Det är tillåtet att tänka själv. Det är tillåtet att tänka annorlunda. Det är tillåtet – men i Sverige inte alltid tillrådligt – att säga vad man tycker.
Här nedan är det en finlandssvensk bloggläsare som tänker, tycker och skriver. Hon lever i det fria Finland och behöver inte ständigt hålla upp ett blött finger i luften, som hon skulle tvingas göra i Sverige.
Man har ju i Sverige anlagt ”den svagas perspektiv” så till den milda grad att de som verkligen är förtryckta inte är de som är definierade som svaga.
Ogillar du värnskatten, som ju är en extra pålaga utöver all annan skatt så är du hjärtlös och för klyftor i samhället, fast höginkomsttagarna skattar så de blöder. Flaggar du för att du föredrar en äkta hälft av det motsatta könet så är du homofob och konservativ.
Försök tänka dig en demonstration i Stockholm för höginkomsttagarnas rätt till sina egna pengar eller för bevarandet av äktenskapet, så förstår du vad jag menar.
Jag minns tv-sändningen från en Pride-gala härom året då minister Sahlin frotterade sig med HBT-människorna och person efter person gjorde sig löjlig över sina (inskränkta) meningsmotståndare. De kunde göra det i kraft av att de är ”svaga”. När får vi se SVT sända avslutningssamlingen för pingstvännernas kongress på bästa tevetid en lördag kväll, med minister på plats och med lite förkunnelse med traditionella värden?
Här värderar jag inte Pride och pingst, utan jag vill belysa hur marginella grupper tilldelas olika roller och olika stöd från samhället utifrån om de är ”svaga” eller inte. HBT-arna är ”svaga”, alltså åtnjuter de det allmännas stöd och uppbackning, pingstvännerna är det inte, alltså får de hållas i sitt hörn och stå ut med att hånas offentligt.