En hel del lärare tar kontakt, precis som miggor, socialsekreterare, gode män till asylsökande som är eller säger sig vara under 18 år, personal på HVB, poliser och andra som arbetar i den nya verkliga verkligheten i Sverige. I 12 år har deras berättelser förmedlats här. De senaste dagarna har jag haft kontakt med två lärare som berättar om hopplöshet och önskan om att komma bort från skolvärlden. Den ena berättar om bråk och regelrätta slagsmål mellan unga män ur olika invandrargrupper, riktigt hårda slagsmål där skolans fönster slås sönder och där blodvite uppstår och polis måste tillkallas, den andra berättar så här:
När började egentligen kunskapsnedgången och den stora förändringen av skolans värld? Själv började jag märka det runt år 2000, men först var det så gradvis så att jag inte förrän i efterhand har kunnat lägga ihop ett och ett till två.
Runt 2010-2011 tyckte jag att det började spåra ur ordentligt och sedan ännu mer 2013 och till slut 2015. Skolan har definitivt med saken att göra och jag ser det som en ren och total katastrof. Visst finns det enstaka elever som lyckas ganska bra men det är trots skolan, inte tack vare den. Min mamma kunde mer efter sex års folkskola än vad många gymnasieelever kan idag.
Det är ett kaos och jag skulle aldrig arbeta som lärare där om jag inte behövde pengarna. Med facit i hand skulle jag aldrig skicka mina egna barn till en svensk skola idag. Det är en gigantisk fördumningsfabrik och lärare är dumlojala och spelar med i spelet. Och unga och nyutbildade vet inget annat.
Jag jobbar nu på en högstadieskola i en kommun som kanske tagit emot flest nyanlända. Jag har somaliska elever i åk 7 som efter en termin i engelska inte ens kan räkna till 10 eller säga ”hej”. Jag har kollegor i slöja som undervisar i samhällskunskap och religion och anställda studiehandledare som ska hjälpa elever med undervisning på modersmål som inte vet att påven är överhuvud inom katolska kyrkan. Jag har elever som ansåg att det var ”haram” (förbjudet) att lyssna på julpsalmer på engelska sista lektionen innan jullovet och klagade hos skolledningen. Dessutom var det gelatin i godiset som jag hade köpt och det fick de inte äta. Polisen har nästan klippkort till skolan vid det här laget och var och varannan vecka är det incidenter. Elever som vill ta av sig slöjan i skolan vågar inte på grund av grannarna.
Jag har sett så mycket så jag har känslan av att ständigt leva i ett dårhus. På skolan finns en nyanländ kille. För några veckor sedan tog han sig in i ett klassrum och låste in sig när läraren för ett kort ögonblick lämnade klassrummet. Han tog mer eller mindre hela klassen som gisslan och skrek att han skulle döda dem om han inte fick cigaretter. Nu har han två heltidsanställda, slipper lektionen och får åka på utflykter och sitta och fika i personalrummet. Han ska ”botas” genom att man ger honom en kram… Och en massa förmåner. Dåligt beteende premieras. Ingen vet vad han är kapabel till nästa gång. I höstas gjorde vi en utflykt till närmaste större stad för att se en teaterpjäs. Eftersom han är som han är så fick han åka i privatbil med två lärare. Polisen fick tillkallas till teatern mitt under föreställningen.
Jag delar arbetsrum med tre kollegor som är jättebra. De tycker som jag men säger inget högt eller när någon hör. De är lite äldre än jag och väntar bara på att få gå i pension och försöker stå ut så länge.
Sanna mina ord – detta kommer inte sluta väl.
Kommentar: Jag finner knappt ord. Var och en måste tänka själv.