Rörelsen #vistårinteut klagar nu på att Socialdemokraterna har skrivit ett mallbrev som deras riksdagsledamöter kan använda som svar till dem som skriver om de afghanska medborgarna (som rörelsen tidigare kallade ”våra barn” men nu kallar ”unga ensamkommande”) som sökt asyl, inte fått tillstånd att stanna i Sverige och därför ska lämna landet. Själva har de ju också skrivit mallbrev i form av upprop som många skrivit under, det vill säga där de inte skrivit enskilt och personligt utan många har gått samman och undertecknat en och samma text…
Det är väl alldeles utmärkt att man från regeringspartiet S bemödat sig om att än en gång, trots att allt detta redan borde vara känt för de sittstrejkande och dem som stödjer deras orättmätiga krav, informera om vad som gäller för dessa asylsökande och före detta asylsökande (=de som fått avslag).
Det är alltså lite märkligt att den här rörelsen tycker att S-riksdagsledamöter och eventuella andra S-representanter ska sitta och skriva separata, olika formulerade brev till #vistårinteut-aktiva och andra. Alla har inte ens de kunskaper som erfordras för att svara korrekt eftersom alla ledamöter inte har specialkompetens på detta samhällsområde. Att de använder sig av en text som hela partiet står bakom är väl alldeles utmärkt.
Rörelsen kallar brevet för ”mallbrev”, vilket man förstås kan kalla det. Det är ett informativt brev som skickas ut till alla som skriver och kräver att, i huvudsak män med afghanskt medborgarskap som, trots att de gått igenom två rättsliga asylprocesser och fått avslag på sina ansökningar i båda, ändå ska ”få stanna”. För att rörelsens medlemmar och sympatisörer vill det, tycker det, känner det. Att dessa personer ska ges tillstånd att stanna och försörjas, bosättas, utbildas på svenska skattebetalares bekostnad utan några som helst lagliga grunder.
De klagar alltså på att de inte får individuella brev med olika formuleringar utan ett brev med information om det som de redan mycket väl känner till. Vilket Socialdemokraterna informerar/påminner om enligt följande:
En frysning av alla utvisningar eller en amnesti kan uppfattas som en human lösning, men det skulle med stor sannolikhet leda till att fler människor som saknar skyddsskäl väljer att hålla sig gömda och leva under förhållanden som vi socialdemokrater aldrig skulle acceptera.
———–
Amnesti eller en temporär frysning undergräver dessutom principen om reglerad invandring, särskilt om den endast gäller för en viss folkgrupp eller nationalitet.
Det är svårt att förstå vad det är som är oklart i det som står att läsa i svarsbrevet (mallbrevet) från Socialdemokraterna. Den här rörelsen – och andra som vill att den reglerade invandringen ska sättas ur spel – har ju också, förutom mallbrevet:
– fått tydligt besked från Migrationsverkets generaldirektör om att om man får avslag på sin asylansökan och därmed inte får tillstånd att vara i Sverige,ska lämna landet
– läst Migrationsverkets rättsliga ställningstagande gällande Afghanistan som kom den 29 augusti
#vistårinteut och andra aktörer har understött en mycket lång sittstrejk som bland annat resulterat i stora poliskostnader för övervakning samt att polisen inte kunnat vara på andra platser där den hade behövts bättre. Sittstrejken har skapat både irritation och förvåning över att hundratals och åter hundratals afghanska medborgare som fått tillstånd att demonstrera under flera månader i centrala Stockholm inte ens respekterar bestämmelserna i demonstrationstillståndet. De slår upp tält och ”ockuperar” först en avsevärd del av Medborgarplatsen och sedan ett stort utrymme på Norra bantorget, dygnet runt. Förvåning har det också väckt att dessa sittstrejkande, varav många inte ens har rätt att visas i landet, påstår att de ”ska bygga Sverige starkt”. Många tycker att det land de borde ”bygga starkt” är det land de är medborgare i.
#vistårinteut skriver i en sorts ”öppet brev” i form av ett pressmeddelande med rubriken Kommer Thord Eriksson att få det här mallsvaret från Heléne Fritzon? om det som de kallar mallbrevet:
#vistårinteut uppfattar brevet som en direkt förolämpning. Det är respektlöst och nonchalant; mot oss som kämpar för barns rätt till liv, mot den egna riksdagsgruppen och framför allt mot utsatta ensamkommande unga.
Att tala om ”barns rätt till liv” är klart melodramatiskt. Barn skickas bara tillbaka om det finns personer som tar emot dem. Vilket det ofta gör. Läs texten Migrationsverkets återvändandesambandsman i Kabul, Kjell-Terje Torvik: ”Det jag har sett hittills visar att det går att återvända till Afghanistan.”, där Kjell-Terje Torvik berättar:
Barnen tas emot av sina familjer eller andra släktingar strax utanför flygplatsen. Min erfarenhet är att de då får ett varmt mottagande.
Personer som snart fyller 18 år eller är över 18 år gamla ska återvända om de har fått avslag på sina asylansökningar. Det har ingenting alls att göra med ”barns rätt till liv”.
Rörelsens ansvariga och andra aktörer borde betänka hur respektlöst det är att uppmana och stötta afghanska medborgare utan rätt att vistas här att stanna kvar och strunta i vad svenska domstolar slagit fast: att de ska lämna landet. Som ansvarskännande ”hjälpare” borde de i stället bidra till att få dem att respektera svenska domstolsbeslut och stötta dem i återvändandeprocessen. Det skulle vara respektfullt mot Sverige och svenska lagar, beslut och domar, men också mot dem som de annars ger falskt hopp. Yrkes- och volontärnätverket #vistårinteut, som det kallar sig, avslutar sitt brev/pressmeddelande:
Vi vill inte ha era mallsvar. Vi vill ha konkreta lösningar över partigränser. Socialdemokrater – visst kan ni bättre?
Det tycks mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att nå fram till personer som är fakta- och informationsresistenta. Ord biter uppenbarligen och bevisligen inte, det som krävs från samhällets sida är handling.