En migga skriver:
Utan tvivel är man inte klok
Följande klämmiga kommentar finns på vår käre GDs (generaldirektör) blogg nu i juli:
Nu förstärker vi BBM (=Boende, Besök, Medborgarskap)!
För att möta den kraftiga ökningen av antalet asylsökande ställde vi i höstas om resurser för att så snabbt som möjligt förstärka asylområdet. Nu ser behoven annorlunda ut. Asylprognosen för i år sänks. Hittills har det inte kommit lika många asylsökande som vi hade räknat med och vi har kunnat avgöra fler asylärenden än vi har fått in. Samtidigt har antalet öppna ärenden inom BBM successivt ökat och är nu uppe i cirka 80.000 totalt. Vi har bland annat över 60.000 anhöriga som väntar på besked. Från och med den 1 september förstärker vi därför BBM med sju team från asylprövningen. Totalt rör det sig om ett femtiotal medarbetare.
Beslutet att rikta om resurser har fattats efter en tids diskussioner i ledningsgruppen. Jag är glad att vi har nått en lösning som innebär att team i Malmö, Uppsala, Solna och Göteborg kommer att handlägga anknytningsärenden fram till nyår. Samarbetet sker i positiv anda och många har anmält sitt intresse och vill bidra. Den här förmågan till flexibilitet ska vi fortsätta att utveckla. Den är nödvändig för att vi ska kunna hantera de ständiga växlingar som präglar verksamheten. Utan den följsamhet och beredvillighet som ni medarbetare visar prov på skulle vi inte klara det. Tack för det!
”Och hur gick den tvångskonverteringen till?”, undrar den intresserade. Jo, någon av alla dessa operativa grupper kom över en kopp kaffe och en kaka på att man ju alltid kunde ändra på vad folk gjorde. Fackföreningsrepresentanterna – bland annat ett stolpskott för SACO – satt med och smuttade på kaffet och tyckte att detta var en bra idé. Och de som sist av alla fick veta att de blivit tvångskonverterade var – den berörda personalen. Då såg det ut så här på GDs blogg, så här uttryckte sig bland annat kollegorna i Solna:
Vi vill inledningsvis understryka att det är sättet på vilket man hanterat frågan och inte den omständigheten att man förväntas hjälpa till över VO-gränserna vi vänder oss emot och vi vågar i sammanhanget påstå att detta är den allmänna uppfattningen på Ambassadenheten i Solna. Det är, såvitt vi förstår, ingen som ifrågasätter eller motsätter sig att vi alla behöver hjälpas åt utan majoriteten är beredda att ställa upp – och har också gjort det tidigare – under förutsättning att medarbetarna via information är delaktiga och behandlas med respekt för sin yrkesskicklighet.
Vi som är påverkade här i Solna har dessutom, sedan beslutet presenterades i tisdags förra veckan, nåtts av skiftande besked. Tisdag: besked om sammanhållen flytt av enheten och handläggning av enkla beslutsklara ärenden – företrädesvis Syrien. Onsdag: enheten splittras och oklart om man hamnar på Asylprövning eller Dublinenhet + oklarheter kring det oskrivna (?), ej protokollförda (?) beslutet som inte samverkats (?) och om vissa p.g.a. av sina anställningsavtal överhuvudtaget kan flyttas. De skiftande beskeden skapar en stor osäkerhet och framstår som mycket oseriöst och ogenomtänkt från ledningens sida.
Vi är fullt medvetna om att arbetsgivaren har rätt att omfördela personalstyrkan för att möta de ökade behoven inom VO Asyl, men här har hanteringen skötts illa.
Om arbetsgivaren istället hade arbetat med en lösning baserad på frivillighet hade det med största sannolikhet medfört att de hade hittat enheter i landet där en majoritet ställt upp på frivillig väg och på så sätt fått med personalen på ett bra sätt.
Vi föreslår alltså en lösning baserad på frivillighet i första hand. Förslaget medför endast att en del av personalen på ambassadenheten kan stanna inom BBM och istället ersättas av frivilliga krafter från andra enheter. Förslaget ska inte medföra att arbetsgivarens tidsram rubbas.
Vår förhoppning är att omflyttningen i största möjliga mån ska beröra personer vilka finner det utmanande och roligt att få arbeta med annan typ av prövning. Dessa kommer enligt vår bedömning att vara klart mer motiverade och förmå göra ett ”bättre jobb”. Detta gynnar givetvis verksamheten bättre än vad nuvarande förslag gör.
Att lägga ner en enhet utan att se till personalens kompetens och erfarenhet är resursslöseri. Det tyder dessutom på oerhört dålig personalpolitik, det är långt ifrån samma sak att utreda/handlägga ett ambassadärende jämfört med ett asylärende.
Vi anser att situationen är högst otillfredsställande, inte minst mot bakgrund av att enheten är inne på sin tredje chef på ett halvår, vilket inte kan anses positivt för verksamheten. Det faktum att vi fick en ny enhetschef den 1 oktober utan vidare förklaring gör det inte lättare att förstå varför detta skett.
Genomförandet av genomgripande förändringar har gått väldigt fort och det är inte utan att man känner sig överrumplad i sammanhanget. Vi anser att det är ett märkligt förfarande, att det hela tiden sker saker utan förklaring, då vi på enheten ansett att vi arbetat i en positiv anda och med ett fungerande förändringsarbete som börjat ge frukt. Att i det läget, mitt under en pågående förändringsprocess, byta ut enhetschefen och sedan avveckla/konvertera enheten är olyckligt och inte till gagn för verksamheten som helhet.
Kommentar: De här autentiska texterna kommer från ett verk som sedan länge befunnit sig i haveristiskt läge. I många år, faktiskt. Men vad gör väl det? Ingenting, anser Sveriges regering. Håller folket med?
Tilläggskommentar från Anders, en f.d. migga som läst ovanstående inlägg: När jag jobbade på förvaret i Märsta så beslutades det, efter en prognos, att det skulle läggas ner. Efter en fantastisk cirkus med frivilliga avgångar mot ersättning och omplacering, så slutade det hela med nyanställningar och i vissa fall omanställningar av personal som man en kort tid innan hade betalat avgångsvederlag till. De fick givetvis högre lön också. Rena hönsgården!