En migga berättar:
I ett fall så dumpade någon en ”utvecklingsstörd” medelålders utländsk man, som inte hade förmåga att kommunicera vare sig med tal eller gester, utanför en asylansökningsenhet. Han togs in varpå han visade upp en lapp på svenska där det stod att han heter XX och att han kommer från landet YY. Och att han söker asyl.
Det gick ju inte att prata med honom så han skickades till ett särskilt boende, men där fick han inte heller vara kvar eftersom han utsatte de utvecklingsstörda asylsökande kvinnorna i boendet för ovälkomna närmanden. På något sätt, ingen vet hur, så fick man veta att den här mannen var van att ha sexuellt umgänge, han hade haft flera hustrur och barn i hemlandet, men de hade dött i samband med någonting. Det var därför han ville ha sexuellt umgänge i boendet också, vilket ju var förståeligt. Men han flyttades i alla fall till ett annat boende.
Den här mannen fick förstås PUT ganska snabbt och efter det visade det sig snart att någon av hans hustrur ändå hade överlevt. Några barn hade också överlevt. De ansökte genast om UT p.g.a. anknytning till den här mannen, och de fick förstås komma hit. Det här var för några år sedan, och jag antar att man inte ens gjorde någon DNA-test eller krävde några som helst papper av ”hustrun och barnen”. DNA-tester har ju använts ganska sparsamt inom verket.
Jag antar också att den utvecklingsstörde mannen numera antingen sitter på ett hem för personer med funktionsnedsättningar – eller också så har han tillfrisknat av egen kraft och sitter hemma med sin hustru och sina barn och skrattar gott när han erinrar sig sin tid som asylsökande.
