I inslaget Irak vädjar om stopp av tvångsutvisningar (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4280088) rapporterar Sveriges Radio den 8 januari om att Iraks migrationsminister Dendar Najman kommer att inleda en aktiv dialog med de länder, däribland Sverige, som tvångsutvisar irakier. Det säger Iraks Sverigeambassadör Hussain al Ameri och citerar ministerns uttalande i den irakiska tidningen al-Sabah tidigare i veckan. Där säger Iraks migrationsminister att ”det är de berörda själva som måste avgöra om de ska återvända eller inte”:
De ska bestämma om de vill åka tillbaka eller inte, och de ska inte skickas tillbaka med tvång.
Notera tonen: ”de ska bestämma”, ”de ska inte skickas tillbaka” – det låter inte som några ”vädjanden” precis… Det är exempellöst att ett asylland (Irak) anser sig ha rätt att ställa krav på ett land dit dess medborgare rest för att söka asyl och fått avslag på sina ansökningar för att de, enligt svensk lag, inte befunnits ha sådana skäl!
Det är förbluffande att Irak tycker sig kunna kräva att dess medborgare ska stå över svensk lag och själva få bestämma när och om de vill stanna i Sverige. I praktiken skulle detta ju innebära, att irakiska medborgare kan resa till Sverige och där själva avgöra om de vill stanna eller inte! Och att Sverige skulle acceptera detta i strid med sin egen lagstiftning och dessutom – som det verkar eftersom Irak inte meddelat att landet är villigt att försörja sina medborgare medan de vistas här – stå för deras försörjning, bostäder, skolgång, sjukvård etc.
Att ett asylland som Irak på detta sätt, i strid med svensk lagstiftning, vill kräva att dess medborgare själva ska få ”bestämma om de vill stanna kvar eller inte” är något helt nytt. Givetvis kan inget land acceptera en sådan inblandning i sina interna angelägenheter av ett annat land. Hur skulle Irak reagera om Sverige lade sig i dess rättsväsende eller på andra sätt ställde orimliga krav på att Irak skulle agera som Sverige vill?
Den svenska regeringen kan under inga omständigheter agera undfallande mot sådana här nästintill oförskämda utspel och krav från ett land vars medborgare Sverige redan tagit emot i tiotusental och påtagit sig försörjningsbördan för. I Sverige ska svensk lag gälla, liksom irakisk lag gäller i Irak. Varje land har dessutom en absolut och icke förhandlingsbar folkrättslig skyldighet att ta emot sina egna medborgare, inget land kan kräva att andra länder ska ta ansvar för dem.
Som tur är så verkar migrationsminister Tobias Billström vara helt klar och tydlig med vad som gäller och ger inte efter för den här typen av aldrig tidigare hörda krav från ett annat land. Han säger:
Foto: Johan Ödmann.
Avsaknaden av ett fungerande mottagningssystem för återvändande exilirakier, som UNHCR har påtalat, är en intern angelägenhet för irakierna och inget som kan styra svenska beslut.
Tittar man sedan på situationen när människor kommer tillbaka till Irak så talar vi om fria irakiska medborgare i ett fritt land som för andra gången nu har hållit ett fritt val.
Kanske bör UD kalla till sig den irakiske ambassadören och tala omför honom att i Sverige sköter den svenska regeringen landets angelägenheter och att den här typen av inblandning från ett annat land inte är välkommen.