En migga skriver följande om barnen till IS-terroristerna:
I de läger som upprättats efter Kalifatets territoriella sammanbrott vistas många barn; både barn födda i Kalifatet, men även i de länder föräldrarna kommit från innan de reste för att ansluta sig till IS. Nu öppnar den svenska regeringen för att barn till svenska medborgare – eller som Margot Wallströms uttrycker det barn ”med koppling till Sverige” – skall föras till Sverige. Därför inställer sig ett mycket stort antal frågor.
– Hur Sveriges regering avser att säkerställa att dessa barn verkligen är svenska medborgare, med hänsyn till att flertalet torde sakna svenska identitetshandlingar eller ens dokumentation för när och var de fötts, liksom till vilka föräldrar, har inte närmare förklarats.
– I den mån barnen är föräldralösa har heller ingen förklaring lämnats till hur man avser att säkerställa att de är biologiska barn till påstått avlidna svenska medborgare och som barnen kan härleda sin rätt till svenskt medborgarskap till. Avser man att säkerställa ett sådant släktskap genom DNA-test av kvarlevande släktingar i Sverige, såsom morfäder? Eller genom DNA-test mot svenska PUK-registret i den mån någon av eller båda föräldrarna är födda i Sverige.
– Om det saknas sådana nära anhöriga, hur avser man annars att fastställa det svenska medborgarskapet? Räcker ett intygande från personer här i Sverige – eller i Syrien – utan att närmare utredning gör av hur dessa personer har kännedom om släktskapet?
– Om ”kopplingen till Sverige” istället består i att föräldrarna endast haft permanent uppehållstillstånd, så uppstår problematiken att personer med permanent uppehållstillstånd som varit borta längre än ett år kan få sitt uppehållstillstånd återkallat av Migrationsverket. Om de gjort en anmälan innan avresan kan de vara borta från Sverige upp till två år innan de riskerar återkallelse av det permanenta uppehållstillståndet. Har IS-resenärerna gjort sådana anmälningar innan avresan till Kalifatet och har i så fall längre tid än ett respektive två år förflutit? Flertalet torde väl ha rest 2014–2016, varför denna tid med marginal måste ha förflutit. Skall Migrationsverket därför, i enlighet med gällande regelverk, återkalla de permanenta uppehållstillstånden för föräldrar och barn som vistats längre än ett respektive två år utanför Sverige? Om inte, vad motiverar ett avsteg från denna princip som inte ges andra personer som agerat i strid med regelverken om vad som gäller vid vistelse utanför Sverige?
– Om eventuellt föräldralösa barn aldrig själva haft permanent uppehållstillstånd i Sverige – eftersom de inte är födda i Sverige och föräldrarna inte sökt permanent uppehållstillstånd för dem efter att de fötts – vilken är då kopplingen till Sverige när anknytningspersonerna – föräldrarna – nu är döda? På vilken grund skall barnen beviljas uppehållstillstånd för inresa i Sverige? Särskild anknytning till Sverige? Hur står det i överensstämmelse med övrig praxis för vad som utgör sådan särskild anknytning till Sverige?
– Vi vet vidare att IS har bedrivit en systematisk slavhandel med bland annat yazidiska flickor och kvinnor för sexuella ändamål. Vilken plan har den svenska regeringen för att säkerställa att barn som fötts i Kalifatet, och som man önskar föra till Sverige, inte är barn till män med svenskt medborgarskap som våldtagit barnens yazidiska mödrar? Är det i enlighet med barnets bästa att föras till våldtäktsmannens – faderns – medborgarskapsland, Sverige, eller är det att återförenas med sin moders släkt även om den befinner sig i Syrien eller Irak? Hur avser den svenska regeringen således att säkerställa att barn i förskingring inte bortförs till Sverige snarare än återförenas med sin moders familj och släkt?
– Finns det barn som stulits från minoritetsgrupper och uppfostrats i IS-hem i Kalifatet? Hur säkerställs att dessa barn inte bortförs till Sverige?
– Har den svenska regeringen utrett juridiskt om det överhuvudtaget är möjligt att föra barn till svenska medborgare till Sverige utan att även deras föräldrar ges rätt att återvända; omedelbart eller senare? Eller kommer det svenska folket i efterhand få meddelat att det dessvärre visat sig att barnets rättigheter sätter hinder i vägen för att vägra ett återvändande för föräldrarna, alldeles oavsett vilket hot dessa personer utgör för det svenska samhället? I synnerhet mot bakgrund av att Barnkonventionen blir svensk lag. Vilka erfarenheter har man redan i dagsläget – i Sverige – kring orosanmälningar och omhändertagande av barn som bor i familjer i våldsbejakande islamistiska miljöer? Den svenska regeringen är skyldigt det svenska folket svar på vilka säkerhetsrisker man är beredd att utsätta landet för i sin avsikt att medverka till IS-familjers återvändande.
– Vilka hem tänker man sig att barnen skall placeras i och vilka utredningar kring dessa hems lämplighet har man initierat? Vilken beredskap finns för barnomsorg och skola och vilka resurser finns för att bedöma barnens farlighet i förhållande till tänkta dagis- och skolkamrater? Finns detta beaktande överhuvudtaget av hur barnen kommer att reagera när de möter andra barn, kanske barn vars religiösa och etniska bakgrund de indoktrinerats till att hata. Och när konflikter uppstår, som det alltid gör, barn emellan. Vilken beredskap har barnpsykiatrin? Och finns den beredskapen utan att andra barns behov av psykiatrisk vård eller familjehemsplaceringar blir lidande? Kommer olika grupper av barn att ställas mot varandra eller kan det svenska samhället lita på att inte ett enda barn går miste om vård eller omhändertagande för att resurser måste omlokaliseras till ett mottagande av barn med IS-föräldrar. Kommer alltså socialtjänst, sjukvård och skola att kunna bedriva sin ordinarie verksamhet utan att andra behov eftersätts.
Klicka på textrutan och sedan på bilden av den igen, för att läsa Hanif Balis Facebook-inlägg.
Som Hanif Bali poängterade i ett inlägg på Facebook den 15 april 2019, så har ju människor rest till Kalifatet från jordens alla hörn och äktenskap har ingåtts mellan personer av de mest skilda medborgarskap. Bland kvinnorna har många blivit änkor efter IS-terrorister som dödats, för att därefter bli bortgifta med nya IS-terrorister. Ibland upprepade gånger. Frågan som inställer sig då – eftersom svenskt medborgarskap kan förvärvas både genom fadern och genom modern – är hur Sverige skall betrakta dessa äktenskap. Skall vi erkänna vart och ett av dem såsom giltiga vid dess ingående?
Fader till ett barn förutsätts ju, enligt svensk rätt, vara den man som vid barnets födelse var gift med dess moder eller om mannen är avliden: var gift med dess moder när barnet avlades. För övriga faderskap krävs faderskapsbekräftelse i efterhand. Så hur skall man nu se på alla de barn som fötts i Kalifatet där modern har ett annat medborgarskap än svenskt, men där det uppges att fadern haft svenskt medborgarskap?
– Hur skall Sverige se på familjer där en svensk medborgare varit/är gift med flera fruar?
– Eller gift sig och fått barn med en änka som i sin tur har barn sedan tidigare med en annan man med annat medborgarskap än svenskt? Skall vi då skilja syskonen åt i de fall där ett av dem har svenskt medborgarskap, men dess halvsyskon inte har det?
– Hur skall faderskapsbekräftelse gå till om en man med svenskt medborgarskap efterlämnat flera fruar? Ska Sverige erkänna samtliga äktenskap så att samtliga barn skall anses födda i äktenskapet och därmed svenska medborgare?
– Skall Sverige anse att en man som vid sin avresa till Kalifatet ingått flera äktenskap gjort så i strid med svensk rätt? Nu erkänner vi förvisso ofta äktenskap mellan personer som kommer till Sverige, men i detta fall gäller det ju svenska medborgare som rest utomlands för att gifta sig. För övrigt, i enlighet med vilket lands lagar? Syriens, Iraks? För inte är väl Kalifatets lagar erkända av Sverige?
– Vad händer om en kvinna med amerikanskt medborgarskap var gift med en indonesisk IS-terrorist och gravid med honom när han dog, för att därefter gifta om sig med en IS-terrorist med svenskt medborgarskap? Föddes det barnet sedermera som svensk medborgare? Låter det osannolikt krångligt? Kanske, men så har ju tusentals och åter tusentals män och kvinnor från jordens alla hörn rest till Kalifatet, gift sig och fått barn med varandra, med alla de implikationer detta för med sig för hur medborgarskap skall fastställas.
– Hur skall Sverige se på de fall när en svensk medborgare gift sig med en flicka under 15 år? Flickor så unga som 9 år gamla har kunnat giftas bort. Erkänner vi dessa barnäktenskap? Den som har samlag med ett barn under 15 år gör sig skyldig till våldtäkt mot barn.
– Om Sverige inte erkänner äktenskapen med hustru 2, 3 och 4 (icke svenska medborgare) och den svenske medborgaren är död, hur skall en eventuell faderskapsbekräftelse gå till för barnen som fötts i de icke erkända äktenskapen?
– Om en minderårig svensk medborgare förs till Sverige skall hens förälder med annat medborgarskap än svenskt få komma hit på anknytning till barnet? Och i sin tur barnets halvsyskon med annat medborgarskap? Så att det potentiellt blir ett större antal än det 80-tal barn som diskuteras? Liksom långt fler vuxna än potentiellt återvändande svenska medborgare.
– Hur skall man se på vandelsfrågan, liksom frågan om hot mot allmän ordning och säkerhet, innan eventuella tillstånd på grund av anknytning beviljas anhöriga till dessa barn? I många andra länder än Sverige – inklusive EU-länder – är redan resan till och att ha anslutit sig till IS kriminaliserat. Inte sällan med stränga straffsatser.
– Vilka invändningar kan Säkerhetspolisen tänkas ha mot att tillstånd beviljas minderåriga svenska medborgares mödrar (eller fäder), vilkas aktiviteter i Kalifatet kanske inte inskränkt sig till att sköta de mer vardagliga sysslorna som barn och hushåll, utan till exempel även har utsatt yazidiska sexslavar för grymheter eller angivit andra kvinnor för moralöverträdelser med följden att dessa utsatts för bestraffning. Det har ju förekommit att kvinnor deltagit i al Khansaa-brigaden, den kvinnliga moralpolisen som satt skräck i befolkningen i Kalifatet.
– Hur skall Sverige förhålla sig till de fall där svenska barn har en förälder med medborgarskap i andra EU-länder och där det i förekommande fall blir aktuellt att återkalla deras medborgarskap för att det är möjligt i dessa länder? Och det landet registrerar en spärr mot inresa i Schengen Information System (SiS).
Givetvis skall Sverige, liksom övriga västländer, verka för att barnens livsvillkor är humana – men de större frågorna om återvändande för vem/vilka och till vem/vilka måste grundligt utredas. Under tiden dessa frågor utreds tror jag ingen invänder mot att Sverige och andra berörda länder avsätter den upptänkliga humanitära hjälp som krävs för att hålla barnen vid liv och god hälsa där de befinner sig.
Kan Sveriges politiker ägna frågan den eftertanke som krävs eller kommer detta ånyo bli ett exempel på regeringens och samarbetspartiernas historik av att känslomässigt rusa åstad in i åtgärder med oöverblickbara konsekvenser för landet som vi helt saknar beredskap för?
Kommentar: Miggan säger det mesta, det är inte mycket att kommentera. Ur Hanif Balis text vill jag citera följande:
Alla dessa frågor ska alltså hanteras av samma människor som gett dig de strålande succéerna Flyktingkrisen och Gymnasieamnestin. Ivrigt påhejade av samma mediala figurer som föranledde dessa katastrofer.
Det finns alldeles för många i regeringen och riksdagen som kallar sig ”ansvariga” men som i själva verket beter sig ytterst oansvarigt. Den här gången kan vi – medborgarna, invånarna, folket i landet – inte låta dem bete sig lika ogenomtänkt och ”naivt” som hittills. Dessa människor har inte rätt att förstöra landet mer än de redan gjort genom sin oförmåga att se till landets och folkets bästa och sin oförmåga att göra ens den enklaste konsekvensanalys av sina planerade påhitt. De måste ta hjälp av personer med större hjärnkapacitet och tankeförmåga än de själva har samt med gedigna juridiska och andra kunskaper. Så gör verkligt ansvariga personer. De kan börja med att försöka förstå och begrunda det som miggan tar upp här ovan och sedan kalla in verkliga experter. Tillfråga till exempel bland annat miggan som skrivit detta. Miggans slutord ovan får bli slutord också för hela detta inlägg:
Kan Sveriges politiker ägna frågan den eftertanke som krävs eller kommer detta ånyo bli ett exempel på regeringens och samarbetspartiernas historik av att känslomässigt rusa åstad in i åtgärder med oöverblickbara konsekvenser för landet som vi helt saknar beredskap för?