”Förhandlade Elmehagen med sig själv?”. Den frågan ställde nyhetskrönikören Peter Kadhammar i Aftonbladet den 3 april. Jag hittar inte artikeln på nätet att länka till, men tyckte texten var så på kornet att jag citerar en del ur den:
Wanja Lundby Wedin är ledamot eller ordförande i 23 styrelser. Förra året deltog hon i 55 styrelsemöten och var dessutom med om 23 heldagsmöten i Sverige och utomlands.
Det är, som Peter Kadhammar noterar, 78 styrelsemöten utöver WLW:s egentliga uppdrag: att vara LO:s ordförande och ta tillvara sina 1,7 miljoner medlemmars intressen. Jag vill påminna om att det dessutom är just dessa medlemmar som betalar hennes lön och generösa pensionsvillkor förutom att hon också har lön för all den tid hon gör helt andra saker som att sitta i styrelser (som också betalar henne = dubbelt betalt) …
Så här skriver Peter Kadhammar om turerna kring AMF Pensions-vd:n Christer Elmehagens generösa pensionsvillkor:
I går kom Wanja Lundby Wedin med en ny förklaring till Christer Elmehagens generösa pensionsvillkor. Hon sa:
”Han har vilsett genom att inte berätta hur det verkligen är.”
Kadhammar kommenterar det uttalandet:
Ska man tolka den förklaringen som att direktören i AMF Pension fick förhandla med sig själv? Ställde sig Elmehagen framför en spegel och körde i gång en nattmangling, som i slutändan blev väldigt lyckad?
Frågade Wanja och hennes kompisar i styrelsen senare: ”Hur gick det?”
Hur vilseledde Christer Elmehagen då styrelsen? Sa han, det gick inget vidare, att förhandla med mig själv är som att tala med en vägg?
Hå hå ja ja. Girigheten tycks vara så stor att det inte spelar någon roll att hälften av alla tillfrågade i en enkät tycker att WLW ska avgå, hon biter sig fast som en igel ändå. Trots att hon innerst inne förstår – om hon är bara lite smartare än hon verkar – att hon måste gå. Hon kan ju inte så fullständigt strunta i att hon inte längre har LO-medlemmarnas förtroende. Och kan man verkligen vara så makthungrig och så girig (men WLW: du har ju en jättelik fallskärm!) att man inte går ens när man blivit en börda för både sin organisation och sitt parti – för att inte tala om de styrelser man sitter i?