I mars i år uttalade sig Elina Pirjatanniemi, professor i statsrätt och folkrätt vid Åbo Akademi och direktör för Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi samt docent vid Åbo universitet, om det som också jag skrivit om otaliga gånger här på denna sajt: att högljudda aktivisters och aktivistnätverks agerande inte ska styra asylhanteringen. Det här uttalandet kom i samband med uppståndelsen kring att invånare i staden Lovisa motsatt sig att en irakisk familj, som fått avslag på sin asylansökan, skulle utvisas:

Demokratin tål, och bör tåla, också en hård och ljudlig folkopinion. Trots yttre tryck måste tjänstemän ändå agera professionellt och i enlighet med sina tjänsteskyldigheter.

Vidare ur texten i Yles artikel:

Hon understryker att beslut om asyl inte kan vara beroende av huruvida det finns aktiva människor som stöder vissa asylsökande, men önskar att diskussionen kunde hållas saklig, trots att frågorna är svåra och väcker starka känslor.

– Varje asylsökande har rätt till att hans eller hennes beslut baserar sig på lagenlig individuell bedömning där all relevant fakta har utretts. Allt annat är otänkbart i en rättsstat, säger Elina Pirjatanniemi. Jag förstår att många är missnöjda med Finlands nuvarande flyktingpolitik och med enskilda asylbeslut. Jag förstår också mycket väl att människor känner starkt för familjen i fråga. Men kränkande retorik gynnar ingen. Det är fullt möjligt att kritisera Migri på ett sätt som respekterar människovärdet hos de enskilda tjänstemän som jobbar inom Migri.

Kommentar: I Sverige har högljudda aktivister under 1,5 års tid agerat för att afghaner, företrädesvis män, utan asylskäl ändå ska få stanna här. Nu har de lyckats komma så långt att de fått minst de två regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet samt Vänsterpartiet och, som det starkt verkar, även Centerpartiet att falla till föga. Regeringen har gått så långt att den lämnat ett förslag till riksdagen som handlar om att helt sätta rättsliga principer ur spel och trotsa såväl Lagrådet som flera andra högst kompetenta verk och domstolar som med kraft och aldrig tidigare hörda, mycket  skarpa formuleringar (från Lagrådet inte minst) förkastar förslaget. Ett förslag som, om det skulle gå igenom, skulle tvinga skattebetalarna att under lång tid framöver försörja dessa män, bekosta deras boende, utbildning, vård, tandvård, rättegångar och fängelsevistelser vid brott etc. Det handlar alltså om 9000 män från Afghanistan utan någon som helst anknytning till Sverige och som redan kostat miljarder och åter miljarder skattekronor under sin vistelse här och för alla asylprocesser och överklaganden de gjort. Det är svårt att förstå att detta kan ske i ett land som alltid sagt sig vara en demokrati och en rättsstat.

Ur läsarnas kommentarer efter Yles artikel:

Att än en gång dra upp jämförelsen med att Sverige under 2a världskriget hjälpte grannlandet Finland med att erbjuda skydd för finländska barn med dagens situation är vulgärt. Finland och Sverige är grannländer och mellan Finland och Sverige finns således exakt 0 (noll) länder – Hur många länder (säkra länder) finns mellan Finland och t.ex. Irak och Afghanistan? De finländska krigsbarnen var just barn. Identiteten (och på samma gång åldern) på samtliga barn var säkerställd. Hur är det i dagens situation?
————————-
Ger den kommunala självbestämmanderätten möjlighet för enskilda kommuner och kritisera och blanda sig i statliga myndigheters beslut, och om de inte berör kommunens kompetensområden?
————————-
Det är nu en gång för alla att det inte är gatans parlament eller Amnesty som avgör vem som får stanna och vem som inte får stanna. Och att ”det är bevisat” att det inte går rätt till, vilka är de bevisen ? Men det är klart att många låter sig påverkas av enskilda berättelser som Migri inte får kommentera.
————————-
Själva fallet är säkert hur behjärtansvärt som helst. Men en kommuns lednings rätt att föra kommunens talan inskränker sig väl till frågor som berör kommunen?
————————-
Håller med professorn i att man inte kan ändra på byråkratiska beslut beroende på folkopinion. Däremot måste det finnas sätt att ifrågasätta, och även omvärdera tvivelaktiga beslut tagna av statstjänstemän, och tycker att det fallerar här. Migri gömmer sig bakom lagen, medan lagen i verkligheten är ett verktyg som kan och bör tolkas så att ingen människa hamnar i misär.
————————-
Migri har ingen avundsvärd uppgift. Att hamna välja mellan nån som ljuger övertygande och nån som talar sanning nervöst och otydligt, hur skall man veta till 100% att man gör rätt? Omöjligt. Beslut måste ju tas, landets gränser kan inte stå på vid gavel. I detta fall så är det ju tragiskt när det gäller barn, många barn. Jag är personligen helt på den linjen att är man en skojare som försöker lura till sig asyl så ska man hem med första bästa flyg efter första negativa beslutet, men t.om mitt kalla cyniska hjärta har svårt att vara strikt när 7 småflickor skall skickas iväg. Som om muslimflickor inte har det tillräckligt svårt i världen redan som det är.
————————-
Nu har vi bönat, bett, påpekat, önskat i 1,5 år. Vi har varnat om de asylsökandes mentala ohälsa, det har rapporterats om det oroande antalet självmord och självmordsförsök. Nog börjar man ju ifrågasätta om de som besluter om det här har någon skam i kroppen överhuvudtaget. Det är människor det handlar om!
————————-
Tack Didde och stadens ledning samt Mia och alla ni andra som vågar föra de svagas talan mot etablissemanget!
————————-
Också yttringar av folkopinion bör beaktas i en rättstat. Och kan via politik leda till lagändringar. Denna gång i humanismens namn. Heja Lovisa!
————————-
Självklart kan och ska inte asylsökandes beslut vara på ngt sätt beroende av lokalinvånares bedömningar och aktivitet, de har ju inte den sakkunskap och information som behövs då dylika beslut fattas, här minsann ska kunskap och professionalitet ligga som grund. Migri tål säkert kritik och folkopinioner, men de ska göra sina beslut baserat på fakta och kunskap, vilket hittills har visat sig vara fallet också.
————————-
Det är nu en gång för alla att det inte är gatans parlament eller Amnesty som avgör vem som får stanna och vem som inte får stanna. Och att ”det är bevisat” att det inte går rätt till, vilka är de bevisen ? Men det är klart att många låter sig påverkas av enskilda berättelser som Migri inte får kommentera.