En ny migga om hur situationen på Migrationsverket ser ut:
Möte med facket den 26 september. ”Nu är det nog”, sades det. Folk frågade vad vi kan göra, vilka stridsåtgärder vi kan ta.
”Kommentera på GDs blogg”, fick vi först till svar.
Kommentera på GD.s blogg?! Folk hinner ju inte ens gå på toaletten! Vi ska jobba övertid, helger och julen ligger dumt i år (uttryckligen skrivet i ett mejl).
Vi ska räkna med att jobba åtminstone någon klämdag, för vi ska vara lojala.
Vi ska inte ta ut semester eller flexledigt ”i onödan”. Samtidigt tycker vissa i ledningen att antalet semesterdagar kan minskas ner då vi ändå inte tar ut vår semester! Inga fler internat. Inställda utbildningar hela hösten. ”Möjlighet” till övertid varje söndag.
Ansökningsenheten har schemalagd arbetstid. Om två veckor ska de börja jobba kvällar. Om två veckor! Samtliga jobbar halvt ihjäl sig och tacken är mer arbete och sämre villkor.
Det talades om tyst kultur, om minichefer (teamledare) som rådgör med chefen inför lönesamtal. Om hur vi hela tiden flyttas runt, omorganiseringar och förändringar som gör att vi inte hinner bygga gemenskap, inte hinner, kan eller orkar protestera. Och även om vi protesterar leder det ingen vart.
På BBM-sidan (BBM = Besök, Bosättning, Medborgarskap) får människor vänta i 14 månader bara för att få komma på intervju. Familjer slits sönder. Familjer som kanske ger upp, förhållanden tar slut på grund av de långa väntetiderna. Och personal som bär det med sig.
Vi frågade igenom om stridsåtgärder. Demonstrera, protestera. ”Gå ut i media” fick vi till slut till svar.
Kommentar: Och snart börjar väl medierna hugga på miggorna för att de inte jobbar undan, för att asylsökande inte får svar, för att det är kaos på verket.
Har vi sett detta komma eller har vi inte? Ja, miggorna har det och berättat här på bloggen. Jag har det. En del andra har det. Men knappast politikerna. Inte journalisterna. Inte Migrationsverkets ledning. Och folket har börjat inse att allt inte står riktigt rätt till i den humanitära stormaktens asylhantering.