En migga undrar:
Har de här #vistårinteut– människorna inte insett och förstått att de flesta av de afghanska ungdomarna, eller i vart fall väldigt många av dem, har lämnat Iran och inte Afghanistan? Och vet de om att i Iran är det inte krig? De här pojkarna och männen är ju oftast födda där, de har gått i skola där, arbetat där och de har sina familjer där.
De afghaner som kom till Iran före 2001 (deras föräldrar, de själva) betraktas som flyktingar av iranska myndigheter, förutsatt att de har registrerat sig vid samtliga amayesh-registreringar. Om de förlorat sin flyktingstatus till följd av en missad registrering så finns det ingen möjlighet till återregistrering. Vidare så förlorar man sin amayesh-registrering om man lämnar Iran och detta blir känt för iranska myndigheter.
De här afghanska ungdomarna och männen försätter sig alltså medvetet i en situation där de förlorar sitt skydd i Iran, ett land som inte är i krig.
Kommentar: Av alla svenskar krävs eget ansvar, ansvar för vad man gör, vilka risker man tar. Självklart måste det ju gälla även andra länders medborgare; dessa andra länders medborgare som medvetet tar risker måste ta ansvar för vad de valt att göra. Afghaner från Iran har inte skyddsskäl mot något land. Migrationsverkets utreder och försöker utröna just vilka eventuella personliga, individuella skydds- eller i undantagsfall asylskäl som afghanska medborgare från Iran kan ha.
Det torde ju stå ganska klart klart att afghaner som bott, levt, gått i skola, arbetat, har sin familj i Iran, knappast behövt ”fly” till Sverige. Dessutom: om de tar sig ända hit från Iran så måste deras eventuella asyl- eller skyddsskäl – som enligt lagen alltså ska vara personliga och individuella – prövas mot det land där de är medborgare. Och om de aldrig ens bott i Afghanistan så har de ju definitivt inte några personliga skyddsskäl gentemot det landet.
Någon ”tycka synd om våra barn”-invandring (rörelsen kallar de afghanska unga pojkarna och männen för ”våra barn”…) finns inte angiven i utlänningslagen. Inte heller är det ett skäl att beviljas uppehållstillstånd i Sverige om man som #vistårinteut-rörelsen Göteborgs-Posten den 2 maj 2017 påstår att ”vi har stor brist på tonåringar i Sverige”! Det är ju barockt, det som den här rörelsen håller på med. Lagen ska – så länge vi ännu lever i en rättsstat – ha sin gång och det innebär att har man inte skäl att beviljas skydd eller asyl så ska man lämna landet. Det borde de här människorna i rörelsen #vistårinteut fås att förstå.
Kort information ur Lifos temarapport Afghaner i Iran:
Under 1990-talet började Irans flyktingpolitik förändras. Efter kommunistregimens fall i Afghanistan 1992 skiftade man fokus och blev mer koncentrerade på frågan om repatriering av de afghanska flyktingarna.
Iranska myndigheters repatrieringsfokus åtföljdes också av ett utökat arbete med att registrera landets flyktingar. Registreringarna systematiserades med åren och kom senare att benämnas Amayesh.
Talibanregimens fall 2001 kom att utgöra en viktig skiljelinje för hur iranska myndigheter ser på de afghanska medborgare som kommit till Iran. De afghaner som kom till Iran före 2001 betraktas som flyktingar av iranska myndigheter, förutsatt att de har registrerat sig vid samtliga amayeshregistreringar. Afghanska medborgare som kommit till Iran efter 2001 betraktas dock i regel som illegala invandrare.
Iran menar att Afghanistan efter 2001 har en lagligt vald regering och att dess befolkning därmed i princip saknar skyddsbehov. Iranska myndigheter företar därför som regel ingen prövning av skyddsbehovet för personer som kommit efter 2001.