Efter alla vansinniga och rättsvidriga berättelser som miggorna under flera år låtit oss ta del av här på bloggen (läs under Asyl&Migration eller sök på ”migga” eller ”miggor”) under flera år, och efter att ingenting genomgripande verkar ha gjorts för att få ordning på asylhanteringen på verket, föreslog jag (lätt desperat) en migga följande:
Lek med tanken att du skulle anmäla dig själv (typ Lex Maria) till polisen, JK, JO, regeringen för fattande av lagstridiga beslut. Att du skulle anmäla att du, enbart på grundval av vad GD säger (även om det är i strid med lagen) bereder ärenden och fattar beslut som inte följer utlänningslagen. Vad – om något – skulle hända då?
Miggan svarade så här:
En sådan ”självanmälan” skulle vara totalt meningslöst eftersom vår verksamhet inte styrs av någon juridik (fast den borde göra det)!
Vår verksamhet styrs ju av den person som för tillfället är GD. Nästan alla hos oss som vill göra karriär måste vända kappan efter vinden. Ett exempel är F.B., som en gång i tiden ingick i förra GD Janna Valiks ledartrojka och då poängterade att ”alla asylsökande kan och måste styrka din identitet, innan deras asylskäl ens kan prövas”.
Jag har varit med på föreläsningar och möten där man funderat över en modell enligt vilken de asylsökande skulle hållas på en förläggning i sex månader för att de ska få tid att styrka sin identitet och om de inte gör det så ska de avvisas utan någon prövning alls av eventuella asylskäl. Så gör man i Danmark, sades det då. Jag och många andra tyckte att det var lite för hårt, men vem lyssnade väl på oss…
Men nu håller överlevnadskonstnären F.B. föreläsningar om att varken identitetshandlingar eller andra bevis behövs eftersom ingen lämnar sitt hemland utan skäl. Det här förstår till och med jag, att man väl har alltid ”skäl”, men frågan är om dessa ”skäl”passar in i det som antas ingå i våra uppgifter på Migrationsverket och det som utlänningslagen anger?
Hos oss på Migrationsverket kan vi inte göra karriär utan att göra avkall på oss själva. Ena dagen måste vi ta alla i förvar och jobba för att dessa identitetslösa lycksökare lämnar Sverige; andra dagen ska vi blunda och tänka: ”Hur skulle det vara i Sverige utan alla dessa kreativa människor som tar sig hit?”
Jag har haft flera ”somaliska” asylsökande. Personer som, har det visat sig, varken kommer från Somalia överhuvudtaget eller är berättigade till asyl. I själva verket är det människor från olika andra länder där de inte vill bo för att de inte får sådana ekonomiska och andra bidrag och rättigheter där, som de får i Sverige. Men eftersom de talar somaliska så måste (!) vi ge dem asyl. Även när det klart och tydligt visat sig att de kommer från helt andra länder än Somalia, inte sällan andra EU-länder där de redan har permanenta uppehållstillstånd (PUT).
Om man frågar dessa människor, som alltså inte alls kommer från Somalia, vilka de anser att deras ”rättigheter” är, som de så hett eftertraktar och som de gått miste om i andra länder, så känner de väl till dem och svaren är därför alltid desamma:
• Rätt till bidrag utan att jobba.
• Rätt att få hit en make/maka utan att någon av dem behöver jobba.
• Rätt att inte läsa svenska eller integrera sig eftersom män och kvinnor utan slöja inte kan gå i samma klass eller jobba ihop.
• Rätt till barnbidrag och flerbarnsbidrag.
• Rätt att inte tala om vem som är far till barnen om man är bihustru till någon; man har ändå rätt att få bidrag från Försäkringskassan och socialen.
• Rätt för bihustrun och hennes barn att ha en adress där de inte bor så att de kan dela alla bidrag med storfamiljen.Det finns knappast någon anledning för en man från den här kulturen att jobba när det enda han behöver göra är att avla barn, som han sedan inte står för!
Varför ställs inte samma krav på dessa nya svenskar som på oss gamla svenskar, vi som måste jobba trots att vi är så sjuka att vi dör inom ett par månader?
Men, även en sådan fjärde bihustru som knappt kan somaliska och som kommit hit från ett EU-land, för att berika inkomsterna i en redan arbetslös tiobarnsfamilj, måste vi givetvis bevilja asyl. Eftersom vi inte vet vad personen heter…. Vi måste ta för givet att det första barnet avlades under kriget i Somalia och det andra barnets pappa är någon som hon sökte tröst hos under den långa asylprocessen i Sverige och nu kommer hon inte ens ihåg förnamnet på honom. Dessutom riskerar förstås båda barnen, om de är flickor, könsstympning i alla länder som de kan utvisas till.
Som vår GD säger så beviljar vi asyl. I bästa fall till och med resedokument till flickebarnen och i alla händelser främlingspass till mamman. Och sedan kan man resa till Nederländerna eller Italien där man har sin familj, och varför inte till Etiopien, Djibouti eller Jemen där man kommer ifrån, när det blir dags för den traditionsenliga omskärelsen av döttrarna.
Jag har förresten en somalisk granne som säger att omskärelse är ett måste. Och trots att hon bott i Sverige sedan 1991 så har hon sett till att döttrarna, födda 1993 och 2000 blivit omskurna utomlands för det ingår i kulturen att bli omskuren. ”Hur skulle det annars gå med våra döttrar”? Om de inte är omskurna så kommer de inte att kunna hitta en make”, säger hon till mig, ”för det finns ingen man som vill ha en smutsig kvinna”.
När kommer någonting att förändras på asylområdet i Sverige? När ska lagen börja tillämpas? När får Migrationsverket en GD som ser till att lagen följs och att personalen har kompetens att göra det? När ska personalen uppmuntras att följa lagen, inte att strunta i den?
Kommentar: När miggan skriver: ”Även när det klart och tydligt visat sig att de kommer från andra länder, inte sällan andra EU-länder där de redan har permanenta uppehållstillstånd (PUT)”, så kan jag inte med bästa vilja i världen se detta som något annat än bedrägeri och ”social invandring” på svenska skattebetalare bekostnad. Varför stoppas inte detta? Och Varför följs inte utlänningslagen?