Jag förstår inte hur miggorna orkar. Ofta utan stöd från ledningen – eller med ledningens goda minne – ska de fatta helt regelvidriga och lagstridiga beslut. Och trots att de berättar om sin situation och hur det går till så händer inget som sätter stopp för det.
Här är ytterligare en horror story, berättad av en migga:
Jag står i begrepp att bevilja PUT åt två identitetslösa familjer med falska handlingar.
Det rör sig om ensamstående kvinnor med barn som ljugit sig fram i asylprocessen, exempelvis när det gäller vilket land de kommer i från. De har fått avslag på sina ansökningar, men nu har det kommit fram att de har fler barn också. Och att dessa barn har pappor som har blivit svenska medborgare.
Männen/papporna kom hit för länge sedan med någon annan kvinna och naturligtvis ifrågasatte verket varken deras ursprungsland eller ifall de var föräldrar till (vad de påstod vara) sina barn. Deras hustrur i hemlandet gick vidare med sina sina liv och skaffade nya barn med andra män. Tills de en dag kom på ett vinnande koncept: att åka till Sverige och på samma sätt låtsas komma från samma land som f.d maken en gång påstod sig komma ifrån.
Med Migrationsverkets Vision etc så skulle det hela säkert ha lyckats hur lätt som helst, men tyvärr är landet i fråga inte längre ett land som man generellt får tillstånd ifrån, man måste nu visa upp id-handlingar och också komma med individuella asylskäl. Men det fanns bara falska handlingar och de individuella skälen var minst sagt obefintliga. Då tog man helt enkelt fram de i Sverige varande barnen och vips så var tillståndet garanterat för allihopa, genom att barnen påstod att de sökande är deras riktiga mammor och att DNA-test inte kunde krävas eftersom papporna vägrade gå med på det.
Vi måste nu alltså kräva id-handlingar av personer som kommer hit, också av barnen i familjen. Om id-handlingar saknas så måste vi DNA-testa dem. När det gäller asylsökande somalier som vi nu inte kräver på id-handlingar så måste vi alla fall DNA-testa deras ”barn”.
Jag kommer aldrig att få gehör för detta förslag hos ledningen men å andra sidan är ledningen säkert inte heller intresserad när detta missbruk av asylrätten uppdagas. Som t.ex. att barn i familj som fått PUT p.g.a. anknytning lämnar ”hemmet” utan att ”föräldrarna” bryr sig och att de sedan ansöker om asyl som påstått ensamkommande barn, från Somalia, Irak eller Eritrea – för att få hit nya föräldrapar, nu oftast de biologiska.
De sociala myndigheterna är givetvis bekymrade och värnar om dessa ”barn”. För det mesta rör det sig förstås inte om några barn utan om personer vilkas ålder ifrågasattes redan när de kom hit, då p.g.a. av anknytning. Men man godtog det ändå.
Visst kan det vara svårt även för en ung vuxen att leva här utan sina riktiga föräldrar, som har betalat ”barnets” resa hit med falska handlingar och med falska föräldrar. Men innebär det att Sverige ska påta sig en skyldighet att bevilja tillstånd och försörjning åt alla dessa föräldrar som nu gör gällande att deras barn blivit bortrövade, att de själva blivit lurade etc?
