Återintegration av personer som frivilligt återvänt till Irak från Finland har lyckats tämligen bra
Migri rapporterar i en uppföljningsstudie som genomförts av International Organization for Migration, IOM, om hur det gått för tidigare asylsökande i Finland som återvänt till Irak.
IOM intervjuade 195 personer som hade återvänt till olika delar av Irak under åren 2017 och 2018, de flesta till Bagdad. Avsikten var att utreda hur deras återintegration har lyckats med hjälp av stöd i form av kontanter och förnödenheter som beviljats i Finland och med IOM:s arrangemang för återresan. De återvändande var huvudsakligen 18–34-åriga män.
Undersökningen visar att stöden som Finland beviljar frivilliga återvändande hjälper dem att återvända till hemlandet. Hur återintegrationen lyckas beror förutom på återintegrationsbidraget även på samhällsproblem i stor skala såsom arbetslöshet eller brister i hälsovård. Till exempel i Basra i Irak är det enligt de intervjuade en oroväckande brist på rent dricksvatten.
———-
För att säkerställa en hållbar och lyckad återintegration ska destinationslandet tillsammans med avreselandet förbinda sig vid äkta kompanjonskap för utveckling, vilket skulle främja exempelvis täta ekonomiska förbindelser och samarbete inom utbildningssektorn. Detta skulle förutsätta samarbete mellan flera förvaltningsområden, åtminstone mellan inrikesministeriet och utrikesministeriet. Startandet av de faktiska samarbetsprojekten förutsätter å sin sida även expertis från andra förvaltningsområden utöver finansiering. Det skulle vara viktigt att bättre få med diaspora-gemenskaper som bor permanent även i Finland, varav verksamheten i den somaliska gemenskapen i Finland är ett utmärkt exempel.
Migri presenterar följande fakta om hur systemet för assisterad frivillig återresa har utvecklats:
- I AUDA-projektet (“Assisted Voluntary Return to Iraq, Somalia and Afghanistan) har man utvecklat den nationella strukturen för assisterad frivillig återresa i samarbete med andra EU-länder och länder som man återvänder från.
- Fullständigt namn på projektet är Frivillig återresa till Irak, Afghanistan och Somalia.
- Destinationsländer i projektet är Irak, Afghanistan och Somalia, varifrån de flesta asylsökande i Finland har kommit de senaste åren.
- Migrationsverket, utrikesministeriet och Krishanteringscentret (CMC Finland) har ansvarat för projektets genomförande.
- Uppföljningsstudien som genomförts av IOM publiceras vid AUDA-projektets avslutande seminarium tisdagen den 12 november 2019.
- Projektet har finansierats av Europeiska unionens Asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF).
Klicka på textrutan för att läsa hela rapporten.
I rapporten kan man bland annat läsa:
AUDA (“Assisted Voluntary Return to Iraq, Somalia and Afghanistan”) is a two-year (2018-2019) project run by Finnish Immigration Service (Migri) in cooperation with Finland’s Ministry for Foreign Affairs and the Crisis Management Centre Finland. The aim of the project has been to further develop AVRR (”Assisted Voluntary Return and Reintegration Programme for Asylum Seekers and Other Migrant Groups in Finland) in Finland by increasing cooperation with the countries of origin and other international counterparts, monitoring reintegration of returnees, diversifying communication methods, cooperating with the diaspora and cooperating with the Finnish civilian crisis management experts. The project has been funded by the National AMIF Programme of Finland (”Asylum, Migration and Integration Fund”).
———-
In this survey, IOM applied the Reintegration Sustainability Survey, developed in 2018 in the framework of the EU-IOM Knowledge Management Hub, based on the indicators identified and fieldtested under the DFID-funded Mediterranean Sustainable Reintegration (MEASURE) project 6 . In the MEASURE project, a stock of key standards and indicators to measure sustainability used by actors in the field of return and reintegration were charted, and the findings were tested with the support of the Samuel Hall think tank through comprehensive fieldwork in five countries of origin: Afghanistan, Ethiopia, Iraq, Senegal and Somalia. A set of 15 core indicators and 30 measurement elements recommended for measuring sustainability of reintegration was among the main accomplishments of the project, and they are adapted in this survey into 32 questions. They approach and measure the sustainability on three different dimensions: economic, social and psychosocial.
Flera fall studier presenteras i rapporten.
Case 1, male, returned to Iraq (Basra)
This Iraqi man returned voluntarily from Finland together with his family members to Basra, after two years of absence from his country of origin. Basra was not their original community of origin. By the time of the return the respondent was 22 years old. He received EUR 1000 cash reintegration assistance. He struggles with economic issues (economic reintegration score is 0.24), and he is not satisfied with the access to public infrastructure services, such as housing, education, justice or health etc. (social reintegration score is 0.37). What is remarkable, however, is that his psychosocial reintegration score is as high as 0.878, and even though he feels unsafe most of the time, he also feels strongly that he is part of the society, that he can rely on his networks and he states that he wants to stay in Iraq.Case 2, male, returned to Iraq (Baghdad)
This Iraqi man returned voluntarily from Finland alone and reunited with his family in Baghdad, which was not his community of origin, after spending two years away from Iraq. He was 36 years old at the time of the return. With his in-kind reintegration support (EUR 2500) he had started a taxi business, but due to debts, he sold it later. Despite of these particular economic challenges, he scored above the average in the economic reintegration scores (0.53). He is not very satisfied with the access to public services in the community or their quality (social reintegration score 0.45). He had not expressed a wish to receive psychological support, but he might have benefited from it, as he lacks a support network, feels very often physically unsafe, and does not feel like belonging to the community. His psychosocial reintegration score was rather low at 0.39.Case 3, female, returned to Iraq (Erbil)
This young Iraqi woman voluntarily returned with her family from Finland to Erbil, after being away from Iraq for two and a half years. Erbil was not her community of origin. She is not doing now well economically, but she was quite satisfied with the increased reintegration cash grant she (and the rest of the family) received, as they could cover the rent of the apartment with the grant. Unlike the two other case examples, she is scoring well regarding the social dimension. She feels sometimes discriminated due to the community’s main language, which is not her mother tongue, but the reason for feeling the need to re-migrate is her and her family’s economic struggle, lack of jobs and concerns over security.
Rapporten avslutas med slutsatser & rekommendationer (conclusions & recommendations). Hela texten kan som sagt läsas i rapporten, som det finns en länk till via textrutan en bit högre upp i texten.
Jag har inte sett några liknande uppföljande rapporter om återresta, före detta asylsökande, gjord av Migrationsverket i Sverige. Kanske finns det sådana, men de har i så fall alltså undgått mig. Om man inte gjort den här typen av utvärderingar så kan man säkert dra vissa lärdomar av ovan rapport som gjorts i Finland.
Läs också:
• Finland. Vad säger de själva, de som sökte asyl och som frivilligt återvände, antingen före eller efter att de fick svar på sina ansökningar? – 12 november 2019. Ur texten:
Här berättar de asylsökande om hur advokater ger asylsökande rådet att om de vill ha uppehållstillstånd i Finland så bör de byta religion, alltså låtsas konvertera och säga att de blivit kristna.
Fuad, också från Irak berättar så här om vilket råd många får av asyladvokater:
Advokaten sa till mig att man får uppehållstillstånd på två grunder. Antingen blir du homosexuell eller konverterar (till kristendomen, min anm.).