En migga skriver:
Debatten är så polariserad, särskilt när det gäller de afghanska så kallade ensamkommande barnen. Både i traditionell media och såklart även i sociala medier.
Å ena sidan har vi de som skriker: ”Alla ljuger om sin ålder. Varför skickas de inte till Iran? Det pågår inget krig i Afghanistan!”
Och å andra sidan har vi de som är övertygade om att ingen som uppgett att han var barn ljög. Att alla som säger sig vara ensamma i världen är det och att det innebär en säker död att sätta foten i Afghanistan.
Jag upplever båda sidor som lika faktaresistenta.
Som ett exempel kan nämnas Svenska Dagbladets granskning av de medicinska åldersbedömningarna. Motsätter mig inte alls en granskning av metoderna, men det känns som reportern (Negra Efendic) hamnar lite fel. Jag såg häromdagen att hon, apropå sina nya upptäckter, twittrade något i stil med att ”Migrationsverket har fattat tusentals beslut på felaktigt underlag.” Många har reagerat på detta och tror faktiskt på att Migrationsverket fattat en massa felaktiga beslut om utvisning för personer som skulle kunna vara under 18.
Man verkar inte tänka på att det fortfarande är den asylsökande som har bevisbördan för att göra sin ålder sannolik och trovärdig. Dessutom är det feltänkt att alla som skrivits upp till 18 år lika gärna skulle kunna vara 17,5 år på grund av att det eventuellt är då knäleden mognar klart.
Jag har sett ett fåtal fall där jag spontant skulle säga att personen är mellan 16-18 år. I många av de ärenden där uppskrivning skett efter medicinsk åldersbedömning går det dock med relativt stor säkerhet att säga att de högst sannolikt var minst 20 år när de kom 2015. I bland faktiskt närmare 30-35 år gamla. På grund av den kaotiska situationen som rådde hösten 2015 skrevs ytterst få sökande upp i ålder direkt. Även om de uppenbart var över 18. Det fanns i de flesta fall helt enkelt inte tid, i kombination med ny personal som kanske inte heller ”vågade”.
Dessa personer (OBS! Självfallet inte alla) som kom 2015 och sa att de var 15-16 år kan man alltså se hade djupa fåror i pannan och ansiktet när man tittar på fotografierna som togs i samband med ansökan. Nog för att ett slitsamt liv kan få en att åldras i förtid, men här går det inte att bortse från att de uppenbart inte var barn när de kom till Sverige.
Och nu får de uppehållstillstånd för att gå i gymnasiet! Medan personer, kanske från andra krigshärdar, som varit ärliga inte ges denna chans. Jag tycker det är osmakligt.
Kommentar: Miggorna har berättat, informerat, rapporterat, påtalat och återgett fakta, sanningar, felaktigheter i 11 år. De har framfört åsikter och gett goda råd till politiker och sina egna mängder av chefer via sina texter. Och jag har lyssnat och läst, frågat och kontrollerat så långt jag kunnat, litat på miggorna, publicerat deras ord som de skrivit på sin fritid för att få människor – allmänhet, politiker, journalister, aktivister – att se vad som händer på asyl- och migrationsområdet. Ett stort tack till alla miggor som vill och orkar berätta!
Se till exempel på Centerpartiets faktaresistenta partiledare Annie Lööf, som är den som bär skulden för att vi har den situation vi har med de sedan länge vuxna afghanska männen som i dyra processer – minst två, ofta flera – har fått avslag på sina asylansökningar för att de inte har asyl- eller skyddsskäl! Det var ett fruktansvärt svek mot allt vad rättvisa och rättsstat heter som Centerpartiet begick när deras partiledare stod och försökte att både ha kakan och äta upp den samtidigt, när hon fördömde lagen och sa att den var usel men ändå såg till att den röstades igenom. Och alla andra som genom åren hanterat asylfrågorna på ett skrämmande sätt: inga krav på styrkt identitet, inga krav på att bevisa varifrån man kommer (många syrier kommer inte alls direkt från kriget i Syrien!), ingen koll på i hur många olika identiteter en del sökte asyl, falska äktenskap, lögner om släktskap, slarviga utredningar som resulterat i att mängder av människor som borde ha utvisats har fått stanna och försörjas här av skattebetalarna som inte haft något alls att säga till om.
Inklusive denna finns det 9.304 texter på den här sajten, publicerade med början den 5 maj 2005. De utgör en ganska ansenlig databank och man kan söka på precis vad man vill, man kommer med stor sannolikhet att hitta någon eller några texter där det valda sökordet finns med vare sig det handlar om asyl och migration eller mumin eller gullregn eller Finland (olika ämnen), Saudiarabien, Australien, böcker, ”nytyskens” texter. Och texter under kategorirubriken Be my guest av intressanta skribenter, bland annat av en man om män som behandlas som andra klassens föräldrar för att de, vid det ögonblick deras barn föddes, inte var gifta med modern. Och mycket, mycket annat.
Det har ofta känts som om både miggorna, socialsekreterarna och -cheferna, poliserna, gode männen, lärarna och andra som också bidragit (stort tack också till dem!) och jag stått och gallskrikit rakt in i den absolut värsta stormen: inte ett ord har hörts. Ändå har miggorna orkat fortsätta att skriva och berätta, ändå har jag orkat läsa och publicera. Vi har nog gett upp hoppet om att få någon förbättring till stånd, att nå fram, att få människor att se verkligheten och inte vad de vill se för att kunna agera så att de själva ska kunna känna sig goda. Vi skriver och publicerar för dem som tänker att det nog ändå måste ligga något i det som miggorna så oförtröttligt och ihärdigt berättar, år ut och år in. Men numera mest för att dokumentera det här havererade samhällsområdet, för framtida forskning. Om det nu ens kommer att bedrivas någon sådan forskning på området i det Sverige som existerar om 20, 30 år.