En migga apropå ”ensamkommande flyktingbarn”, som rätteligen bör kallas ”minderåriga asylsökande”, vilket de kallas i de övriga nordiska länderna:
Så här är det: Om man har trovärdiga och tillräckliga asylskäl så får man PUT. Oavsett ålder. Men om man påstår sig vara minderårig så ska det av någon anledning ställas lägre krav på själva asylberättelsen. Ibland godtas det att man inte kan berätta någonting alls eftersom man har varit så överbeskyddad av mamma eller pappa och kanske inte ens har fått lämna hemmets fyra väggar och gå ut någon gång.
Jag har ju lite svårt för att tro på sådant. Eller att tro på att en 15-17 åring skulle ha skickats till Europa utan att få veta varför, exempelvis att han bara har fått höra att pappa dödats utan att veta mer om omständigheterna. I många länder som de asylsökande kommer ifrån, betraktas en 15-16 åring som vuxen. Därmed menar jag inte att de i Sverige betraktas som vuxna, men jag menar att vi nog borde ställa högre krav på personens berättelse och därmed också visa personen, som i sitt hemland alltså ses som vuxen, mer respekt och inte behandla honom eller henne som ett litet barn.
Jag har ingen aning om hur många som får PUT enbart på grund av påstådd eller faktisk minderårighet. Men jag tror att de kan röra sig om personer som utan uppehållstillstånd har bott med sina familjer i ett annat land än i det land där de är medborgare. Exempelvis afghaner som har bott i Iran eller i Pakistan. Eller somalier som har bott med sina familjer i ett flyktingläger i Kenya. Eftersom Migrationsverket inte längre kan få någon medicinsk åldersbedömning gjord så måste vi godta att de är minderåriga på grundval av deras egna uppgifter. Då kan vi inte skicka dem till de länder som är medborgare i om de saknar någon som kan ta emot dem där. Det finns ju inte heller barnhem i alla länder.
Kommentar: Det är en sak att enligt lag vara minderårig, det vill säga icke myndig, en annan hur man behandlas och hur man ses i verkligheten. Inte heller svenska 15-17-åringar behandlas som barn och vi skulle knappast tro att så gamla ungdomar inte vet varifrån de kommer eller hur deras förälder dog eller var de har bott, med mera. I många länder ses man som vuxen i 14-15-årsåldern oavsett den lagstadgade myndighetsåldern. Precis så var det ju också i Sverige för inte alls länge sedan: man sågs som vuxen nog att vara ansvarig för sina handlingar i samband med konfirmationen i 14-15-årsåldern. Så nog ska man kunna ställa krav på ungdomar från olika länder, oftast i Mellanöstern och Afrika, som kommer hit och vill ses som ”barn” när de söker asyl.
En annan mycket märklig sak – och något som gör att det just till Sverige beräknas komma 10.000 påstått (och en del faktiskt) minderåriga (men väldigt få till de övriga nordiska länderna), är just att det inte görs åldersbedömningar här medan sådana görs i andra länder. Det är fullständigt obegriplig att Sverige kan komma att ta emot 10.000 påstått och faktiskt minderåriga, oftast unga män och pojkar, som söker asyl här och acceptera dem som minderåriga enbart på deras egen utsaga! Även om man kan se att de inte är under 18 år utan betydligt äldre. Inte undra på att de kommer hit och inte till Norge där 66 % procent under ett år visade sig vara över 18 år, eller till Finland där 65 % visade sig vara över 18 år trots att de angav att de var 17! Där gjordes alltså åldersbedömningar…
Med tanke på att det dels handlar om både sannolika och säkra asylbedrägerier i en mängd fall (falska åldersangivelser och falska asylberättelser) och dessutom att minderåriga kostar enorma summor att hantera, skulle man ju kunna tro att svenskarna skulle vara intresserade av att stoppa inflödet av icke-minderåriga med falska asylhistorier, men också faktiskt minderåriga med falska historier och ofta utan några som helst asylskäl i enlighet med vad utlänningslagen stipulerar.
Läs också:
En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015