Under mer än ett kvarts sekel, den tid jag varit engagerad i asyl- och migrationsfrågor både som asylombud och i övrigt intresserad, och under de 15 år jag skrivit ofta och regelbundet om ämnet, har jag förundrats över den märkliga inställningen i Sverige till frågan om språkkrav. Alltså om att ställa krav på invandrare att de ska lära sig landets språk. Det kravet har aldrig ställts i Sverige. Man kan komma hit och till och med bli medborgare i landet utan minsta krav på att man ska behärska svenska.

Hur det har kunnat vara så – och hur det kan vara så – har i alla år varit en gåta för mig. För hur ska man någonsin kunna bli en del av ett samhälle om man inte ens förstår, talar och skriver landets nationalspråk? Hur ska ett land kunna hållas ihop om hundratusentals människor inte ens hjälpligt kan göra sig förstådda, än mindre själva förstå, språket? Hur ska människor integreras i ett land där de inte kan kommunicera och ta del av vad som sker i samhället? Av vilken anledning har man i Sverige tyckt att det är okej att man lever en stor del av sitt liv här på somaliska, arabiska, dari eller vad det nu är för språk man kommer hit med? Den enorma tolkindustrin kostar dessutom skattebetalarna miljarder. Det är förkastligt att inte ställa krav på kunskaper i svenska, det är förkastligt att i stället tillåta att tolkar används i alla tänkbara sammanhang, också vardagliga där man behöver kommunicera med sjukvården, rättsväsendet, myndigheter.

Låt mig också slå fast att det inte är en mänsklig rättighet att beviljas medborgarskap i ett annat land än sitt födelseland. Och att det går utmärkt att leva hela sitt liv i ett land där man beviljats permanent uppehållstillstånd, alltså utan att inneha medborgarskap i landet. Detta verkar man i Sverige inte veta/förstå. Man tycks helt felaktigt leva i villfarelsen att medborgarskap är en nödvändighet, rentav en absolut rättighet, för alla som varit i landet fyra, fem år eller längre. Själv har jag levt en stor del av mitt liv i Sverige utan problem och utan att ens reflektera över att söka svenskt medborgarskap.

Klicka på omslaget för att läsa rapporten.

Den 5 mars höll tankesmedjan Timbro ett seminarium (som kan ses här) under rubriken Hur ska det nya språkkravet utformas? där man diskuterade just den frågan, till stor del med utgångspunkt från en rapport skriven av Fanny Forsberg Lundell, docent i franska vid Stockholms universitet.

Kort ur rapporten:

Sverige är ett av få länder i Europa som ännu inte infört språkkrav för vare sig medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd. Övriga länder är Irland, Bulgarien, Monaco, San Marino, Andorra och Serbien. Cypern har obligatorisk språkundervisning, men inga oligatoriska språktest

Jag varken recenserar eller kommenterar rapporten utan uppmanar den som är intresserad att själv läsa den och bilda sig en egen uppfattning i ämnet.

Vad jag däremot gör är att påminna om att jag otaliga gånger genom åren har skrivit om hur det ser ut vad gäller språkkrav (och andra krav) för medborgarskap i grannlandet Finland. Där kan man inte bli medborgare utan att ha klarat muntliga och skriftliga prov i finska (i första hand, eftersom det är det överlägset största språket) eller i svenska som talas av en liten minoritet, men som är ett av landets två nationalspråk.

•  Finland. Om att kravet att behärska landets språk för erhållande av medborgarskap i Finland är en självklarhet. – 1 februari 2019. Ur texten:

Jag upprepar mig med ojämna mellanrum när jag – om och om igen – skriver om språkkrav för medborgarskap i grannlandet Finland. Sedan åratal har jag flera gånger i olika sammanhang, också här på den här sajten, skrivit om samma sak: kraven på att man behärskar landets språk i tal och skrift för att man ens ska kunna ansöka om finskt medborgarskap. I Sverige har man upprörts över att personer som Mauricio Rojas och Nyamko Sabuni redan för mer än 15 år sedan försökte föra fram att samma självklarhet borde råda också i Sverige. Var och en kan själv inse att hade detta självklara krav funnits också i Sverige så hade miljarder skattekronor sparats in på tolkar och på behovet av att översätta diverse information till allehanda asylinvandrarspråk.

Läs gärna hela texten ovan, där det också finns länkar till sex andra texter i ämnet mellan 2012 och 2019 under rubrikerna:

•  Floder av meningar och ord – saker som sagts hundratals gånger genom åren upprepas på DN Debatt
•  Migrationsverket i Finland påminner om språkkraven som måste uppfyllas om man söker finskt medborgarskap
•  Om olika syn på medborgarskap
•  Finland. Språk- och andra krav för erhållande av finskt medborgarskap.
•  Vad innebär egentligen medborgarskap i ett land?
•  Finland. Rak och tydlig information om rättigheter och skyldigheter och absoluta krav på att följa Finlands lagar.

 

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.