En migga reflekterar:
Läs först krönikan med rubriken Förhalar Migrationsverket asylutredningar? i Aftonbladet den 21 maj.
Här har vi en äkta konspirationsteoretiker! Med absolut noll kunskap om asylprocessen.
För det första så får man uppehållstillstånd oavsett ålder om man har trovärdiga asylskäl. Exempelvis om det är trovärdigt att man är en kristen från Afghanistan.
För det andra har det ganska länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt. Krönikören tycks tro att det bara är för handläggaren att ringa till närmaste vårdcentral!
Kommentar: Märkligt att krönikören verkar tro att det är självklart att den som är under 18 år, kommer från ett land utanför Europa, uttalar ordet ”asyl” och uttrycker att han absolut vill stanna i Sverige, också har rätt till det! Skrämmande, faktiskt. För att få asyl eller uppehållstillstånd ska man, som miggan påpekar ovan, ha trovärdiga skäl för sin ansökan, det räcker inte med att vara under 18 år, eller påstå sig vara det, och ha köpt en färdig historia av en människosmugglare.
Korrekt skrivet av krönikören är däremot det som fetstilats i denna mening:
Den 13 februari 2013 sökte en pojke från Afghanistan som uppgav att han var 17 år asyl…
Att den pojke/man krönikan handlar om faktiskt var 17 år, det bevisade han inte utan han uppgav att han var det – vilket 7048 andra unga män (mestadels, men även en del kvinnor) också uppgav under 2014.
Som jämförelse ”uppgav” 196 personer att de var 17 år eller yngre när de sökte asyl i Finland; 1.204 i Norge och 838 i Danmark. Tilläggas kan att sedan åldersbedömningar började göras regelmässigt har antalet som bedöms vara ”barn” minskat med ca 65 procent i Norge och Finland; i Danmark bland vissa åldersbedömda konstaterades upp till 72 % vara minst ett år äldre ön 18… Men till Sverige, där man väljer att se 25- och 28-åringar och till och med ännu äldre män som ”barn” för att de uppger att de är det, beräknas i år 10.000 – 12.000 komma för att omhändertas på dyra HVB-hem, Många är definitivt inte ”barn” och många saknar helt asyl- och skyddsskäl men har mer eller mindre goda asylhistorier och sin påstådda ”minderårighet” att falla tillbaka på. Sådant fungerar inte i de övriga nordiska länderna, varför antalet ”ensamkommande barn” där minskar eller är konstant. Som för övrigt kallas i de andra länderna kallas minderåriga eftersom det är svårt att se unga män som ”barn” ens om de är 17 år; vi kallar ju knappast våra egna 17-åringar heller för ”barn”.
Krönikören använder också den felaktiga benämningen ”flyktingbarn” om en person som
1) inte med säkerhet bedömts vara ”barn”
2) inte är barn till någon flykting
3) själv inte heller är flykting eftersom han inte ansetts ha asylskäl
Slarv och okunskap hos journalister (och politiker) i de här frågorna på såväl ett språkligt plan som på en mängd andra plan, har varit – och är – förödande för debatten och för att folket ska ha en chans att veta och först vad som pågår. När det gäller åldersbedömningarna, läs bland annat den här texten:
En migga berättar om haveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015