Riksdagen sa den 23 april ja till gårdsförsäljning av alkohol under den lite skruvade och kanske inte helt sanningsenliga rubriken ”Bättre förutsättningar för besöksnäringen i fråga om småskalig produktion av alkoholdrycker”. Många politiker och producenter anser att Folkhälsomyndighetens krav är överdrivna, rentav absurda. Att det är orimligt att kräva den här typen av åtgärder för småskaliga producenter som säljer till intresserade besökare på deras gårdar:

Riksdagen har av outgrundlig anledning valt att anta Folkhälsomyndighetens mikrodetaljstyrning in absurdum som innebär följande:

De småskaliga producenterna måste, för att få sälja de små, tillåtna mängderna av sina produkter, tvinga besökarna att delta i ett 30 minuter långt ”kunskaps­höjande besöks­arrangemang” i form av rundvandringar och föreläsningar om alkoholens skadeverkningar. De ska alltså kräva att kunder i 30 minuter bland annat lyssnar på hur den som säljer sina produkter varnar för deras farlighet. Och dessutom betala för det. Den, som kanske bara är på genomresa och vill stanna till och köpa en flaska gårdsvin eller två, och inte har vare sig tid eller lust att höra någon föreläsning påbjuden av Folkhälsomyndigheten och dessutom, som sagt: betala för den, far förbi. Gårdsförsäljaren missar kunder. Det sägs också att i de regler som Folkhälsomyndigheten ska ta fram finns förslag att kunderna också måste ges en broschyr med samma varningar för alkohol som de fått höra under föreläsningen…

Försäljning får ske mellan klockan 10 och 20. Men Folkhälsomyndigheten styr även här så, att ”tillståndsgivande kommuner får inom den ramen fatta egna beslut om tiderna”. Så det är inte säkert att man i alla kommuner anser att det ska få säljas några flaskor egenproducerade alkoholhaltiga drycker mellan klockan 10 och 20. Det sägs också att en broschyr med samma pekpinnar måste också delas ut till de besökande köparna.

Notera det bisarra i följande mening i riksdagens information ovan: ”Vissa begränsningar införs för att säkerställa att det snarare är besöket än försäljningen som står i centrum”! Samtidigt talar man om ”bättre förutsättningar i besöksnäringen”! De gårdar som producerar dessa drycker ska alltså både bli oavlönade informatörer om att deras egna produkter är skadliga och samtidigt sälja dem (eller helst inte sälja dem…). Eller har jag missförstått något?

Här kan Folkhälsomyndighetens mikrodetaljstyrningsinformation läsas i sin helhet: ”Generella krav för tillstånd för gårdsförsäljning.”

Kort ur texten:

Den som fått tillstånd för gårdsförsäljning av alkoholdrycker ska ha ett egenkontrollprogram för att kontrollera att reglerna för försäljningen följs. Programmet ska bifogas när ansökan om tillstånd skickas till kommunen.

Utöver detta ska samma regler gälla som för den som ansöker om serveringstillstånd, det vill säga att

  • tillståndshavaren ska vara både ekonomiskt och personligt lämplig
  • sökanden ska ha avlagt ett prov för att visa på tillräckliga kunskaper om alkohollagen* och anslutande föreskrifter

Innan kommunen meddelar tillstånd ska ett yttrande från Polismyndigheten tas in.

*Kuriosa: För att få ett godkänt resultat på provet krävs det minst 75 procent rätt per delområde. Provet finns tillgängligt på svenska, engelska och arabiska.

Kraven på de här småskaliga producenterna, som ställs av Folkhälsomyndigheten och som riksdagens politiker alltså antagit är inte små! De ter sig nästan mer omfattande och noggranna än när det handlar om att öppna HVB-hem eller starta ett assistansbolag eller en vårdcentral, dit hundratals skattemiljoner går varje år. Verksamheter där kriminella tycks vara rätt väl representerade (till skillnad från bland gårdsvinsproducenter..), om man får tro all rapportering kring detta den senaste tiden (googla).

Undringar:

  • Tror verkligen Folkhälsomyndigheten att folk inte vet att alkohol har skadeverkningar?
  • Om det är så, varför får då människor köpa i princip obegränsat med vin och sprit på Systembolaget utan någon 30 minuters föreläsning och broschyr som förstärker varningarna?
  • Hur har Folkhälsomyndigheten tänkt att deras påhitt ska genomföras i praktiken: Ska gårdsförsäljarna tvingas ordna rundvandringar och föreläsningar om bara en person deltar? Eller två?
  • Måste de ”kunskapshöjande besöksarrangemangen”, som bland annat innefattar ”rundvandringar”, genomföras om det regnar? Alla gårdar har kanske inte inomhusutrymmen för föreläsningar…
  • Om det ”kunskapshöjande besöksarrangemangen inte kan genomföras, får besökarna då inte köpa med sig några flaskor vin?
  • Måste varningsaktiviteterna genomföras även om personerna inte kommit för att köpa något utan bara för att bekanta sig med gården och dess verksamhet?
  • Vem ska designa broschyren som varnar för produkterna? Ska gårdsförsäljarna tvingas bekosta den? Vad beräknas kostnaderna bli för tryckning och distribution av broschyren till gårdarna?
  • Vad händer om besökarna varken vill eller hinner ta del av någon pekpinnehalvtimme utan bara vill köpa med sig några flaskor från gården?
  • Om besökare kommer vid olika tidpunkter, så måste gårdsägarna upprepa sina 30-minuters alkoholnegativa propaganda flera gånger. Vem ersätter dem för det och vem sköter den ordinarie verksamheten om det blir flera timmars rundvandringar och föreläsningar per dag?

 

© Merit Wager.