Generaldirektören vid Migrationsverket skriver i ett brev till Justitiedepartementet:
Enligt regleringsbrevet ska Migrationsverket rapportera statistik för 2013 beträffande:
• hur många medicinska åldersbedömningar som gjorts,
• i hur många ärenden åldern justerats efter en medicinsk åldersbedömning, samt
• i hur många ärenden åldern justerats utan att en medicinsk åldersbedömning har genomförts.
Han berättar vidare att:
Statistiken bygger på elektroniskt framtagna siffror från de enheter inom verksamhetsområde asylprövning som handlägger asylansökningar från ensamkommande barn. Statistiken innefattar inte åldersjusteringar som görs efter laga kraftvunna avlägsnandebeslut, vilka i och för sig är mycket få. Systemet för registrering av dessa åldersbedömningar håller på att byggas upp och beräknas vara i bruk senast den 15 oktober 2013.
——————–
Under rapportperioden har det därför i 134 fall genomförts någon form av medicinsk åldersutredning.
En migga anser att rapporten är ett:
Försök till rekord dummerjönseri!
Migrationsverkets generaldirektör rapporterar till justitiedepartementet om ålderbedömningar av ensamkommande barn under 2013. Och presenterar det som att det under mätperioden var 116 barn av 1206 som fick sin ålder justerad. Så att det därför inte finns några problem.
Fast för den som är läskunnig så framgår det att det bara var 134 barn som bedömningen gjordes på! Och 116 av 134, vad blir det?
Die dummen schweden!
Kommentar: 116 av 134 påstått minderåriga har efter åldersbedömning (övriga 1072 har alltså inte åldersbedömts) har bedömts inte vara minderåriga = 86 procent.
I Finland och Norge har man vid åldersbedömningar för något år sedan funnit att ca 65 procent av alla som påstått sig vara ”ensamkommande barn” i själva verket var vuxna. Det förvånar inte att siffran kan vara betydligt högre i Sverige.
Under den period det handlar om, 1 maj – 31 augusti, fyra månader, har det kommit totalt 1206 påstått ”ensamkommande barn”. Ingenstans anger generaldirektören att det är alarmerande att andelen personer som befunnits ha ljugit om sin ålder är så hög som ca 86 procent! Det borde oroa vem som helst av flera olika anledningar, och det borde också vara något som Migrationsverkets högste chef och ansvarige särskilt skulle peka på i sitt brev till departementet.
Kostnaderna för ”ensamkommeriet” är enorma för de ca 86 procent vuxna som söker asyl som ”barn”, om man utgår från de siffror Migrationsverkets generaldirektör rapporterar och applicerar dem på samtliga som utger sig för att var under 18 år. Det går inte att bortse från att det rör sig om hundratals miljoner kronor varje år. Inte för 116, men om det rör sig om ca 86 procent av alla påstått minderåriga som kommer till Sverige (t.o.m. 30 september 2013 har det kommit totalt 2558 ) så är summorna hisnande. Hisnande!
Det finns också andra effekter av ålderslögner. Som när brott begås och personen egentligen är vuxen men kanske kommer undan med ”samhällstjänst” även för ganska grova brott. Och att 23-åriga män går i gymnasiet med 16-17-åringar är knappast lämpligt. Eller att de bor i familje- eller HVB-hem som ”17-åringar” men inte orkar upprätthålla fasaden utan blir utåtagerande och krävande och skrämmer, ibland hotar, familjehemsföräldrarna alt personalen på HVB-hemmen, vilket det finns otaliga berättelser om. Dessutom är det en del av de påstått minderåriga som kräver att hela familjen, som under asylprocessen sägs ha varit försvunnen, ska få förenas med sin ”minderårige” son (det är oftast män det handlar om, mera sällan kvinnor, men det förekommer också), vilket också sker. Trots att sonen kanske är 25…