En migga ger både ros och ris (tyvärr väger inte ”ros” upp ”ris”):
Om vi börjar nu, så är vi att betrakta som en fullvärdig del av statsförvaltningen någon gång bortåt 2015 – 2020…
Verksamhetsområdet Rättslig styrning har i dagarna börjat dra öronen åt sig. De kom i februari ut med den första månadsutgåvan av den nya rättsliga översikten: ”RÖS”. Här kan vi läsa om vem som ansvarar för vilket mål i Migrationsöverdomstolen, hur planeringen ser ut för de kommande ”rättsliga ställningstaganden” som skrivs då och då, hur arbetet fortskrider med införlivande av olika rättsakter från EU etc. En utmärkt översikt. För att raljera lite – och hur kan man motstå det, när det gäller Migränverket! – kan jag säga att det tog sex år att få fram en översikt om vem som gör vad. Men bättre sent än aldrig.
Rättschefen Mikael Ribbenvik har också upprättat en aktivitetsplan som ska säkerställa en enhetlig rättstillämpning inom hela asylprocessen. Aktivitetsplanen är gemensam för verksamhetsområdena Rättslig styrning, Asylprövning och Förvaltningsprocess. Den innehåller flera åtgärder som ska leda till tydligare styrning och ansvarsfördelning samt utvecklade arbetsformer mellan områdena. Åtgärderna ska tillsammans resultera i en mer enhetlig rättstillämpning inom asylprocessen. Också ett utmärkt initiativ – som kunde ha kommit för fem, sex år sedan. Men bättre sent än aldrig.
Ni ser: det händer något nu! Men kardinalfelet i hela denna kökkenmödding är, att Migrationsverkets ledning varken kan eller vill göra något reellt för den verkliga kolossen på lerfötter, den oerhört klumpiga elefanten i porslinsfabriken, statsförvaltningens skam och nesa – Verksamhetsområde BBM.
Att plocka bort chefen Christina Werner var bara ett spel för gallerierna. Här går fortfarande kollegor omkring med skygglappar för ögonen, för det står i deras handböcker och beordras av deras chefer, att om det bara står på ett visst sätt i en blankett så gäller det.
Ambassadtjänstemän ute i världen skriker sig hesa – till ingen nytta – om att studieintygen är förfalskningar, och att skolorna inte ens existerar; det spelar ingen roll om identitetshandlingar och anställningsbevis är förfalskade eller gäller för företag som varit i konkurs i ett år. Det spelar ingen roll att det finns tjogtals tvingande regelverk om vilka vårdnadsdomar eller adoptionsbeslut eller vad den än är, som får erkännas i Sverige. Är det bara ett papper med en stämpel på så godtas det utan vidare, det vill säga: anything goes. Här kan en ”expert” som suttit och tittat upp i taket när den största människosmugglingshärvan någonsin pågick, istället bli befordrad till ”expert i arbetet med att motverka människohandel”; och här kan det ta två till fyra år (!!!!!!!) att få en sak åtgärdad.
Färdigt till år 2015 – 2020, det är den tid jag ger det här Lotteriverket. Men jag uppskattar de åtgärder som har kommit de senaste månaderna – allt raljeri till trots.
