En migga skriver om hur det inte sällan går till på asylområdet i Sverige. Tidigare migg-berättelser inifrån det illustra Migrationsverket kan läsas här.
AFGHANISTAN ELLER IRAN
En vuxen asylsökande från Afghanistan fick avslag i alla instanser. Därefter kontaktar han verket och lämnar in sina iranska id-handlingar och kräver nu att asylprocessen måste börjas om. Den asylsökande fick nämligen ”dåliga råd från en smugglare om att ljuga om identitet och medborgarskap”, främst därför att afghaner lättare får asyl än iranier. Men också därför att den sökande inte hade några som helst asylskäl mot sitt hemland Iran utan bara, helt enkelt, ville bosätta sig i Sverige. Därför lydde den sökande smugglarens råd, tyvärr.
Nu anser alltså den här personen att asylprocessen måste tas om på grund av hans nya identitet (!!!) som han nu kan dokumentera med identitetshandlingar. Det anser han anser åtminstone måste leda till att han får undantag från att inneha arbetstillstånd och att han kan få ”byta spår”, medan asylprocessen görs om.
Och nu var det ju också så, att den här personen inte ens hade förstått tolken under den tidigare asylprocessen eftersom tolkningen inte skedde på persiska utan på ett annat språk, det påstådda modersmålet som talas i Afghanistan, som den sökande inte behärskar till fullo, vilket måste vara anledningen till att asyl inte beviljades förra gången…
Kommentar: Förstår ansvariga politiker verkligen inte vad det miggorna berättar, år ut och år in, om bedrägerier på asylområdet, kostar i både pengar och i riskerad främlingsfientlighet grundad på fakta, inte på fördomar?