Detta tänkvärda inlägg skriver en migga i de högre sfärerna inom Migrationsverket, en person med god insikt och lång erfarenhet av det han/hon uttalar sig om:
Märkliga argument om invandring
Besök webbsidorna för SvD, DN, Sydsvenskan, GP och Expressen, och använd sökordet ”arbetskraftsinvandring”. Då kan ni läsa aktuella ledarstick, debattinlägg och kulturartiklar på teman som ”9.000 arbetskraftsinvandrare per år är alldeles för lite” och ”Flera hundratusen 40-talister lämnar inom några år sina arbeten för att gå i pension”. Jag hoppas skribenterna – vare sig de är journalister, politiker eller åsiktspoliser – använder detta med syftet att vara en motvikt åt Sverigedemokraterna, för annars finns det bara dumheter bakom påståendena. Själva påståendena i sig är nämligen infantila.
Till att börja med, använd gärna en kalender. De som föddes 1940 fyller 70 i år; de som föddes 1949 fyller 61. Och som Arbetsförmedlingen rapporterat, generationsskiftet för 40-talisterna är redan i stort sett avklarat. Så om pensionärskortet ska användas så får debattörerna byta till varningsflaggor för den tid när 50-talister eller 60-talister ska gå från arbetsplatsen.
Sedan återstår det fortfarande för dessa debattörer att förklara hur de kommer fram till att det krävs en viss siffra. Rörlighet för arbetskraft – liksom för kapital, företag, varor, tjänster och studier – är positivt för ekonomin, men ingen av debattörerna kan riktigt förklara hur de kan finna att det ska vara siffran X. Storbritannien exempelvis – ett land som i sann anglosaxisk anda alltid stått för arbetskraftsinvandring istället för spåret asyl/anhörig – drog för några veckor sedan ner antalet årliga arbetstillstånd rejält: det är ur deras synvinkel inte motiverat med högkonjunktursnivå på arbetskraftsinvandringen när tillväxten ligger i botten och arbetslösheten är hög.
Och när debattörerna väl kommer fram med siffror som de då förmodat hittat på själva, läs gärna för jämförelsens skull statistiken från SCB och Eurostat. Eurostat kan se personalförsörjningsproblem först 20 till 30 år framåt i tiden, och SCB spår att befolkningen passerar 10-miljonersstrecket om 10 år. Och detta under förutsättning att det inte sker några större förändringar.
Det hela påminner mig om det påstående som valsade runt i media för en 7-8 år sedan. Det gick en vandringssägen om att det – på grund av stora pensionsavgångar – saknades tiotusentals nya lärare. Det där slogs upp i varenda tidning, och dog ut först när en journalist efter ett tag gjorde vad som borde gjorts från början, nämligen intervjuade någon hos Arbetsförmedlingen. Den myndigheten kunde då meddela att antalet utlysta lärartjänster inte var större eller mindre än normalt, och att de inte kunde se något stort generationsgap.
Sedan är det också så att varje tal om arbetskraftsinvandring samtidigt betyder att spåret för asyl/anhörig är så improduktivt att de knappt kan räknas – i varje fall inte innan de i detta spår fått en utbildning för arbetsmarknaden i det tjänsteproducerande IT-landet Sverige. Det ska bli intressant att läsa Arbetsförmedlingens rapporter under det närmaste året. Arbetsförmedlingen fick den 1 december ansvaret för att ta emot de nyanlända, och jag kan gissa att de rapporterna – om bildningsnivå, språkkunskaper etc – inte kommer att citeras så värst ofta. Som det ser ut nu är det nog bara hälften av asyl- och anhörigspåret som kommer upp i en grundskoleutbildning – enligt sina egna hemländers standard vill säga.
Kommentar: Som jag har framfört många gånger tidigare här på bloggen så kan de fem (ibland ytterligare några) miggorna som – varandra oberoende – ofta berättar inifrån verket och delar med sig av sina erfarenheter och kunskaper här på bloggen, inte göra det öppet utan måste göra det anonymt (dock inte för mig). Så är det i åsikts- och yttrandefrihetens land, Sverige, att ”wistleblowers” och personer som berättar om oegentligheter eller överhuvudtaget dåliga förhållanden på sin arbetsplats, inte kan gör det utan att riskera sitt jobb och sin karriär. Tyvärr.