Under 11 år har anställda vid Migrationsverket – med deras tillstånd kallade ”miggor” – skrivit till mig och berättat om sitt arbete, om sin arbetssituation om hur asyl- och migrationsärenden hanteras och prioriteras respektive icke prioriteras. Dessa berättelser har bland annat resulterat i tre böcker i serien Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar och hundratals texter här på denna sajt. Men miggornas ihärdiga rapporterande har dessvärre inte resulterat i de radikala förändringar i arbetssätt och prioriteringar och lagefterlevande som de borde ha resulterat i. Snarare verkar det ha blivit klart värre och sämre på asyl- och migrationsområdet, både vad gäller Migrationsverket och när det gäller migrationsdomstolarna.

Många miggor är uppgivna. Många vill verkligen fatta korrekta beslut men upplever att det inte ges tid för de utredningar som behöver göras och att det förväntas och accepteras av cheferna att uppehållstillstånd beviljas även om det kanske inte hade blivit så om nödvändiga utredningar hade gjorts.

En migga skriver att det finns mycket att uppröras över:

Det finns förstås ett och annat dåligt motiverat eller felaktigt avslagsbeslut också, men det är när jag stöter på bifallsbeslut som jag förvånas mest. Bristfälliga utredningar, märklig bevisvärdering och ibland helt felaktiga slutsatser rent rättsligt.

Många av besluten fattas i ett för Migrationsverket oerhört pressat läge, med oerfarna handläggare och beslutsfattare samt med chefer som jagar ”pinnar” och som förbjudit anställda att kalla till kompletterande utredningar när det finns oklarheter som behöver utredas vidare. I dessa lägen väljer många att skriva ett bifallsbeslut hellre än ett avslag på bristfälligt underlag.

Miggan berättar vidare att när handläggarna och beslutsfattarna började uppmärksamma dessa felaktiga asylbeslut så tänkte de att det ju ändå ”bara” rör sig om tidsbegränsade tillstånd numera, och att de kan kunna göra om och göra rätt när ansökan om förlängning ska hanteras. Men, berättar miggan:

Nu blir det nog inte så eftersom det i de fall där den sökande fått skyddsstatus är mycket svårt att återkalla den. Att det är Migrationsverket som har gjort bort sig fullständigt och varken utrett ordentligt eller gjort en korrekt bevisvärdering hjälper inte. De enheter som hanterar ansökan om förlängt tillstånd för dessa före detta asylsökande har fått veta att ingen egentlig utredning ska göras och att utgångspunkten är att de ska beviljas förlängt tillstånd utan vidare åtgärder.

Flera miggor berättar att de enheter som ska hantera ansökningarna enligt den nya gymnasielagen till stor del har bemannats med nyanställda utan erfarenhet av prövning. Den inledande information som dessa fått går ut på att det är en ”beviljandelag” och även här sades det att utgångspunkten är att alla (som uppfyller tidsgränser etc) ska beviljas. En av miggorna berättar:

Dessa helt oerfarna handläggare gavs också uppgiften att yttra sig till domstol i de fall ärendet om uppehållstillstånd hade överklagats dit. Jag har kunnat läsa många av dessa yttranden och slås av att det enda som de yttrat sig över är om de formella kraven är uppfyllda. Jag har inte sett ett enda yttrande där Migrationsverket problematiserar eller resonerar kring omständigheten att personen använt sig av olika id-uppgifter i olika länder, vilket ju är relativt vanligt, och något som enligt Migrationsverkets egen kommentar till §16 f i tillfälliga lagen kan leda till att personen inte gjort tillräckligt för att klarlägga sin identitet.

Vid en enhet tillstyrkte man att personen skulle få uppehållstillstånd för gymnasiestudier, trots att det framgick av studieplanen att han skulle studera under en månad, på deltid. Att ca 50 personer nu sitter med x antal tusen ärenden som ska vara klara vid årsskiftet gör mig klart oroad över kvaliteten i de kommande besluten.

Vidare ställer sig miggan frågande till varför Migrationsverket som myndighet lade sig platt i Migrationsöverdomstolen och medgav bifall i gymnasielagsmålen. Miggan såg inte att det fanns något juridiskt resonemang kring rättschefens beslut. Istället sades det att Migrationsverket ju inte hade tagit upp de aktuella bristerna under remissrundan och att det skulle vara ”osnyggt” om det fästes någon vikt vid dem nu.

Till detta kan läggas att flera miggor starkt ifrågasätter Migrationsverkets interna ställningstaganden och kommentarer som utökar målgruppen för gymnasielagen: att det inte ska vara registreringsdatum som ska gälla för att omfattas, trots att registreringsdatum är uttryckligen angivet i lagtexten.

En av miggorna skriver:

Det stör mig givetvis att så många av våra beslut och yttranden som skickas iväg är dåliga. Men det som stör mig allra mest är att mycket de senaste åren tyder på att ledningen struntar i om vi gör rätt eller inte (förutom om vi fattar ett felaktigt avslag…). Istället är allt fokus på ”måluppfyllelse” det vill säga ”produktion”. Om ledningen hade tagit alla dessa kvalitetsbrister på allvar borde något ha hänt vid det här laget. Istället fortsätter man att rekrytera chefer utan erfarenhet eller kunskap om migrationsrätt och premierar enheter med hög produktion, trots att dessa enheter ofta har stuckit ut negativt vid kvalitetsuppföljningar.

Det finns faktiskt många på verket som är kompetenta, som sätter juridiken främst och som månar om att det blir rätt i sak, oavsett om det blir bifall eller ett avslag. Men det premieras inte på något sätt.

Hanteringen av den enorma asylinvandringen till Sverige är under all kritik. Och utan en stark regering och utan en mycket stark och kompetent ledning på Migrationsverket och likaså starka och kompetenta migrationsdomstolar så fortsätter den eländigt dåliga och osäkra hej&hå-hanteringen på detta område. Och Sveriges befolkning ökar med mängder av människor som ingen vet vilka de är men som ska försörjas och bosättas här sedan de, genom inkompetens och slarv och ”pinnjakt”, beviljats uppehållstillstånd i landet.

Var det detta svenska folket röstade för 2006? 2010? 2014? I år, 2018?

 

© denna sajt. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget.