så pass mycket svenska att han kan jobba som läkare utan problem. Hans fru är högutbildad byggnadsingenjör, hon har också på några få år lärt sig språket och fått ett bra jobb. De har köpt hus i en mellanstor stad.
Så är det Ali från Irak som också är en mycket skicklig läkare. Och de som kommer från Iran och har fått utbildning där är mycket kunniga. Jag har jobbat med sjuksköterskor från Iran som har varit mycket skickliga, i Iran verkar kunskapskraven vara de dubbla mot som i Sverige. Jag har studerat matematik med folk från Iran, de kan sinustabellerna utantill.
Döm om min förvåning när jag för några år sedan läste att om det nu var landstinget i Halland eller något sådant, som skulle sätta högutbildade ingenjörer från utlandet, i först komvux och sedan gymnasium. Det är ett nedlåtande förakt utan dess like. Det om något, från dessa välvilliga omhändertagare eller integrationsmänniskor eller vad de nu kallas, är väl en dold rasism. Man kan inte ens tänka tanken att den där svartmuskiga främlingen har tio gånger mer bildning än man själv och förmodligen är dubbelt så intelligent.