Programledaren Anna Hedenmo frågade i Agenda den 27 september EUs migrationskommissionär Ylva Johansson:
Men om vi får en ny – eller när vi får en ny flyktingkris troligtvis, som den 2015, när andelen som har rätt till asyl ökar igen, hur ska det då gå om land efter land i EU säger nej till att ta emot flyktingar och har rätt att säga nej?
Klicka på text- och bildrutan för att ta del av text och videoklipp från NOS (på holländska) från den 25 januari 2016.
Anna Hedenmo verkar alltså tro att det kom massor av ”flyktingar” till EU det året. Hon borde, som långtida programledare i Agenda och i SVTs nyhetsprogram och efter alla år av asylinvandring känna till det som sades redan 2016 av EU-kommissionens förste vice ordförande, den nederländske socialdemokraten Frans Timmermans i den nederländska kanalen NOS, som rapporterade:
Mer än hälften av dem som kommer till Europa flyr inte krig. Det är främst nordafrikaner som lämnar sina hemländer av ekonomiska skäl. Det säger EU-kommissionär Frans Timmermans i en intervju med NOS.
”Det gäller 60 procent av alla flyktingar”, säger Timmermans. ”Det här är människor som kan antas inte ha någon anledning att ansöka om flyktingstatus.”
Enligt honom är de människor från länder som Marocko och Tunisien som vill resa till Europa via Turkiet. Timmermans förlitar sig på de senaste siffrorna från den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontex.
”Dessa ekonomiska migranter måste returneras snabbt”, säger EU-kommissionären. ”För att bibehålla stödet för skydd åt flyktingar måste vi avvisa dessa människor så snabbt som möjligt.”
Detta alltså sagt i januari 2016.
Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela president Sauli Niinistös tal till Finlands riksdag den 3 februari 2016.
Ungefär samtidigt, den 3 februari 2016, höll grannlandet Finlands president Sauli Niinistö tal till Finlands riksdag om att Europa inte klarar den okontrollerade folkvandringen länge till och att om denna toleransgräns överskrids kommer vårt värdesystem att falla samman. Det är emellertid svårt att begränsa migrationen eftersom så gott som alla åtgärder misstänks strida mot internationell rätt och internationella överenskommelser. Men dessa överenskommelser och bestämmelser har kommit till under helt andra omständigheter. Presidenten sa:
Jag är säker på att om internationella bestämmelser och nationella bestämmelser som bygger på dem kom till i dagens läge skulle de vara betydligt strängare till innehållet, men de skulle trots det hålla fast vid de mänskliga rättigheterna och hjälpa dem som lider nöd. Det finns alltså inga goda alternativ. Vi måste överväga om vi ska värna om europeiska värderingar, européer och dem som lider verklig nöd, eller om vi strikt ska värna om internationella åtaganden utan att bry oss om övriga konsekvenser.
I praktiken går det till så att var och en som kan uttala ordet “asylum”, asyl, har tillträde till Europa och Finland. Detta lilla ord ger på sätt och vis en subjektiv rätt att ta sig över gränsen. Även den som saknar en riktig grund för sin asylansökan får genomgå en fullständig utredning, som rentav kan ta flera år i anspråk, och kan därefter undgå tvångsåtgärder om förutsättningarna för asyl inte uppfylls. Man kan alltså stanna kvar dit man kommit på felaktiga grunder.
Och nu till själva dilemmat, som är djupt förankrat i våra värderingar.
Europa klarar inte av den okontrollerade folkvandringen länge till. Om denna toleransgräns överskrids kommer vårt värdesystem att falla samman. Då leder strävan att göra gott till att alla får lida.
Kommentar: Det förekommer liknande information från olika håll också nu: att en majoritet av dem som tar sig till EU från länder i Mellanöstern, Asien och Afrika är ekonomiska, ”bättre liv”-migranter och en minoritet är personer som kan ha rätt att söka asyl, även om långtifrån alla kommer att anses ha asylskäl. Så antalet flyktingar var inte, och är inte, så enormt som det lät på Anna Hedenmo.
Och: Hade det system som nu föreslås – snabbscreening av alla migranter som kommer till EU – varit på plats 2015 så hade situationen i hela EU och alldeles särskilt i Sverige – sett helt annorlunda ut idag.