Zulmay Afzali har skrivit en artikel på Newsmill som getts rubriken Det finns ingen möjlighet att integrera så många människor. Han skriver bland annat:
Jag placerades i en integrationskurs organiserad av kommunen som jag placerats i. Den var till god hjälp. Men efter tre veckor sattes jag att gå samma typ av kurs igen, denna gång i regi av Arbetsförmedlingen. Jag tyckte att det var slöseri både med min tid och med de pengar den kursen kostade eftersom jag nyss fått exakt samma information men jag hade inget annat val än att delta i kursen. Min förvåning var stor när jag två månader senare fick ännu en kallelse till en tredje likadan kurs, nu bara en eller två gånger i veckan, i den kommunala skolan med Arbetsförmedlingen som arrangör. Återigen en ny ”lärare”, och den här gången fokuserade man huvudsakligen på hälso- och sjukvårdstjänster. Men jag hade ju redan fått all information två gånger…
Nyligen utkom Zulmay Afzalis första bok ut. I den berättar han om livet som son till en far som stupade i tjänsten som polis, innan sonen var född, och en änka och ensamstående mor. Först i Afghanistan, sedan i Pakistan och därefter åter i Afghanistan. Om en väg via ambitiösa studier till viktiga poster i den afghanska regeringen. Om omöjlig kärlek, om första mötet med västerlänningar och om 9/11 ur en 19-årig afghans perspektiv. Om hederlighet och om motsatsen; om beskjutning och förgiftning. Och om flykten till Sverige och ett nytt liv som börjar från noll i ett helt annorlunda land med ett nytt språk och nya förutsättningar. Och om förvåningen över den svenska rädslan att stöta sig med invandrare från utomeuropeiska länder.
Läs recensioner/omdömen om boken, som kan beställas här. Här kan man se ett kort videoklipp.