Klicka på textrutan för att komma till artikeln av Kai Jaskari på Yles sajt (på finska).
Feministiska partier är stadsbors påhitt – radikala förslag så som ”mansskatt” skrämmer bort väljare
Det feministiska partiet som nu tagit sig in i Helsingfors stadsfullmäktige siktar på riksdagen. Den svenska förebilden fick en egen europaparlamentariker.
Yle frågar på måfå ett antal förbipasserande i Hagalund om de tycker att det behövs ett feministiskt parti i Finland. Svaren är fullständigt förödande ur partiets synpunkt: Nej, nej, nej, nej och nej. Tills Petra Piiroinen svarar helt tvärtom:
– För mig som ung kvinna känns det nog emellanåt lite som att det behövs. Fortfarande är vi inte riktigt framme, även om vi kommit långt när det gäller jämställdhet.
Så tänkte också 4910 väljare i kommunalvalet i Helsingfors i april, eller 1,5 procent av dem som röstade. Det gav det feministiska partiet som grundades i början av året dess första egentliga politiska arena: partiledaren Katju Aro tog plats i Helsingfors stadsfullmäktige.
I Åbo fick det feministiska partiet stöd av 0,6 procent i kommunalvalet och i Esbo, Vanda, Tammerfors, Borgå och Lojo 0,3-0,4 procent. Det rör sig alltså om ett mycket litet parti även om man kan se partiledarens valframgång som betydelsefullt för det alldeles nya partiet.
Kommentar: Att det plötsligt skulle behövas ett feministiskt parti i ett land som Finland ter sig en aning märkligt. Kvinnorna i Finland har alltid (i modern tid) varit jämlika och haft samma vikt och värde som männen, vilket man kan tacka kriget för, om man nu ska tacka ett krig för något. Under krigstiden när männen försvarade landet skötte kvinnorna alla sysslor, såväl de traditionellt manliga som de traditionellt kvinnliga. Att gå tillbaka till en annan ordning efter kriget när en del män kom hem, sårade, skadade, psykiskt illa medfarna många av dem och efter att många hade stupat, var inte att tänka på. Finska kvinnor var också bland de första i världen som fick rösträtt (1906, för svenska kvinnor dröjde det till 1921) och de har alltid varit starka och, som sagt åtminstone i modern tid, jämlika med männen. Vidare i texten:
Längst torde det svenska Feministiskt initiativ, Fi, ha kommit, som i 2014 års val till Europaparlamentet fick en egen parlamentariker. Partiet är också representerat i de större städernas kommunfullmäktige, i Stockholm, Göteborg och Malmö. Och naturligtvis också i Simrishamn varifrån partiledaren Gudrun Schyman kommer.
Den kanske mest kände politiska kommentar, Mats Knutson, Sveriges Television, säger att Fi till stor del kan tacka just Gudrun Schyman för sin förhållandevis goda framgång.
– Schyman är en av den moderna tidens skickligaste politiker i Sverige, vilka åsikter hon än må ha. Hon kan helt enkelt förenkla och förklara saker pedagogiskt och begripligt. Det har partiet dragit enorm nytta av.
Vidare handlar texten om Schyman var ordförande i det svenska Vänsterpartiet ännu vid millennieskiftet och att hon som bäst lyckades lotsa partiet till 12 procents väljarstöd i ett riksdagsval med mera.
– Feministiska partier är, om inte enbart ett storstadsfenomen så i varje fall ett fenomen i tättbebyggda områden. De har inte någon särskild landsbygdssynvinkel, säger Mats Knutson.
Artikeln är lång; den har här inte översatts i sin helhet. Den avslutas:
Efter det första genombrottet i kommunalvalet planerar det feministiska partiet att utöka sin närvaro också i andra städer. I fredags grundades en egen lokalorganisation i Vanda. Också i Tammerfors har en egen kretsorganisation just sett dagens ljus och i till exempel finns också verksamhet.
—————–
Feministpartiet siktar mot riksdagen. Enligt Katju Aro, som för två veckor sedan valdes till partiordförande kan det bli verklighet, om inte i kommande val så i därpå följande.
Kommentar: Det är intressant att följa det politiska skeendet i Finland, och det är bra att även detta pyttelilla parti som tar sina första stapplande steg på sin politiska bana uppmärksammas. Men att just det här partiet, ett feministiskt parti, skulle få någon större valframgång är knappast troligt. Det är ett tämligen onödigt parti och slutcitatet ur artikeln blir det som Martin Lagus säger att:
Ett feministiskt parti agerar starkt i kvinnofrågor, men de borde hanteras via de andra partierna.
