Förra veckan var en turbulent vecka i medierna och inom det socialdemokratiska partiet. Socialdemokraterna agerade ogenomtänkt och okunnigt i början av veckan och panikartat i slutet av den. Först valde de in ordföranden i Islamiska förbundet, Omar Mustafa, i partistyrelsen, sedan krävde de att han skulle avgå. Agerandet skapade oro i partiet och ilska bland många muslimer i Sverige.
Förra veckan var också en vecka då svenskarna – efter decennier av stor muslimsk asylinvandring till Sverige ( = ett faktum) – äntligen börjar inse hur lite de vet och förstår om de nya invånarna, hur mycket landet Sverige förändrats på två decennier och hur osäkert och okunnigt de själva fortfarande förhåller sig till det förändrade landskapet.
Omar Mustafa uttalade sig lite märkligt – kanske i affekt? – när han skrev så här i sitt öppna brev till S:(ur Expressen 13 april 2013)
Partiledningens uppfattning är inte bara beklaglig, det är även en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater.
Mer korrekt hade kanske varit:
Partiledningens uppfattning är en tydlig signal till muslimer som vill engagera sig inom Socialdemokratin, att de inte kan företräda åsikter och värderingar som Islamiska förbundet står för.
Socialdemokraterna borde givetvis ha tänkt efter före och inte utsatt vare sig sitt parti eller Omar Mustafa för den här dårkarusellen. Men okunskapen om islam och islamism är skrämmande stor både hos Socialdemokraterna och i de övriga politiska partierna. Det är obegripligt med tanke på att landet haft mer än två decenniers stor muslimsk invandring. Partipolitiker har nu, efter det här debaclet, fått skrämselhicka…
Inom Moderaterna visar man märkligt nog upp en helt annan syn än inom Socialdemokraterna. Cecilia Magnusson, ordförande för Moderaternas förbundsstyrelse i Göteborg, intervjuades i artikeln ”Förvånad över trångsyntheten” i Expressen den 14 april, och sade bland annat så här om Socialdemokraternas agerande:
Jag är förvånad över att de har agerat så här trångsynt. Jag har fullt förtroende för Abdirizak både som moderat och som muslim.
Abdirizak Waberi var ordförande i Islamiska förbundet före Omar Mustafa och medverkade också, precis om denne, under de starkt kritiserade möten som förbundet anordnade.
Partipolitiker – men främst partistrateger – skulle behöva ett rejält kunskapsbad när de nu ska börja fila på sina partiers kandidatlistor inför kommande riksdagsval. Det är inte rätt att agera kortsiktigt och naivt för att försöka maximera antalet väljare från ”utsatta grupper”. Det är partiets politik och ideologi som ska gälla. Får man inte förtroende för det så är det inte meningen att man ska ha den politiska makten, så enkelt är det. Eller borde vara.
Det finns all anledning att demonisera extremister inom islam. Det finns ingen anledning att demonisera alla muslimer. Det finns stark anledning att lära sig mer om islam och om muslimers bakgrunder. Det finns dessutom anledning för svenskarna att inse att landet har förändrats radikalt på två decennier och att de faktiskt måste bestämma sig för hur de ska ställa sig till den förändringen. Hur ska det bli med den grundlagsstadgade åsikts-, yttrande- och tryckfriheten? Religionsfriheten? Ska Sverige ha olika samhällen för sina knappt 10 miljoner invånare? Omar Mustafa skriver i sitt öppna brev om ”ett muslimskt civilsamhälle”. Ska olika regler och lagar gälla för olika civilsamhällen?
Det är dags att dra upp okunniga strutshuvuden ur sanden och förflytta sig från blomstersniffandet under korkekarna. Det behövs inga utredningar för miljontals kronor, det behövs lyssnande öron, öppna sinnen, sunt förnuft.
Det måste bli tydligt vad som gäller i landet Sverige. I Rosenbad som i Rosengård.