Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Yles sajt (på finska).

Sexuella trakasserier på festivaler är ett problem i Sverige.

Hur ser det ut i övriga Norden – Yle tog reda på det.

Den senaste tiden har man runt om i världen talat om våldtäkterna och de sexuella trakasserierna på Bråvallafestivalen i Sverige.

Arrangörerna av en av Sveriges största festivaler, Bråvallafestivalen, meddelade nyligen att de upphör med festivalen eftersom den nu två år i rad plågats av våldtäkter och sexuella trakasserier. Förra året skedde i Bråvalla fem våldtäkter och 14- 16 fall av sexuella trakasserier/övergrepp. I år begicks fyra våldtäkter och 23 olika typer av sexuella trakasserier och övergrepp.

Bilden symboliserar att Den Humanitära Stormakten – DHS – med sitt ansvarstagande och sin Bror Duktig-attityd överskuggar de övriga nordiska länderna. De övriga tre är ju inte alls lika humanitära som DHS. Tror man, eftersom man inte vet särskilt mycket om dem och inte heller vill veta och –  än mindre – lära sig något av dem.

Enligt ett meddelande från den svenska polisen har de sexuella övergreppen på festivalen ökat, men antalet är lite alarmerande jämfört med hur det är på liknande evenemang. Michael Lindqvist, stabschef för polisens Bråvalla-arbete, tycker att man numera lättare anmäler sexuella trakasserier.

– Jag anser att statistiken främst beskriver festivalpublikens låga anmälningströskel i förhållande till den här typen av brott. En annan orsak till ökningen är att man kan anmäla direkt och på plats. Och vi vill också att varje fall av trakasserier ska anmälas.

Trakasserierna under festivaler har blivit en het potatis i Sverige. Hur är det möjligt att sådant här sker i ett land som satsar på jämställdhet och feminism, frågar man sig i Sverige.

I många arga artiklar i svenska medier har man framhållit att trakasserierna inte enbart är ett gissel på festivaler. Enligt reportern Frida Söderlund (Aftonbladet 12 januari 2016: Det är dags att ta lite jävla ansvar nu) är ”sexuellt våld ett problem i dagens Sverige och nu är det för helvete dags att ta ansvar”.

I Bråvallafestivalens eget meddelande konstateras att ”sexuella trakasserier har bivit ett problem som berör samhällets varje del”.
—————————
Bråvalla-feomenet är inte något nytt i Sverige. Förra året talades det om tiotals sexuella trakasserier i samband med ungdomsfestivalen We Are Sthlm (The Guardian 11 januari 2016: Swedish police accused of covering up sex attacks by refugees at music festival), som polisen försökt mörka. På festivalerna 2014 och 2015 utsattes så unga som 11-åriga flickor för sexuella trakasserier, men den svenska polisen underlät att informera om det såväl till medierna som till den stora publiken. Enligt ett stort antal svenska medier var majoriteten av förövarna unga män med utländsk bakgrund (Aftonbladet 12 januari 2016: Massövergreppen i Kungsträdgården: Vad vi vet.)

Inga problem under Provinssi-festivalen i Finland

Bråvallafestivalen arrangerades i Norrköping, en stad med ca 87.000 invånare, och hade en publik på 50.000. Storleksmässigt kan den jämföras med Provinssi -festivalen. Men till skillnad från för Bråvalla är sexualbrott inget problem under Provinssi. Festivaldirektören Sami Rumpunen drar sig till minnes att man en gång haft en våldtäkt för ca tio år sedan. Under de senaste åren har man under Provinssi-festivalen inte haft ett enda fall av sexuella trakasserier enligt Rumpunen.

– Inhemska festivaler, särskilt de väletablerade,har bara gått mot allt mer städat håll och säkerhetsarrangemangen har utvecklats genom åren. Var man än befinner sig på festivalområdet så finns en ordningsvakt alltid inom synhåll.

Enligt Rumpunen beror den goda stämningen på inhemska festivaler också till mycket stor del av publikens inställning.

– I  Finland har det utvecklats en solidarisk festivalkultur där man tar hänsyn till varandra och tar hand om sina kamrater.

Rumpunen finner händelserna i Sverige fruktansvärt upprörande.

– Det är extremt allvarligt, det handlar ju faktiskt om mainstream festivaler. Det är särskilt oroande om det som sker i Sverige pekar på ett mer omfattande samhälleligt fenomen.

Rumpunen avundas inte arrangören i Sverige.

– Ur arrangörens synpunkt är sådant här tungt och jag känner medlidande med arrangörerna av Bråvallafestivalen. Enligt vad jag hört har man försökt använda sig av alla tänkbara metoder för att säkra publikens trygghet.

Festivalerna syns inte i sexualbrottsstatistiken

Men hur ser då situationen ut i Helsingfors, där det varje sommar arrangeras många storfestivaler som Tuskaa, Weekend och Flow, drar publik på tiotusentals människor?

– Det märks inga som helst ökningar av sexualbrott i statistiken i Helsingfors under de tider som festivalerna pågår. Det är ingen skillnad jämfört med andra veckoslut, konstaterar brottskommissarie Teija Koskenmäki-Karaharju vid Helsingforspolisen.

Läget i Helsingfors är således helt den omvända jämfört med till exempel i Stockholm. Läget i Sverige vill Koskenmäki-Karaharju inte ytterligare kommentera.

Å andra sidan skedde inga sexuella trakasserier i år till exempel vid den svenska rock och metal festivalen Sweden Rock. Varför det var så ville man från festivalarrangörens sida inte på något sätt kommentera för Yle.

Roskilde är som en stor stad – på gott och på ont

Men hur ser festivalsituationen i de andra nordiska länderna? Den mammutstora Roskildefestivalen i Danmark samlar årligen en publik på 130.000 personer, så det är svårt att föreställa sig att det i en folkmassa av den storleken inte skulle ske tråkiga saker.

– Roskilde-festivalen blir varje sommar Danmarks fjärde största ”stad” och har problem liknande dem som sker i en riktig stad. Såväl sexism som sexuella trakasserier hör dit, berättar informationschefen för festivalen, Christine Bilde.

– Vi har fokuseratpå att bekämpa sexuella störningar genom att arbeta för att trygga säkerheten genom olika samarbetsprojekt och work shoper.

Förra året begicks fem våldtäkter i Roskilde (The Local dk 4 juli 2016: Five rape reports filed during Roskilde Festival). 2015 skedde en våldtäkt.

– Rent allmänt så är både Roskilde och andra stora danska festivaler trygga för kvinnliga festivalbesökare. Det betyder dock inte att vi inte arbetar med de här frågorna och försöker påverka allmänhetens beteende och öka medvetenheten om sexuella trakasserier, säger Bilde.

En av Norges största musikfestivaler, Øyafestivalen i Oslo, har årligen en publik på över 80.000 personer.

– Såvitt vi känner till har det aldrig rapporterats några våldtäkter eller sexuella trakasserier under  Øyafestivalen. Enligt min uppfattning är de stora norska musikfestivalerna trigga för all, säger informationschefen Jonas Prangerød.

Om grannlandet Sveriges festivalproblem har Jonas Prangerød ingen åsikt.

– Deras problem har nog avhandlats under några år i norska medier.

Kommentar: Ja, uppgifterna från Finland, Danmark och Norge är tydliga: inga våldtäkter eller sexuella trakasserier på festivaler i Finland och Norge, få våldtäkter i förhållande till Roskilde-festivalens storlek i Danmark.

Sverige skiljer som vanligt ut sig från övriga nordiska länder. I Sverige är ”ansvar” något annat än i andra länder. Nämnas kan också att inget av de andra lederna har en feministisk regering och inget av de andra länderna skyller sona problem på andra EU-länder. I Sverige vet folk att det inte finns poliser eller ordningsvakter (på Bråvalla lär så kallade trygghetsvärdar själva ha antastat och försökt våldföra sig på flickor) och att det är i princip riskfritt att begå dessa brott…

© Översättning Merit Wager.