I DHS (Den Humanitära Stormakten) finns knappt någon asylsökande som omfattas av luftpastejen ”försörjningskrav” (någonstans läste jag att det endast gäller i cirka 3 procent av fallen). Om detta har det skrivits en hel del, nu senast i en text av Sanna Rayman i Svenska Dagbladet: Försörjningskravet finns bara i teorin.
Thomas Gür skrev om försörjningskravet med mera i texten ”Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.”
En migga nämner det i princip obefintliga försörjningskravet i texten ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.”
I dessa texter – och så gott som alltid när försörjningskravet diskuteras – handlar det om asylsökande. Men hur många vet om att kravet inte (heller) gäller arbetskraftsinvandrare? De flesta lär tycka att det är ganska självklart att den som vill invandra till Sverige ska kunna försörja sig. Skaffa bostad och jobb så att han/hon och hans/hennes eventuella familj kan leva här på vad de själva tjänar. Arbetskraftsinvandrare – i själva ordet finns liksom inbyggt att man ska arbeta, betala skatt och klara sig på sin inkomst. Men så är det inte i Sverige.
Av Migrationsverkets egen handbok, under rubriken Försörjningskrav, framgår att:
Utlänningen ska kunna försörja sig på anställningen (6 kap. 2 § första stycket 1 UtlL). Kravet gäller både vid första ansökan och vid förlängning.
Så långt är allt gott och väl. Vidare informeras om att en person som söker arbetstillstånd:
Med stöd av ovanstående krävs för att tillstånd ska beviljas att bruttolönen uppgår till minst 13.000 kr/månad. – Observera dock att lönen inte heller får vara sämre än vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Det innebär att en person som har en heltidstjänst och där lönen enligt kollektivavtal ligger på t.ex. 20.000 kr, måste få 20.000 i lön för att kunna beviljas arbetstillstånd.
13.000 kronor brutto, tänker man. Inte lätt att betala bostad, mat och allt annat på en sådan lön. Tja, det går om man bor mycket billigt, men lätt att klara alla utgifter på en sådan summa är det förstås inte. För en ensam arbetskraftsinvandrare går det, om än med nöd och näppe. Men betänk nu, att en arbetskraftsinvandrare också har rätt att ta med sig sin familj. Make/maka och barn. Hyra för bostad ska betalas. Mat åt kanske fem personer. Reskort åt alla i familjen. Kläder. Medicin. Tandvård. Sjukvård. Oförutsedda utgifter.
Klart och tydligt anges också att:
Men – och det nu det stora men:et kommer, att ta in till fullo:
En gång till, för säkerhets skull:
Försörjningskravet omfattar bara arbetstagaren vilket innebär att lönen inte behöver täcka försörjningen för medföljande familjemedlemmar.
Och vidare i informationen från Migrationsverket:
Notera att här citeras ur Migrationsverkets egen dokumentation i fråga om försörjningsansvaret (även om det också länkas till några andra texter) gällande arbetskraftsinvandrare och deras familjer. Som jag läser det så behöver den som kommer hit för att arbeta och har ett jobberbjudande, endast kunna försörja sig själv. Övrig familj kan försörjas av… ja, vilka?
En migga förtydligar, eftersom det här är lite svårt att tro på:
Kommentar: Ingen.
© denna blogg. Vid ev citat eller om texten leder till nya texter, vänligen länka till detta inlägg.